Aftonbladet – 20 maj 1871, sida 2

huru och ingenting annat meningarne tyvärr ännu visat sig vara så delade, att sammanjemkning dem emellan tillsvidare blifvit omöjlig, så torde detta i sjelfva försvarsfrågans hufvudsak resultatlösa förhållande snarare få anses såsom beklagligt än fördömligt. Låtom oss emellertid hoppas på kommande dagar, god vilja och oskrymtad fosterlandskärlek. Det gifves ej någon svensk man, som vill uppoffra en tumsbredd af detta land, hvilket kallas fattigt och ändå är så rikt på både andliga och materiella tillgångar, detta fria, herrliga land, som vi med stolthet kalla vårt dyra, älskade fädernesland. Må Gud det nådeligen välsigna och bevara, så visst som vi allesamman ämna uppbjuda våra sista menskliga krafter till dess skydd. Mina herrar! Vi skiljas nu åt, och ovisst är, hvilka af oss skola komma tillbaka för att fortsätta det afbrutna arbetet. Särskildt är det för mig mycket osäkert, om jag mer skall bland eder intaga den hedersplats, som under fem års tid varit mig anvisad.. Tillåten mig då, att i det farväl vi i denna stund inbördes säga hvarandra, få af hela min själ infläta mitt eget farväl till eder alla. Många gånger tillförene har jag uttryckt min tacksamhet för oafbrutet förtroende, pålitlig vänskap och öfverseende välvilja. Jag har vid detta tillfälle anledning. att, om det vore mig möjligt, uttrycka den starkare än någonsin, eftersom I hafven visat mig hedern att vilja behålla min bild i eder samlingssal äfven sedan personen för längesedan är borta. Förunnen äfven åt bilden allt framgent ett litet vänligt rum i edra hjertan. Jag glömmer aldrig hvad I redan gifvit mig och hoppas att, hvarhelst i verlden min plats må blifva, alltid kunna glädjas öfver edra handlingar och uppriktigt höja mitt: lefve riksdagens Andra kammare Detta besvarades af åldersordföranden hr L. J. Hierta med följande ord: Högvördigste hr erkebiskop Den riksdag, från hvilken representanterna nu återvända till sina enskildta värf, har gifvit Andra kammarens ledamöter en ny och ökad bekräftelse på redan vunnen kännedom om den skarpsinnighet, oväld samt personliga välvilja och fördragsamhet, hvarmed ni under fyra föregående riksdagar ledt kammarens öfverläggningar. Det kunde vid ett sådant tillfälle som detta, och sär skildt med anledning af den helsning kammaren af eder fått emottaga, måhända anses påkalladt att äfven å kammarens vägnar kasta en återblick på resultaterna af dessa öfverläggningar, men såväl dessa resultaters beskaffenhet som de meningssakiljaktigheter, hvilka i många de vigtigaste frågor egt rum, göra det rådli ast att derom iakttaga tystnad i en stund, som bör vara pad endast åt de känslor, hvilka framkallas af afskedet och den enskilda vänskapen. Jag skattar mig i stället lycklig, att å kammarens vägnar få yttra mig öfver en sak, hvarom meningarne icke äro delade; det är att betyga eder, hr erkebiskop, kammarens oinskränkta högaktning och hjertliga tacksamhet i förening med den lifliga önskan att snart få återse eder på detta rum såsom talman och att det tvifvel härom, hvartill några ord i eder helsning nyss gåfvo anledning, in mätte hafva sin grund i några allvarliga hinder. : Vi önska eder alla Guds välsignelse samt helsa och välgång till dess vi åter träffas.