Aftonbladet – 6 juni 1871, sida 2

väll vitne till striderna och nu börjar lemna äÄ n noggrann och tillförlitlig öfversigt öfver den f örödelse, som kommunens vilddjur i menliskohamn åvägabragt. h ; (Korresp. till Aftonbladet.) i Paris den 29 Maj. jn Insurrektionen är fullkomligt kufvad. Den! ir, kan man utan öfverdrift säga, dränkt ill plod och med den förskräckliga brand, som c zommunens vilddjur låtit Paris undergå, hars lenna kommun, detta vanvettiga och gräs-J iga oting, sjelf förvandlats till aska, ur hvilcen den aldrig mera skall uppstå. Sedan il8 sår förmiddag har Paris undergått en värl sentlig förändriog. Ännu ryker det i rvi-lI nerna; här och der fer man en låga ännu:! lamma upp; öfver gatorna föras ännu några l? hundra, kanske några tusen fångna insurgen. ter; i Luxembonrgträdgården och i Parc Mon: ceaux höras äcnpu gevärssalvor — det ärl: mordbrännare som afrättas; nägra, lik gräf-: vas änou ned hur som helst provisoriskt;! butikerna äro änvu icke öfverallt öppnade; ! nen staden har likväl en helt enuan fysionomi :! än i lördags och äfven än den hade ännn li i går på morgonen. Man såg ej längre dessa! ängsliga blickar, dessa försigtiga steg, derna : misstänksamhet, som gjorde ett så obeskif-; ligt obsbagligt intryck. Paris andas äter. : Invånarne börja känna sig tryggas. Man frok-l: tar icke mera att släpas till vallarne för att! tvingas strida mot sina egna vänner; man be! höfver icke gömma sig i källrarne för att söka :! undgå en blodig te:rorism. i Kommunens. ledare hafva sökt omsorgs-! follt dölja sina brott, men här är allmänt bekant, att en mängd afrättningar försiggått. i hemlighet i fängelserna under hela den tid iosurrektionen var herre öfver Paris, att lönn-: mord inom och utom bus hörde till någonting mycket vanligt, att de banditer, som tatade om frihet, kränkte den personliga säkerheten i hvarje ögonblick, att deu person, som stod väl med röfvarskaran behöfda säga blott ett enda oråd för att kunna få hämnas på en ovän, en som var honom aldrig så litet misshaglig elier som karske var hans tfordringsegare. Det var en terro:ism, som ej inskränkte sig till person, utan äfven helt öppet förgrep sig på den enskildes egendom, som tvingade fram pengar och dyrbarhater, som misshandlade hvar och en hvilken ej kunde betala dessa brandskatter. Vi hafva icke haft ett ögonblicks lugn under dessa nio veckor,, försäkra stadens iovånare. Vi darrade för våra lif, vår frihet och vår egendom. Här fanns ingen lg, fastän kommunen klädde sina rötvaredekreter i den lagligaste form.n Hvilket ti!!stånd! Det är icke underligt, att man känner sig lätt om hjertat, då vi dets och orät:visans tid ändtligen är förbi. Detta on respire enfin, som jag hör i hvarje stund uttal.s af alla här, uttrycker i få ord den lindring, som Paris nu känner. Det tager ett djupt andetag och fröjdar sig öfver att qväfningssymptomerna upphört. Den froktan för vidare mordbrand, som ännn i förgår, då jag skref mitt första bref ef er inträdet i Paris, gjorde staden så ängslig, tyckes alltmera gilva med sig, men ännu i dag har jag sett qvinnor arresteras, hvilka man sagt skulle vara pötroleuses, dessa vidunder som gått omkring för att med petroleum och andra brännbara ämnen göra mordbrand. De som anträffats på dar gerning hafva förts i ett hörna och skjutits genast. Dessa summariska afrättningar äro förfärliga, men tillståndet har åtminstone hittills varit sådant, att de sannolikt ej kunnat undvikas. I lördags behöfde man ej vidtaga några särskilda mätt och steg för att få bavitna fosiljeringar. Ölfveralit emälde ett skott, flera skott, och en, flere fångna irsurgenter förpassades på det sättet till evigheten. Det var ej tid med att bortföra likea. De lågo derför qvar här och dar i rännstenarne, i portgångarne och på gårdarne. Den som sett sådant glömmer det aldrig, men äfven i detta fall är vanan snart förvärfvad, tror jag. Det första intrycket är ohyggligt, men snart finner man det kanske naturligt nog. Sådana scener förvilda ett folk. Väl är derför att, såsom jag har anledning att tro, åtminstone dessa fasiljeringar på gatan numera icke förekomma. Åtminstone har jag ej i dag sett någon och likväl har jag genomatrölvat en icke ringa del af Paris. ag hinner föga skrifva, ty jag har föresatt mig att med egaa ögon se allt hvad jig möjligtvis medhivner. Att uppgifterna under denna förskräckliga villervalla skola från olika håll motsäga hvarandra, är ej förvånande, och har man ej tillfälle act sjelf kontrollera dem, blir man sannerligen högst illa underrättad. Så har jag fonnit att många af de hus, som uppgitvits blifvit genom brand förstörda, stå alldeles oskadade, t. ex. det stora manufakturmazasinet Bon Marche, i hörnet af Rae du Bac och Rus de Seövres, hvilket ej lidit det riogaste, hvaremot många intressanta byggaader, som mana trodde räddade, äro; mer eiler mindre skadade. De uppgifter jag lemner äro grundade endast och allena på egna iskttagelser och kunna således, vågar jag försäkra, betraktas såsom fullt tillföriitliga. De kunna deremot ej meddelas så snabbt kanske, som Arftondl:dets publik