Aftonbladet – 5 juni 1871, sida 2

Marie gick fram och slog sina armar emkring henne. Nej, inte alls besynnerligtl sade bon. Men ack, huru gerna jag ville se honom! Jag är säker på, att han inte kan vara annorlunda än god. Om han ej är den bäste, den vackraste och förståndigaste man i verlden, så har jag föresatt mig att hata honom. Skrämmer jag dig ej? Ts, bästa Marie,, sade Angelique, med en hastig blick åt de båda barnen. Berättar han ingenting för dig? fortfor Marie. Du brukar alltid säga, att jag ej bryr mig om något annat än om fakta. Har han det godt och bra? Han har det mycket bra, svarade Angelique, omen några detaljer innehåller inte brefvet. Nåväl; jag får gifva mig till tåls, tills vi druckit kaffe, isynnerbet som jag är ganska hungrig. Dio händelse på morgonen var verkligen mycket mera värd än min, Söta, snälla Marieo, skreko båda barnen på en gång, tala om din bistoria för oss!h Mina kära barn, jeg dör af hunger. Gif mig smöret, Ernest, och räck mig brödkoren, lilla Fleuretto, annars äter jag upp min erättelse i brist af annat, och då blir det ingen bit qvar åt er. Att Felix är i England! Kan du ej tala om något af brefvet för mig? Var snäll nu, och gör det! Det är ingenting, som inte lika så gerna kan sparas, svarade Auvgelique. Dä får jag lof att lägga en extra sockerbit i mitt kaffe för att trösta mig med, Har du haft några underrättelser, pappa? Inga goda.v Jag vill hoppas att ingen ledssarhet har inträffat? återtog Marie med liflighet, Nej, svarade hennes far; jag menade