Aftonbladet – 22 maj 1871, sida 3

ft Rn a TR SN BEA SEA Be LE RR rr -) dagsordningen ha blifvit på ett distinkt sät ri uttryckt. ESSER Brukssocietetens allmänna sammanträde egde rum i Jernkon torets lokal sistlidne lördag från kl. 10 f. m till kl. 5 e. m. och var besökt af ett stor -l antal bruksidkare och vetenskapsmän. Stats I råden Bergström och Wern öfvervoro en de Tlaf sammanträdet. Programmet upptog e mindre än 26 frågor rörande gvufbrytning bergsmekanik, tackjernstillverkning, stångjernst! och stålberedning sarat skogshushållning. A a I dessa diskuterades de flesta. ; Inom den första afdelningen var det egentliger 1 frågorna om takbrytving med igensättning af ar ) betsrummen och om förmånligaste aflöningssätte I vid vanlig pallbrytning, som framkallade diskussion ej Prof. Notdenström anmärkte, att takbrytnings -) metoden så nyss införts i vårt land, att man icke 1) eger rätt draga några slutsatser af de få praktiska regultat, som ännu förelåge. Metoden fordrade i dock så många och långvariga förarbeten, innan 3 Å brytningen kunde sägas vara kommen i gång, att ; talaren fruktade, att redan bäri låge en stor svårighet för dess allmännare införande. Den svenska malmens stora fyndighet gjorde dessutom att I föga materiel till igensättningarne blefve öfver, hvarföre det blefve nödvändigt spränga särskildt ) fyllnadsämne. Bergmästaren Sjögreen förmenade att den ifrågavarande brytningsmetoden vore väl I dyr för att användas vid våra grafvefölt, der, till I följd af den lyckliga omständigheten, att malmI fyndigheterna i allmänhet äro omgifna af fasta bergarter, billigare brytningsmetoder med fördel I kunna användas. Äfven inom vårt land förekomma dock vid några grufvefält så lösa bergarter, att det kan vara skäl vid dem använda takbrytning. Ett exempel derpå vore Dalkarlsberget. I I fråga om förmånligaste aflöningssättet vid pallI brytning rådde meningsskiljaktighet. Hr Sjögreen I redogjorde för de tre olika beräkningsgrunderna, hvilka äro alnborrning, lassbrytning och dagsverke. Den sistnämnda vore längesedan, och det med rätta, förkastad och af de öfriga föredrog talaren alnborrningen, som medgåfve en mera rationel brytning än lassbrytningen och bvarigenom malmen på ett billigt sätt vinnes. Hr Nordsnström ansåg fördelaktigaste aflöningssättet vara en förening af beräkningsgrunderna för borrad fot och lössprängd kubikfot. Prof. Ångström förkastade principen att betala efter alnbörrning. Han förordade såsom beräkningsgrund den qvantitet berg, arbetaren lössprävger, dock icke värderad efter dess volym, utan efter vigt. På så sätt skulle underslef i möjligaste måtto förekommas. Hr Sjöreen, som åter erhöll ordet, föreslog att förutom etalning pr borrfot äfven skulle lemnas grufarbetare vissa procent af grufvans afkastning, hvarigenom han lättast skuile förmås till ett med arbete. Frågan om lämpligheten af att medelst djupa borrhål uppsöka okända malmtillgångar: besvarades olika. Hr Sjögrgen anmärkte att stora svårigheter mötte för borrning i annan riktning än lodrät. Bättre då att medelst sänkningar undersöka bergarter, synnerligast som detta sätt icke fölle sig stort dyrare och dessutom gåfve säkrare resultat. Hr Nordenström var af motsatt åsigt och visade genom beräkningar att kostnaderna för borrning uppginge till endast omkring 2 rår pr fot. Borrningen medförde äfven tidvinst. I fråga om nitroglycerinens, dynamitens och ammoniakkrutets företräde vid grufbrytning framför vanligt krut upplyste hr Nordenström, att ammoniakkrutet för närvarande med stor fördel an vändes vid Åtvidaberg. Hr Sjögrgen trodde att orsaken hvarför dessa sprängämnen icke medfört så goda ekonomiska resultat