Aftonbladet – 14 juni 1871, sida 2

Då Laster kom till Whites byrå hade Warden redan lamnat densamma, och som jari sten just då var sysselsatt och mr Browi ville visa sig artig, räckte ban honom til tidsfördrif en hel packe pamflattar i och för parlamentsvalet, tryckta på crangegult paper. P De fleste af dem vore enfa!diga nog, men en ibland dem saknade åtminstone icke snille. om don ock för öfrigt gaf skäl till några anmärkningar. Det var en kopia af verser öfver Mark Warden och, vi kuona tilläcga, det skarpaste och oblygaste aniall,. som man gerna kuade tänka sig. Det var i sanning öfverraskande, med hvilken fintligket satiritern lyckats uppspana alla hål i dens rock, hvars lif ansetts vara så klanderfritt och förmått taga reda på så många svagheter i ea karekter som var så ovanligt fri ifrån sädsna. Sjeltva hans sinneskraft och ihärdighet framstodo som maskerade svagheter; hans ungdom var en stötesten, hans talanger ett fel. Slutat blef att Mark framstod som en ejelfvisk hycklare med kallt bjerta och kallt förstånd, som blott arbetade för sin egen fördel och sina snikna afsigter. Hvad vi härmed segt, är dock icke mycket, ty i satiren är form och sätt ailt. Stycket vitnade om en mästares penna och öfverflödade af de grymmaste infall och epeglosor. Det var tydligt att det fisndtliga parrist, om det äfven i vältalighet hade funnit sig vara det svagare, hads beslutit att icke låta sig besegras med pennan, samt förskaffat sig bistånd af en man, den der med snille och hänsynslöshet kunde smutskasta deras motståndare. Det mest egoa var likväl att pasuillet var skrifvet af någon mera förtro-. th bekant med Warden några la vänner i Denetkorp — nägon öm väl