enämnt, att man skulle rifva Vendöme-kolon—— TT NV FER Tr nen. I dag underrättar Journal Officiel att la Chapelle Eszxpiatoire skall nedrifvas och platsen, der det står ru, om 8 å 10 dagar säljas på offentlig auktion. Cbapelle Expiatoire är ett monument, påbörjadt under Ludvig XVIII:s regeriog och fullbordadt under Carl X:s. Ludvig XVI:s, Marie Antoinettes och prinsessan Elisabeths aska hvilar der. Den senare, konungens syster, föll äfven ett offer för revolationen; hen halshöggs den 12 Maj 1794. Detta kapell är bygdt uti form af ett kors. Det innesluter tvenne konstnärligt utförda marmorgrupper. Den till venster föreställer drottningen uppehållen af Religionen, zom har prinsessan Elisabeths arletsdrag. Detta monument är förfärdigadt af Corto! och bär till inskrift det bref, som drottningen den 16 uwuktober 1793 skref till sin svägerska, nämnda prinsessa; ett bref, som uttalar hennes sista önskan, hennes afsked till sina barn och de få af hennes vänner, som ännu återstodo, hennes förlåtelse åt sina bödlar samt hennes sista tankar här i verlden. Gruppen till höger, skulpterad af Bosio, föreställer konungen och en engel, som kallar honom med dessa ord: Fils de S:t Louis, montezs au ciel. (Hans biktfaders ord då hufvudet föll.) På piedestalen är inristadt fogangens testamente af den 25 December 2. Allt detta skall nedrifvas, grusas, jemnas . med jorden. Dessa vandaler, som hatva den ;I fräckheten att kalla sig Frihetens banerförare., våldföra sig på liflösa föremål, då de äro nära vanmäktiga, för att kunna uträtta något mot de lefvande. Ar det icke I deras egna fäder, som hafva nedlagt sitt arbete, sin tid, sin själ uti dessa konstalster? lAro de icke likaväl minnesmärken öfver den bildningsgrad och den skicklighet, som den tidens konstnärer stodo på, som öfver den eller de personer, för hvilkas ekull de restes? Historien, som alltid skall veta, att dessa monumenter en gång funnos, skall ju med nesa och skam omtala dem, som fegt be-l röfvade sitt lard dess historiska minnen, som frånstulo dessa olyckliga monarker deras sista hviloställe. Deras aska skall utströs för vinden, deras sarkofager krossas, deras sista hviloställe säljas på offentlig auktion. Det är ovärdigt ett fritt folk att tillåta sådana brottslingar, dömda af ett fritt folks representanter till en rättvis död, haiva en offentlig minnesvård.; så lyder cirkulöret. Få dessa Fiihetebjeltar, hålla på som de l: börjat, återstår snart intet af allt det, sora fordom drog hela verlden till Paris, för att se och beundra. Intet, utom ettförslappadt, depraveradt folk, som med öppna ögon ser bura man beröfvar det alt, til och med det som borde utgöra dess förnämsta stolthet och ära, dess minnen! . Den sista affären vid Iesy kostade Paris 408 medborgare. En stor del af dessa lemnade efter sig oförsörjda enkor och barp. Det blir en svär tid för dessa olyckliga. Man försöker göra penninginsamlingar för dem, men de, som hade något att gifva, hafva rymt fältet, det är ezdast den fattigare de-l. len af Paris befolkning gom är qvar. Muj sikkårer gå omkring på gatorna, musiceral? och samla penningar, men det ena, såväl som , det andra är det icke mycket med. 1 En order af kommunen förbjuder, att några hästar vidare få lemna Paris. Icke en ; enda, vare sig lyxhäst, fölunge, åkarkamp,, har rättighet att passera stadsportarne. Detli är intet undantag gjordt hvarken för kurirer, s reguliera budbärerne, cfficerare, generalern,å lika så litet som för transporten af lifsme; del eller ammunition och materiel. Tidnin-l( 1 ( 1 1 f e s Vv U 1 garoe roa sig med att skämta litet öfver kommunens sätt att skrifva franska språket. Det päcminner lite om en utexaminerad, kadettkorporål hemma, som på sin första skrifvelse i tjensten stafvade General med J. Denna order kommer nog att genera. lite hvar, som tänkt göra besök utom Paris i åkdon eller till bäst. Häromdagen stängdes vägen för tvenne fruntimmer, som voro pålå färd till Saint Mande — detta af det enda skäl, att deras kusk var ung, Man lät dem : icke fortsätta förr, än man fick veta att dela skulle fara för att besöka en slägting, som lj höll på att dö, och dessutom att de eställdele borgen för kusken, hvilken ovilkorligen skuilet vara tillbaka innan portarne stängdes. I dag skulle man hindrat icke allenast kusken, utan äfven hästen att komma ut. sl Ett gammalt ordspråk säger: Paris est lelt paradis des femmes et Venfer des chevauxo.sE Efter hvad jag kan döma på detta år, har tiden för de stackars hästarne allt mera förvärrats, Den dåliga skörden 1870 stegradelg foderp iserna oerhördt. Bolaget för åkarne fc måste till följd deraf förminska sina redan lat små hafreportioner, Hvad som kanske ärb ändå värre, är att de icke haft balm uti, deras spiltor. Ser man sedan deras vårdslösa, tyranniska herrar, måste man inetämma med h vår genialiske poet Sehlstedt: b Uti rännsten töm och tygel, ve Herre Gud! hvad lite prygel, u Skulle göra kusbond godt. el Slatligen under den tid vi voro inspärradeu af preussarne, då det tog slut med oxar och kor, måste man koka och sieka flertalet af dessa kraftfulla kreatur, hvilka vi äro skyldiga så mycken tack för möjligheten att!h komma frawåt, utan att behöfva röra våra sc ben. Då för tiden bade det vasit för att äta fö och icke för att rida, som Shakespeares Ri1 chard den III skulle ha ropat: Un cheval! Dj un cheval! mon reyaume pour un chevall ta Le oomit de salut public her ställt vid silic dan af krigsainistern, med lika makt som jde hau, le eomite central! Oenighet bar nu upp-!r kommit dessa rivaler emellan och man vänkl tar hvarje stund få böra att mr Rossel är ya arresterad — ren hvarför? Det vet troligen !hs ing:n menniska, om inte åerföre, att det ärsi någon annan som vill leka krigsminister en et tid, d ju alitid ett skäl! ar