Aftonbladet – 23 maj 1871, sida 2

förmo: att han satt och betraktade mr Prices dötirar.n Det skuile jag inte alls finna underligt. Nå, Maris, nu är du bra retsam. Huru då? Ja, det är du. Jag för min del skulle ej för hela verlden vilja ee på bonom; ban sel ja inte al!ls bra ut. Tror du att jag skulle konua det?, Ja, om det roade dir, så vet jag inte hvarför du ej skulle kunaa det. Men jag tycker att Mark ser bättre ut — tycker du inte så med ? Bät re än er Brown? Hvrem är mr Brown, om jag får fråga?, yttrade oförrsodadt en röst bakom dem. Jag blir jaloux ifall ni talen mera om honom. Miss Lavra spratt häftigt tilll Hå, korg, så du skrämde mig, Meark!, utbrast hon, Marie räckte den nykomne sin hand, medan hennes kinder fingo litet mera färg. Da båda flickorna hada icke något skäl att förskräckas. Mark Warden var en ynglipg af ett för gin ålder ovanligt manligt utseende. Lång ech smärt, med magert, blekt ansigte, bred panna, rak näsa, tonna, hårdt sammerpressade läppar och skarpa, mörkgrå ögon, som just i denna stund hade ett triamferarde attryck. Ni väntade ej att vi skulle träffas här,, sade hon; raep, se ni, jag her nyheter att berätta. Gissa hvad!b Ack, berätta, berättal. inföll systern. JO, 8? ni, mina unga damer, ni skåda framiör eder en student vid Sanct Margarets kollegium i Cambridge ; Nå, hvad vill cetta säga, käre Mark ? ga vill säga så mycket som att jag endera dagen torde bli stipendiat — samt kanske biskop! Det tror jag duger! Pårde båda flickornas begäran förklarade