Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 6

detta blott ske på Kiberg, på Havningsberg och vid Baardåsfjorden i Vardö socken samt i Berlevaag, Gamvig och Stensvig i Tanens socken. Till och med närmare än nyssnämnda mil må det vara dem tillåtet ati förskaffa sig agn med handsnöre, notdöragning och drifgarn, äfvensom att gräfva mask istrandkanten, dock allt blott såvida det kan skej utan intrång för invånare, Det skall allt framgent vara dem förbjudet att uppföra hus eller kojor på kusten vid äfventyr att de anses förverkade, hvaremot de ega att med invånarne öfverenskomma om husrum och mark till notgårdar samt om betalning derför o. 8. Vv. Lika litet som man från norsk sida kan ha nägot skäl stt utsträcka de förmåner, som genom dessa båda stadganden beviljats ryska undersåter, lika litet kan det för Norge finnås någon anledning att inskränka eller upphäfva dem. Paesvig-lapparnes rättighet till laxfiske i rävra elfvar gäller en ren obstydlighet, och detszmma kan snart äfven sägas om 40 i lagen af den 13 Sept, 1830. Den ryssarne härigenom medgifna rättigheten att hälla till i länd vid sex särskilda fiskoplatser har nemligen nu i sjalfva verket nästan all: deles ingen faktisk betydelse. Förr var förhållandet helt annat, och det berättas t. ex. i norska anteckningar från 1775, att antalet af ryska fiskare i Finmarken då var ungefär 1000 man, hvartäll kom besättnivgen på 31j rysspråmar, i hvilka den fångade fisken transI porterades till Arkangel, d. v. s. ett ungefär! lika stort antal menniskor, som Ficmarkens: hela norska befolkning då utgjorde. Sedan: den tiden har förhållandet helt och hållet; förändrats. Det har länga blott varit viden; enda af de sex fiskoplatserne, som rTyssarne! ha begagnat sig af sin i lag m-dg rätt, ! och till och med dit komma da nu blott ieti! mycket obetydligt antal. Under dat att heia. fiskareantalet lågt beräknadt för äret utgör; ungefär 10,000 man, deltogo enligt amtman-: nens officiella berättelse år 1868 icke mer än 143 ryssar på 17 båtar, år 1869 109 ryssar! på 22 båtar i Finmarksfiskena. Dan roil, de vid desta spela, är ingalunda afandsvärd; men att detta sodast och allenast är att till. : ekrifva deras egen brist på omtanke och dritt och icke någon oförräst från norsk sida, har flera gånger blifvit erkändt af de ryska ouktoriteter, eom ha undersökt förhållandet på själfva platsen, och detta gerom så öppna och afgörande förklaringar, att man icke kan annat än tillägga dem den aldra största betydelse såsom bevis jå våra nordöstra granrnars beredvillighet att, i ställot för att begagna lösa förevändningar till tvist, erkänna hvad. sannt är, till och med om det kunde vara allt annat än smickrande för deras nationella sjelfkänsla. Efter en inspektionsresa, som den erfarne och skicklige ryske generalkonsuln i Norge Mechelin (nu senator! i Finland) år 1866 på sin regerings bstallning företog till Finmarken för att studera de finmarkska förhållandena och särskildt nädersöka de upprepade klagomål öfver oförrätter, hvilka framställts af de ryske fiskrarna i Kiberg, drog han icke i betänkande att uti sin sedermera i Ryssland offentliggjorda berättelse erkänna och genom en Getaliesad skildring tf förhållandena visa, att det förtryck, ryssarne för-. menade sig lida, i sjaälfva verket helt och hållet var ati tillskrifva deras egot okloka beteende. Alldeles i samma riktning gingo äfven förklaringarne af de ryska auktoriteter, som i Augusti 1870 på örlogsfartyget Varjag besökte Vadsö. Under en rådplägning mellan amtmannen i Finmerken och guvernören i Arkangel den 6 Avgusti 1870 gjorde, berättas det, denne sistnämnde sig till organ för de af ryska fiskare framställda klagomälen öfver förmenta oförrätter under deras deltagande i Kibergefisket, men förklarade, sedan han erhållit upplysning om de norska lagbuden och de genom dem rys sarne förunnade privilegierna, sig fullkomligt tillfredsställd, likasora han också till förebyggande af dylika klagomål för framtiden anmodade amtmannen om en afskrift af nämnde lagstadganden för att låta öfversätta dem på ryska och offentliggöra dem för de på Norge farande fiskrarne och skepparne, Då nägra i Kiberg fiskande ryssar, hvilza kort förut af de norska myndigheterna hade blifvit dömde till böter för olofiigt fiske innanför demarkationslinien, efter rådplägningen infunno sig om bord på Varjag för att hos guvernören klags öfver den behandling, som vederfarits dem, skall denne, berättas det vidare, allvarligt ha uppmanat dem att vara de norska lagarne och auktoritsteraa hörsamme, likasom han också uttryckligen skall ha sagt dem, att de iogalunda foge vänta sig att fiona något medhåll kos honom, om de förbröte sig mot lag och rätt i Norge. Är det således redan nu ringa skäl att frakta, att internationella konflikter skola uppstå genom de ständigt i allt mindre avtal ankommande ryssarnes deltagande i fisket vid Kiverg, så torde det med temligen stor säkerhet kunss påstäs, att anledningen härtill skall bli ännu middre, alltefter som ryssarne sjelfve lära sig begagan de fisken, som de besitta på sina egna, till dena norska gränsen sig sträckande kuster — fisken, hvilka, .såsom vi längre fram skola få se, i rikedom ingalunda stå de norska efter, men som hittills af ryssarne ba bedrifvits på samma ändamål!slösa och föga inbringande sätt, som har gjört, att de i Finmarken icke ha kunnat uthärda konkurrensen med de norska fisk rarne. BETNEIESEREE Då en viss morgontidning i Stockholm koketterat med sympatier för den Paerisiska komirunea, olycksalig i åminnelse, och öncu