Aftonbladet – 20 maj 1871, sida 2

Det vigtigaste eller egentligen det enda betydelsefulla, som förekommer i konungens ofvanföre meddelade trontal, är uttalandet i afseende på försvarsfrågan. Detta uttalande synes oss vara särdeles lyckligt både till form och innehåll. Den lugna och moderata ton, i hvilken det är hållet, ger änou mera eftertryck åt den fasthet i äsigter och kraft i viljan, som deri uppenbara sig. Konungen fäster först och främst uppmärksamheten derpå, att förbehållet om indelningeverkets efterskänkande, uppställdt såsam vilkor för en utsträckning af den allmänna värnepligten, icke blifvit godkändt af riksdegen i sin helhet, utan af ett betydande flertal inom densamma förkastadt såsom fullkomligt otillständigt Med lugnt allvar tillkännagifver på samma gång statschefen att, ätven för den händelse att enskildta intressen skulle för ett ögonblick varit mäktiga nog att genomdrifva och uppställa ett sådant förbehåll i båda kamrarne, han af sin pligt mot samhället och af omtanke för framtiden skulle kännt sig manad att emot ett sådant beslut nedlägga det veto, som grundlagen tillförsäkrar honom. Den upplysta allmänna meningen i landet skall med stor tilifredsstä!telse erfara det sätt, hvarpå regeringen betraktar denna vigtiga angelägenhet: att frågan visserligen nu stött på hinder, som icke kunde undanrödjas, men att den icke får talla och icke kan falla, utan måste stå på dagordningen, tills den erhållit en lösning. Att regeringen föredragit en urtima riksdag med samma riksdagsmannapersonal som nu framför en upplösning af And:a kammaren anse vi särdeles välbetänkt. Skulle en upplösning ha egt rum och nya val utskrifvits, så skulle tillkännagifvandet derom egt ram senast i dag; ty genom en blunder vid den nya riksdagsordningens författande har regeringen blifvit beröfvad den möjlighet som i andra konstitutionella länder finnes att äfven mellan riksdagarne utskrifva nya val till båda kamrarne eller till endera af dem. De förhandlingar som nu egt ram öfver denna sak äro egnade att kasta ett sådant ljus deröfver och att gifva en så bestämd karakter åt den allmänna meningen, att då representanterna, förmodligen i Augusti åter samlas, för att särskildt och ensamt behandla ett förslag, hvari regeringen gjort allt möjligt afse:nde på förhandenvarande omständigheter, deras antal troligen skall högst betydligt reduceras, som tro att det går an att emot landets oafvisliga kraf ställa ett enkelt och omotiveradt eller af egoiem motiveradt non possumus.