Aftonbladet – 20 maj 1871, sida 2

Trontal. Gode Herrar och Svenske Män! Allvarliga äro de pröfningar som de behagat Herren att låta mig genomgå — Jemte det Jag varit angripen af er långvarig och svår sjukdom, hvilken till en tid satte Mig ur stånd att sjelf ut öfva Riksstyrelsen, har Jag genom min högt älskade Gemåls dödliga frånfälle lidit en för Mitt hjerta ytterst smärtsam förlust. Att känslan af denna förlust äfven delas af det Svenska Folk, som den hädangångna i lifstiden med så varm kärlek omfattade, derpå har Jag äfven från Eder mottagit de mest ojäfaktiga bevis. Genom det först af Norges Stor-Thing och sedan af Svenska Riksdagen fattade beslut att icke godkänna det framlagda förslaget till Föreningsakt mellan Sverige och Norge, har det af Mig enligt Svenska representationens uttryckta önskan gjorda försök till fullständigare ordnande af de unionella förhållandena icke vunnit framgång. Hvad nu icke lyckats skall måhända en gång framdeles, sedan Folken under en lifligare beröring lärt att med större förtroende möta hvarandra, utan svårighet ernås. Efter den behandling, I egnat åt förslaget till författning rörande fattigvården, är den med längtan motsedda lösningen af denna fråga snart att förvänta. Äfven i andra ämnen, rörande hvilka Jag till Eder framstält förslag, äro beslut fattade, hvilka Jag hoppas skola blifva till allmänt gagn. Bland de angelägenheter åter, som icke vid denna Riksdag hunnit till ett önskligt mål, intages främsta rummet af den fråga, som Jag vid Wårt förra möte på detta rum lade Eder särskilt på hjertat, frågan om landets försvar. Nödvändigheten af dess förstärkande hafven I erkänt, när I med fosterländsk beredvillighet lemnat större delen af de anslag, som Jag äskat för materiel, befästningar och specialvapnens utveckling, men den ännu vigtigare förstärkningen i lefvande kraft, som borde vinnas genom värnepligtens utsträckning, är för tillfället omintetgjord genom uppställandet af förbehåll, som hvarken Riksdagen i sin helhet antagit eller Jag skulle kunnat godkänna. En samvetsgrann vård om Bikets välfärd medgifver dock icke något dröjsmål med landtförsvarets slutliga ordnande. Till ytterligare behandling af detta ärende, nog vigtigt att för sig påkalla en odelad uppmärksamhet af folkets samlade ombud, är Jag derföre hetänkt att, om oförutsedda hinder icke möta, sammankalla en urtima Riksfärvissad som Jag är, att ingen av HH i möbland Eder vu. dandraga sig de mö lor och uppoffringar, som .. hat oskiljaktiga, allenast en ökad trygga. sålunda kan åt fosterlandet beredas. Jag förklarar härmed detta lagtima Riksmöte afslutadt och förblifver Eder, xode Herrar och Svenske Män, med ll Kunglig Nåd och ynnest städse välevågen. Det af första kammarens talman grefve Lagerbjelke å rikssalen hållna afskedstalet ade följande lydelse: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Då Första kammaren nu vid riksdagens lot inför E. K. M:t tolkar sin underdåniga ördnad, anhåller kammaren att dermed få örena uttrycken af den i hvarje svenskt jerta boende känsla af oskrymtad sorg vid len svåra förlust, som E. K, M:t och de!