Aftonbladet – 5 juni 1871, sida 2

lart, som att ingen omtänksam privatman år lång väg och gifver ut mycket penningsr ör att få köpa något, som Han bar hemma sin egen stuga. Men hvad som tilldrager sig på den till worska gränsen stötande delen af den ryska susten, har äfven eit mer direkt intresse för ss norrmän, nemligen genom den roll, som våra egna landsmän derstädes spela. I allnänhet tänker man sig väl, att det är rysarne, som utöfra en påtryckning på mnorrnännen, besöka deras fiskeplatser och hota stt undantränga dem, Vi ha i det föregånde sett, att detta ingalunda är händelsen. Deremot torde det vara mindre bekant, att örhållandet just är det motsatta, att det är sorrmännen, som i temligen betydligt antal besöka den murmanska kusten och idka fiske ler, ja på den genaste tiden till och med ha vegynt att på ett och annat ställe slå sig aed såsom kolonister derstädes. enaa kolonisation, som gynnas af den ryska regeringen, i det att norska nybyggare ställas på samma fot som de, hvilka flytta lit från ryska krondomäner, d. v. 8. erhålla skattefrihet för en viss tid, fri jord, rättighet ill afgiftsfritt skogshygge, befrielse från värneligt samt någon penninghjelp till den första bosättningen, tyckes föret ha begynt på de senaste åren, och om hennes omfång är det inou svårt att lemna någon upplysning. Hon har emeilertid redan gifvit anledning till klasomål från rysk sida; ty de nyssnämnda förmånerna ha, enligt hvad,som i fjol somras skrefs från Vardö, väckt de der bosatte ryssarnes afond, hvilket har medfört ett mindra godt förhållande mellan de båda nationaliteterna och ofta gifvit anledning till klagomå! af ryssarne öfver de norska kolonisterna, hvilka genom sin större energ:e och duglighet, isyonerhet hvad fiskena angår, ha vunnit flera materiella fördelar och blitvit de starke i landet på de för öfrigt långa och! glest befolkade kuststräckorna. Det är klurt, att detta är något, hvari den norska staten icke blott kan, utan äfven bör afhålla sig från allinblandning. Denorrmän, som här ha frivilligt expatrierat sig och blifvit ryske medborgare, ha intet slags hvarken juridisk eller moralisk rätt att begära den norska statens beskydd för den händelsen, att de i sitt nya fädernssland kunde bli ntsstte för obehaglighet Och om Gen in födda ryska bafolk: t att vara missnöjd rued nykomlingarne, så kan den ryska regeringen, somi sjef har gynnat deras bosättning och upstagit dem såsom ina egoa undereåter, icke heller ha någon ttighet atv af denna anledving framställa agomål hos den no:ska regeringsu. Norge kan hvarken gyara eller söka förhindre denna norska kolonisericg af den muörmanska kusten. Att tro, att en sådan kolonisering, i fall den antoge ett större omfåog, skulle komma att resa ett af goda norska elementer bestående bålverk, skulle väl, till och med om den antoge helt andra dimensioner, än det är savnolikt att den någonsin skall få, vara en illusion. De norrmän, som flytta öfver från de ordnade norska samhällsförbållardeia till det halfvilda lifvet på den ryska kusten och låta upptaga sig bland tsarens undersåtor, lära väl i allmänhet antingen vara äfventyrare eller höra till dem, som ha rvärfvat sig praktisk erfarenhet af, att det, såsom en bland dem sade, är för mycken lag och rätt i Norgen, och skola således knappt vara lämplige att utföra pågon patriotisk mission såsom den norska kulturens och nationalitetens pionierer och förgoster mot öster. Men har Norge således intet skäl att intressera sig för denna norska kolonisering af det nord vestra Ryssland, så har det på den andra sidan icke helier något att frakta af dero. Långt mera betydelsefallt är det faktum, att många norrmän begifva sig ut på fiske under de ryska kusterna. Redan år 1861 anmärktes detta förhållande i ett officiolt dokumeot, och det nämndes då, att det förnämligast idkades vid Fiskeröeao — straxt öster om gränsen — och var af icke ringa betydelse de år, då fisket slog bättre till der än i Finmarken. Detta var händelsen nämnda är, hvarför då också ungeför 100 båtar fiskade der. Det är, heter det i denna berättelse, förnämligast i April och Maj, som detia fiske försiggår, ty norrmännen kunna då ha sitt tillhåll i de bodar och kojor, som senare på året, när de ryska fiskrarne komma dit, begagnas af desse. I östra Finmarken bosatte invånare, som stö i vänskapligt förhållande till ryssarne, få också icke sällan af dem tillåtelse att sommartiden idka fiske bredvid dem; men det händer tillika, att det från ryssarnes sida klagas öfver dessa förhällanden, och detta desto mera, som nowrmännen under detta deras olofliga inträngande på det ryska området icke allenast förse sig med det bränsle, de kunna träffa utan dessatom äfven icke utan skäl beskyllas att ej respektera de iräkors, som i mängd resas af ryssarne utåt dessa kuster. Att dessa norrmännens besök på nämnda farvatten 89dermera ingelundea aftapit, visar sig bland annat af ett yttrande i fen officiella berättelsen från antmannen i Finmarken om vinteroch vårfisket år -1868. Underrättelsen om rikt fiske under den ryska kusteo, skrifver han, lockade redan oikring den 9 Maj en mängd fiskare dit, och dessas antal hade stigit till 300 båtar, då den stora förlisniugen den 2 Juni inträffadea, och längre fram i saroma berättelse uppgilfves antalet af de norska fiskare, som ha fiskat vid der ryska kusten, till 860 man; ev siffra, som enligt det föregående snarare tyckes för lågt än för högt tilltagen. Det kan icke läggas nog stark tonvigt på, att icke blott afseeniet på vårt grarplands obestridliga territoriella rättigheter, utan ätven den enklaste klokhet ålägger oss att läta j det vara oss avgoläget att icke iringaste mån göra oss skyldiga till någon missaktning el-! ler förseelse mot de föreskrifter, som Ryssland kan ha utfärdat eller hädanefter kan; komma att fastställa för främlingars rättigRENEE IRA TORGET TSEK EOS