Aftonbladet – 7 juni 1871, sida 3

lan rätt fatta hvad som rör andra. Men nu, sedan han åter befann sig i Denethorp, befriad fråa sitt trägna arbete samt omgifven af idel välbekanta föremål från tre år tillbaka — nu tog Marie ånyo en mera substantiel form och blef något helt annat än en dröm. Hvad skulle han göra? Han skulle kunna afsäga sig sitt stipendiam, offentliggöra sitt giftermål, få en vice pastorsplats på landet och lefva af helpensionärer. Naturligtvis borde han göra detta, menar läsaren. Men i och med detsamma, skulle han äfven kastat bort många åre förhoppningar, arbete, ära. Att döma sig till ett så intresselöst, bortglömdt lif under sina återstående dagar, skulle för honom varit värre än ett sjeltmord. Nej, tänkte ban, hvad som helst annat!, Innan han somnade denna afton hade han ingått ett slags kompromiss med sig sjelf. Giftermålet bade hållits hemligt i tre är — hvarför då icke äfven det fjerde? Och — hvem vet hvad som under tiden kunde hända? Det är icke blott svaga menniskor som anförtro sina öden åt slumpen, Emellertid var det i en sinnesstämning af till hälften tvifvel, till hälften det slags sjelfrättfärdigande, hvilket är den säkraste symptomen ar omedveten blygsel, som han följande morgon steg upp och, sedan han öppnat sitt fönster, inandades den friska, sköna luften och vällukten af blommorna nere i den lilla trädgården. Der nere såg han sin syster med bart hufvud, uppvikna ärmar och nedhasade skor, sysslande med ett klädstreck, spändt från ena sidaps trädgärasmar till den andra. Han kände sig harmsen, ty i inbillningen tyckte han sig skåda den blifvande mrs Brown, slog således igen fönstret och gick ned i förmaket, som ännu hade i behåll samma parfymer som den föregående aftonen. Det var ingalunda tidigt, ihen ingen frukost syntes ännu till; punktlighet angående tiden tycktes ej vara att vänta i deita hus. Efter en stund kom hans far, och småningom blefvo äfven Laura Och iukosten synliga,