som man väntat, vare dep, att okunnigheten om deras verkliga kraft gjort att de användts i för stora qvantiteter. Inom afdelningen bergsmekanik var det egentligen frågorna om valsverks anordning och om användbarhetenaf Thomsons landsvägslokomotiv inom vårt land, hvilka tilldrogo 8.g en allmännare up märksambet. Hr Ångström höll ett längre föredrag om valsverk och visade såväl fördelarne som olägenheterna af de särskildta systemen. De allmännast förekommande vara enkla och dubbla tvåvalssystemet, tre-valssystemet samt slutligen fyras valssystemet, hvilket af talaren förordades såsom varande det i alla afseenden fördelaktigaste. Tal. fäste särskild uppmärksamhet på nödvändigheten af att vid valsverks anläggning så anordna, att utvidgniog kan ske på alla håll. Hr Stvidsberg deremot ansåg tre-valssystemet vara det för våra förhållanden lämpligaste och anförde flera exempel från Tyskland och England på valsverk efter en valssystemet, hvilka icke motsvarat de förhonningar, man på dem ställt. Detta pågtåes?. cv br Ångström anledning upplyga, a Tr uuB gaf rande verken vora i afioe -de ifrågavar igenam misslyckad -ue på anordning allt Thommora tandsvägslokomotiv förordades isynserhet af bergmästaren Lundqvist, som utförligt redogjorde för de försök, som på engelska regeringens befallning blifvit anställda med dyiika 1okomotiv. Af dessa försök framginge, att de kunna användas för såväl personsom godstrafik. Så hade i England efter ett sådant lokomotiv fårdats ända till 150 passagerare med samma trygghet som efter häst och vagn. De följa med den största lätthet vägens krökningar och äro dessutom lätta att stoppa. Exempel funnes på att man med sådana lokomotiv, följda af vagnar, kört åttor.. Direktör Westman upplyste om den erfarenhet man vid Dannemoraverken vunnit i afseende på ett der användt lokomotiv af Thomsons fabrikat. Det hade der medfört ett relativt lågt fraktpris pr centnermil och visat sig användbart äfven i djup smuts och snö. På god väg går det förträffligt, till och med uppför backar. Tal. anmärkte dock att lokomotivet varit mindre väl arbetadt. or ber mm er ingström, som medgaf, att dessa landsvägslokomotiv äro användbara under vissa vilkor, såsom! att vägen icke är särdeles kuperad, att den är hård m. m., framböll äfven vigten af att de måste : vara särdeles väl arbetade, för att man af dem skall bafva beräknad nytta. Tryckpumpars ändamålsenlighet vid vatten-! uppfordring ur grufvor vitsordades af hrr Ång-! ström och Sjögreen, särdeles vid grufvor af större: djup. Hr Nordenström upplyste att de enligt anställda försök icke äro användbara i Falu giufva,; der vattnet är af den beskaffenhet, att det på: 1, år sönderfräter hvitt tackjern. I Afdelningen tackjernstillverkning gaf anledning till många sakrika anföranden. Den första frågan: ! Hvilket inflytande på vår ga jerntillverkning ! kan en i större omfattning bedrifven export af svensk jernmalm antsgas komma att utöfva, be-! svarades först af hr Ångström, som framhöll nöd-. vändigheten af att söka förekomma en mera ut-! sträckt malmexport. Detta borde dock icke ske! enom några prohibitistiska åtgärder, utan vore bästa medlet att vi så ordnade vår jernhandteriog och anlade sådana verkstäder, att de produkter vi åstadkomma kunna täfla med utlandets icke allenast hvad qvaliteten beträffar, utan äfven i afseende på priset. Talaren vore öfvertygad att detta skulle låta sig göra. Inom vårt land finnas många resarser för jernindustriens höjande. Som vigtigast bland dest torde öfverflödet på drifkraft böra räknas. Ett hufvudvilkor vore dock att anskaffa lästa kommunikationer inom bergslagerna. Ar Westman instämde med hr Ångström i afseRE