Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 6

Då en viss morgontidning i Stockholm koketterat med sympatier för den Perisiska komirunen,, olycksalig i åminnelse, och ännu alltjamt söker, såvidt möjligt är, vränga händelser och förhållanden, så att de skola fram. stå i en för kommunsalisterna mindre ogynsam dager, allt naturligtvis för att derigenom ådagalägga sin starka radikalism, sin frändskap med det ultrademokratiska och röda — kan det vara af något intresse att se, huru :en radikol tysk demokrat, Carl Vogt, numera bosatt i Schweiz, bedömer de senagto tilldragelserna i Paris. Professor Vogt uttalar sig på följande sätt: Sålunda har ou den s k, kommunen i Paris gått under med ett fyrverkeri så froktansvärdt, att verlden under ärhundraden icke sett något dylikt. Upprorsstiftarne ha med petroleum tändt eld på Tnilerierna, Louvren och flera andra praktbyggnader och således visat, att den af preussarne gifna anvisningen på brok af petroleum icke varit fåfäng. Man kan beklaga de menniskolif, hvilka detta oerhörda inbördes krig har kostat, men dessa kunna ersättas; man kan beklaga, att lågorna förtärt byggnader, som varit en prydnad för staden och söllsyntheter ivom byggnadskonsten, men dessa kunna uppföras ånyo; men för det sköna, som var samladt i dessa byggnader, och isynnerheti Louvren, kan verlden icke gifva någon ersättnipg, I Schweiz förbondsråd hade man just beslntit att afskaffa dödsstraffet, då dessa underrättelser kommo från Paris, och jag kände mig uppfordrad att yrka dödsstraffet återinfördt för de barbarer, som tändt eld på dessa byggnader och deras konstskatter. När jag kom till Paris, brokade min första vandring vara till Eouvren. Förbannelsa öfver de vanvettingar, hvilkas orena händer lagt sådana verk i aska. ) ) Som sedan blifvit upplyst, har blott en del af Louvren tppbrunnit, men afsigten att förstöra det help fanns hog angtiftarne,