Aftonbladet – 24 maj 1871, sida 2

hon färden, kom till B. fram emot middager och återvände hem samma eftermiddag, Så hade då de båda unga menniskorne gjort sig skyldiga, minst sagdt, till en ytterlig dårskap; men vi ha redan yttrat nog föl ett visa huroledes denna dårskap var icke blott en naturlig utan i det närmaste en nödvändig följd af deras karakterer och af deras förhållande sedan barndomen till hvarandra och till deras cmgitning. Då nästa morgon kom, kände sig Marie halit stolt, haift förfärad vid tanken på att hon var en gift hustru — åtminstone inför lagen och till namnet; hvad det ordet, en äkta maka egentligen innebär, derom visste bon ej mera nu, än för två dsgar sedan, Hennes första, förvirrade känslor, då hon vaknade, var undran öfver att verldens underging ännu icke inträffat. Hon började tro gig hafva drömt och Jetade häftigt och med oro efter den riog, som det ej var henna tiliåtet att bära, och som hon gömt under ein hu!fvudkudde. Men till trots at den hemlighet som hon förbundit sig att förtiga, erfor hon hvarken fruktan elier blygsel, då hon mötte ön far. Mark skulle ganska snart bli en itmärkt man och, barnslig com kon var, äpkte hon med hemlig glädje på den beragliga öfverraskniog hennes far skuile känna, tiden var inne. att för honom yppa allt. ones största plåga var att ej kunna säga in vän Laura att de blifvit systrar. Hon rar i sanning förfärande oskyidig! Men hade ock hepnes oskuid lockat henne ill en svår förvillelse, så var den henne på amma gång ett starkt skyddsvirn. Efter et par dagar återvände till Derehorp hennes make enligt lagen och till namet och följande dag kom han iör at föga farie farväl. Det ver ett afsked på allvar ller åtminstone för en lång tid; atständet