Aftonbladet – 12 juni 1871, sida 3

fann sig. Allt är förstördt. Men här haglade det också granater under sex veckors tid. Ända in på vallen hafva trupperna drifsa vit sina skanearbeten de närmaste dagarne före inträngandet. Vallen är numera en oformit lig massa jord och sten, som rasar undan, när man beträder den. Af vindbryggan finnes ej ett spår, vallgratven är nästan fyld med grus. Här och der trarpar man på ex tillplattad eller söndersprängd sandsäck, på stycken af lavetter, på spillror af tusen slag, Midtibland allt detta virrvar af hvad fordom var en stark befästning hålla liniesoldater vakt. Hvad de egentligen bevaka begriper jag icke. Innanför valiens ruiner öppnar sig en bred och djup graf, på begge sidor omsluten af svarta murar, Det är svårt att veta till hvilket ändamål den grafven kupnat tjena, men om man hinner något sätta sig in iförhållandena och anstränger sitt minne, erinrar man sig många gånger hafva ilat fram dernere i jorden, dragen af ett frustande 1okomotiv, då man på jernväg begifvit sig till Boulognerskogen eller Auteuil. Det är ett stycke af den gamla jernbanan. Hvalfvet har blifvit sprängdt på flera ställen genom granater, och insurgenterza hafva fulländat förstörelsen, i förhoppning att derigenom hindra truppernas framträrgande, Jernvägsstationen är helt och hållet tillintetgjord. Ionenför vallen ser Avenue de la Grande Armöee nästan förskrä-kligaro ut än närmast utanför. Ej ett enda hus, och många äro särdeles storartade, har undsluppit att märkas af granaterna. Några äro genomborrade från ofvan allt nedan till. Men midtibland ruinerna öppnas här och der en butik, ett cafö eller, en mindre skadad våning, Lifvet återfödes och hoppetomlyckligaredagar vaknar. Man ser inga tröstlösa qvinnor, som irra grås tande omkring bland förstörelsen, men väl ser man qvinnor, som försöka att sätta eönderskjutna fönsterluckor på deras ;amla plats, framför fönsteröppningar utan fönsterkarmar och utan glasrutor, qvinnor som med murbruk fylla de största hälen efter granaterna och som kitta igen de små öppningarne efter gevärskulsr i dörrarne, män som hamra och bnuita och barn som springa omkring och leka bland grashögarae. Så kommer man ända upp till Triumfbågen. Vid första påseendet tyckes monumentet nästan oskadadt. Ser man närmare efter, finner man dock att den sida som vetter utåt Neuilly har lidit ganska mycket. De der befintliga stora bssrelieferna af Etex äro skadade. Den ena, la Råesistance, har lidit mest. En granat har krossat bröstet på den unge krigare, som med svärdet i ha d står beredd att drifva eröfrarne tillbaka, Enannan granat har tagit bort armen på det lilla barnet, som bäres af den tröstlösa modern vid krigarens fötter. Ena trodje granat har krossat ansigtet och ryckt bort armea på den gamle fadern, som omfamnar sin sons knän. Den andra gruppen af samme konstnär, la Paix, är lyckligtvis mindre skadad, men bär dock märken efter bombarderingen. Etex får väl sjelf restaurera sina basreliefer. Det är en lycka att hen ännu lefver och är i fall arbetskraft. Jag gjorde häromdagen ett besök i konstnärens bostad, i hörnet af Rue de Onaest (numera Rue dAssas) och Kue Carnot, bakom Luxembourg, men fann hans atelier med många dyrbara konstverk nästan alldeles förstörd, en verkan af explosionen, då krotmagasinet i Luxembourgparken sprängdes i luften. Sjelf befinner Etex sig för närs varande i Tonlonse, sade man mig. Jeg får här nedan tillfälle att tala om den förstörelse, som nyssnämnda explosion ästadkommit i Luxembourgqvarteret och hvaraf ett för skildraren kärt bus, fordom n:r 78, Rue je IOnaest, lidit kanske mest, Hvad Triumfbågen föröfrigt beträffar, har len ej lidit mycket, och såsom en stor lycka mäste man anse, att Rudes mästerverk le Depart de 1792, en basrelief, som befinner sig på den ät Tuailerierna vända sidan, är alldees oskadadt. Att restaurera det konstversets hade ej blifvit en lätt sak, och svårligen nade någon nu lefvande skulptör i Frankrike vägat sig på ett sådant arbete. TREES ENDE flnatnde NY