ar en prägel af harmonisk kraft och spänstighet, som vitrade om att har var en mästare i alla en gentlemauvs idrotter. Ehuero hen hade sofvit, sittande i en ganska enedvriden och obeqväm ställning, var han dock med ens alldeles vaken, och den friska klangen i hans röst tycktes utvisa att han hade coxsnat icke af trötthet, utan af brist på bättre sysselsättning. Den andre, gom han hade kallat Warden, hade äfven ett ganska fördelaktigt utseende, eburoa ej vitoande om så mycken belsa och fysisk styrka. Hans drag voro mindre regelbundna, hens by blekare, hans läppar voro tunnare och bårdare sammsnpressade och hars ögon lågo djupare insjunkna. Då Lesters anna ej hade ett enda veck, var dererot Wardens mindre öppen och jjus, och mellan ögonbrynen läg ett par djupa veck, som talade om träget tankearbete. Eburu bars gestalt icke vitnade om brist på styrka, skulle de, som ha en blick för sådant, lätt funnit ett denna styrka låg mera i nerverna än i havs muskeibyggnad, och att han stod långt efter Lester i alla de nyttiga öfningar sor utvecklade ungdomens helsa och fysiska kraft. Ehoru jemnäriga, märktes uten svårichet den olizhet dem emellan, som eger rum mellan mennen, uppfostrad i stså och mannen, uppfostrad på iandet; hos den ene: fen fysiska utvecklingens tillbakssättande för il!ens; bog den andre: det intellektuellas Ibzkasättande för en sund fysik. Vi vilja eke härmed uttala ett oförtjest tadel om de arga männen, ty Lester såg ingalunda okung och inskränkt ut, dertiil voro hans ögor är lifliga, hans läppar för villiga ett le; och Waröen föreföll ej heller hafva så mycket örsonunst vyttiga kroppsöfnivger, att han kulle behöfva lida deraf under sin lefnad. lvad man icke gerna kunde misstsga sig oro, rar att Lester var den urge egendomeherrn, nedan Warden var den fitige studenten; fven i deras röst gjorde sig en skilnad märkjar, ty då Lesters var välljudande, otvangen ch ibland nägot hög, men alitid gentlemanens, så var Wardens mera bildad, dämpad