Aftonbladet – 20 maj 1871, sida 2

förenade rikena lidit genom Hennes M:t drottningens dödliga frånfälle. Då den unga furstionan först beträdde Sveriges jord, hade den allmänna tillgifvenheten för hennes blifvande m. och för konungahuset redan på förhand gjort de känslor hjertliga, hvarmed hon af Sveriges folk välkomnades. Hvad hoppet då lofvade har verkligheten sedan i fullaste mått hållit. De höga dygder, genom hvilka drottningen gaf det ädlaste föredöme och den sanna tillgifvenhet hon egnade sitt nya fädernesland, hafva i folkets hjertan åt henne rest en oförgänglig ärestod: välsignelse öfver hennes minne. Den stora frågan om försvarsverkets ordnande har icke vid denna riksdag funnit sin för fäderneslandets ära och trygghet så högst önskvärda lösning. Måtte detta beklagliga uppskof snart upphöra. De hinder och den oklarhet, som skilda meningars strider vålla, kunna göra vägen svår och hindersam; men kärleken till fäderneslandet har i Svea land öfvervunnit svårare hinder och förlikt häftigare strider, och den skall äfven nu segrande l: estå profvet. Afven andra frågor af hög vigt och betydelse hafva varit föremål för denna riks-. dags förhandlingar. Så hafva större anslag till krigsmateriel, än vid någon föregående riksdag, blifvit beviljade. Medel till fortsatt : byggande af statens stambanor hafva blifvit anslagna samt betydliga anslag stälda till K. M:ts disposition för att understödja enskilda jernvägsanläggningar. Genom hufvudsakligt bifall till E. K. M:ts nådiga proposition till ny förordning om fattigvården har denna svåra! fråga vunnit en af behofvet högt påkallad lösning. Det förslag till ny föreningsakt emellan de förenade rikena, som af E. K. M:t varit förelagdt såväl Sveriges riksdag som Norges storthing, har icke blifvit i någotdera riket antaget; men förhandlingarne härom lemna å ömse sidor otvetydiga bevis, att rikenas förening af båda folken fögt älskas och värderas. Med känslor af den innerligaste tacksamhet emot Försynen, som låtit E. M:ts för tvenne folk så dyrbara helsa, efter den genomgångna svåra sjukdomen, återställas, och under den uppriktigaste önskan att den Högste måtte hålla sin skyddande hand öfver konung och konongahus, anhå!lar Första kammaren underdånigst att i E. K. M:ts: nåd och ynnest städse få vara innesluten. Andra kammarens talman erkebiskop Sundberg yttrade inför konungen följande: Stormäktigste Allernådigste Konung! Öfver denna riksdags begynnelse låg ett egendomligt solljus utbredt. Man kände lika djupt som allmänt fredens lycka under det att krig annorstädes rasade, man var innerligt tacksam för en genom ymnig skörd stegrad välmåga och man gick till arbetet med i hela den frimodighet, som dylika förhållandena vanligen alstra. Huruvida arbetets frukter sedermera kominit att motsvara de gynnsamma inflytelserna och landets förväntan, tillhör det minst folkrepresentanterna sjelfva att bedöma. Visst är, att den största fråga, som varit riksdagen förelagd och kanske med rätta blifvit kallad svenska folkets lifsfråga, tillsvidare är olöst, om ock ti!l försvarets stärkande betydliga anslag blifvit beviljade samt andra nyttiga åtgärder vidtagna. Möjligen har lösningens uteblifvande haft sin grund i den öfvertygelsen, att ett kort uppskof vore att föredraga framför en befarad långvarig missbelåtenhet. Härmed må nu vara huru som helst, så måste det alltid betraktas såsom synnerligen svårt att afgöra, om eller när en sekelgammal institution bör utbytas mot en ny, äfvensom att säkert pröfva en ifrågasatt lags verkliga tidsenlighet. I sistnämnda omständighet torde förklaringen särskildt böra sökas till den tveksamhet, som föranledt Andra kammsren att för närvarande icke lemna sitt bifall till flera af de lagförslag, som varit riksdagens granskning underställda. Den mörkaste skuggan, som lagt sig öfver den ljusa taflan, har det emellertid icke stått i menniskomakt att förekomma. I en stilla död inslumrade den 30 sistförflutne Mars landets vördade moder, H. M. drottning Lovisa. Hvad hon varit för nordens folk, derom afgifva den allmänna sorgen och saknaden ett starkare vitnesbörd än alla beskrifningar. Frid öfver hennes stoft, ära åt hennes minne! Måtte Gud länge bevara vår konungs eget dyrbara lif, förskona konungahuset från nya sorger och beskydda fäderneslandet! Med denna önskan frambär riksdagens Andra kammare nu sin underdåniga afskedshelsning och anhåller att i Bders K. M:ts nådiga ynnest få vara innesluten. j Efter ceremoniens slut å rikssalen återvände kamrarnes ledamöter till sina sessionssa-! lar, der afskedstal vexlades. i T Förota kammaren vtitrada oaorafga T.anse