Aftonbladet – 14 juni 1871, sida 2

HONNRUNDNCNS IGCOP. Om det verkligen funnes en Gud, så borde han skjutas. i Yttrande vid en af Pariskommunens dinger. SoL Man har upplefvat den märkvärdiga, men ! öga hugneliga företeelsen att se ett par jl! venska blad, deribland ett, som gör anspråk å hög politisk bildniog och samhäliskonser4 rerande tend:ns, tala med ett visst erkän-:! ande om Pariskommarens ider,, på sam-! na gång de naturligtvis för anständighetens kall uttala sitt ogillande af de vandaliskal: ragåer, hvarmed den utmärkte de sista daarne af sin tillvaro. ; Oss förefalier dst nära nog oförklarligt, wara någon täokande menniska verkligen kulle kunna låtit i den ringaste mån belära sig af en eller annan betydelselös fras i sågot at kommunens virriga manifester. Man kall verkligen vara mer än lofligt naiv eller ck böjd för att, kosta hvai det kosta vill, 3 sakerna på nägot eget sätt, alldeles skildt det allmänna sunda menniskoförståndets attniog, för att i de åtgöranden, sm gått från de vilda fentaster och ä!ventyre, som utgjorde kommunens ledare, ge på;onting, som innebär ett sträfvande till komnunal sjaäf.tyrelse. Decentralisationer, :om ir hvad Frankrike i första rummet behböfver, kommer minsann icxe från de terroristiska vilddjar, som smickrada sig med att vara purlitiska arfiagare efter 1793 års blodsän, khvilza ja:t utrotade hvarje i else till sjal else och ge.omför mest fruktansvärdt dessotiska cantralisation. Det galoa pratet om Frankrikes upplösning i tusental af suveräna, med hvarandra federerade kommuner, är någonting sädant, på hvars möjlighet icke ca girg de, som fört det på tungan, kunds tro. Man skulle emellertid pågontiog säga, sedan man för att ge ett elags historisk förgyilaiog ät den kupp, bvarmedelst man lyckades baxäktiga sig Paris, från dea stora ska revolutionen läpat benämningen kouununen.. Art skräckwännen i Paris i sjelfva verket pretenderade att få med terroristisk despotism regera hela Frankrike bevisas band annat deraf, att de kaliadssin papholstiska org:n Fraoska rebiikens oficiella tidning. och äfven genom kowmissarior, som de skickade till aila elir at lindet, för att, om det badelyckats dem, taga h:nd om affirerna. Hade det lyckats dem, att nader dea första tiden eftar kapitulstionea, då trupperna voro afväpnade och alt desorganiseradt, krossa regeringen i Versaillas och förja.a nationalförsamlingen, skulle man snart ha fått se ett öfver hela Frankrike sig sträckande despotiskt skräckväldo, som väl troligen icke hade blifvit af så lång vursktighet, men som hade frambragt en äsna väldsammare reaktion, än dea som ru kommer att ega rum, såsom en naturlig följl al det politiska vansinnets orgier. Det är alltid och allsstädes dessa röda fribytara, som förstöra hvad frihetens verkliga vänner ised omsorg och insigt under en längre tid uppbygt eller förberedt och framkalla tillbakaslag, som äro våldsammare i samma måna som förvillelserna varit stora och uppröranda samt framkailat skräck och afeky hos d:n stora lugn, ordning och tryggad eganderätt ä!skande befolkniogen. Ait vilja göra Paris befolkning eller någon större del deraf solidarisk med kommunens idbar. är icke blott orimligt, utan äfven löjligt. Antalet af da egentligt invigda uti dessa idar, af dem som haft någon ledande och versligt aktiv andel i denna rörelse, uppgår kaoappt mera än till ett och annat bucaratal. Hemligheten af deras förvånande tswporära framgång liggar i organisatiocens makt, hvarigenom ea liten minoritet kan ander perioder af törlamande olyckor och allmän upplösnivg rycka till sig tyglaroc, isynnerhat om den hänsynslöst vet begagna sig a terrorismen och icke skyr någ:a slags meel. Det är icke något franskt parti, som utgjort själen i denna ivsurtektion, utan en allmän earopeisk, en kosmopolitisk demagogi, som icks har något annat fullkomligt klart och bestämdt mål, än revolutiocen för revolutioaans egen skull och som är färdig avt passa på öiveralit, der allvarliga sjukdomssymptomer visa sig och samhällsfogoingarne mer eller miadre logsaa till följd at ovanliga hemsökelser, under förboppniog att om man blott på ett håll kan framkalla fallständig upplösning, detta skall bli signalen till en verlisbrand, under hrilkeo da djerfvaste pojitiska vagabonderna kunna komms till styret och begagaa tiden för att rifva ner alla samhällsinstitationer. Vi skulle mycket bedraga oss, om icke den ryska röda radikalisnen, äfven nihilismen kallad, spelat en vigtig och tongilvande roll i denna röreise och vi vänta, att när man en gång hinnver samla och granska de bref och andra papper, som finnas efter Pariskommunen, man skall få bekräftelse på denna förmodan. Af det stora antal poiackar, som uppgifvas ha stupat eller vara arresterade, äro säkerligen i sjelfva verket många ryssar, hvilka, då deras namn slatats på ski eller vicz, man betraktat som polackar. Just detia myckna tal om kommunen och om en federation af kommuner är en egenhet för den ryska radikalismen, som anser an allmän kommunistisk utveckling kuona grundas på å skilliga förhåilanden, som äro egendomliga för Ryssland. Det var just desez från till kommurism, som på 1840-talet föllo ätskilliga tyska janghegelianer så mycket på läppen och som t. ex. föranledda Arvold Ruoge att proklamera, att det gamla murkna Earopas pånyttfödelse vore att vänta — från Rys3jand, Moan igenkänner för öfrigt mycket väl spår af denna ryska komzunism och ocihilsm i hvarjeURNA ABN ENE sRoe ASEAS SE a kände hans bana vid uviversitetst, som den endel han tog i valet. Hänsyftningarna voro mm Ms aa