Aftonbladet – 14 juni 1871, sida 2

i kände hans bana vid universitetet, som den jendel han tog i valet. Hänsyftningarna voro förfärligt vanställande men på samma gång ; fallt begripliga för hvar och en som ssmtidigt med honom vistats i Cambridge. Smädeskriftens afskyvärda råhet hindrar oss från att anföra exs någon del af densamma — om ens råhet är tillräckligt starkt ottryck för tonen i detta opus. Hvadi afgrondens nan, vill detta säga? frågade Hugh då mr White kom in. Jaså, ni har läst det? Jag ville önska att ni; kunde uppspana författaren. Han tycks vara en Cambridge-studiosus. För universitetets heder, hoppas jag att det så inte må vara. Jag känner med visshet ingen gom kunde eler ville skrifra så. Har Warden sett dot? Jag önskar att ni kände skribenten, återtog lagkarlen, Han är qvick — alldeles fördömådt qvick. Vi skulle försöka samma knep., Nej, jag ber att ni ej må tänka på sådant. Jo, men jag vet ej rätt hvad jeg skall säga om den saken, mr Laster, Jag tycker — med er tillåtelse — att ni på sista tiden har lemnat oss väl mycket på egen hand. Ar det er mening att förhålla er sjelf passir, så måste ni också låta oss föra striden, som vi finna för bäst. Den bär metoden är ej så dålig — och så tycker Werden maed.n aWarden reser bort, hör jag; — är dette i och för våra angelägenheter?. sVet inte, mr Lester; jag frågade honom ejo, sade lagkerlep och tog en pris snos, Sir, er vän blir en dag Jordkansier! en är en praktisk man, sit — och det är värdt z mycket som tio gånger all vår lagfarentin