Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 2

kallblodigt, innan frukosten, säga en ung dam att hon vandrar olofliga vägar och att undanbedja sig vidare besök, var ingalunda något behagligt uppdrag för en ung herre som hade börjat anse sig ega en artig och förbindlig ton emot damer, I en liten vrå at sitt bjerta, der han, trots sitt obesvärade sätt att vara, gömde ett ej ringa förråd af blyghet, önskade han innerligen att den ifrägavarande personen måtte vara hvarken ung eller ett fruntimmer med finkänslighet och uppfostran. Att hon skulle vara vacker, hvarken hoppades eller fruktade han för. Han hoppades det ej, emedan Denethorp iogalunda var rikt på vackra flickor och han fruktade det ej, emedan hans nämnde blyghet ändå icke var så stor, att han kände sig rädd för ett vackert ansigte, Medan han sålunda tänkte hit och dit, hade han hunnit fram till platsen. För ett tillfredsställa sin nyfikenhet innan han skred till bandling, intog han en position, hvarifrån han, utan att sjelf vara sedd, hade en fri utsigt öfver den stora boken, hvars väldiga grenar, spridande sig ända öfver det låga planket, som omgaf djurgården, utgjorde ett omtyckt skydd för de vackra rådjuren. Hnogh behöfde ej vänta lång stund. Han hade knappt kunnit tända en cigarr, då, ganska riktigt, på den väg som ifrån stora allen förde till boken och der tog slut, en person nalkades som lika visst var ung, som hon var ett bättre fruntimmer. Han såg henne snart fullkomligt tydligt och hade således godt tillfälle att göra sina iakttagelser, innan hon hunnit fram till trädet. : Den han såg, var icke någonting utomerdentligt alls — en liten, fin gestalt, i en enkel drägt af mörkt ylletyg, hvars färg harmonierade med en komplexion och by, åt