Aftonbladet – 17 maj 1871, sida 3

samt och varligt han kunde ned för de branta slottningen, tills hans fötter träffad stenen, Han lade sig på knä och såg Pierr stå just nedanför sig, Markisens belägenhe var ingalunda angenäm; den enda blick, son ban vågade kasta nedför branten åt andr: sidan, kom honom nästan att svindla, och vattenmassan, som rytande slungades ned un. der hans fötter, satte bergshällen hvarpå har stod i skakning, medan skammet slog upp hans ansigte. Är barnet räddadt? frågade han hastig och oroligt. Ja, det är i goda händer, herr Markis Nu har jag tåget här och skall kasta up; dess ena ända till er. Men rör er inte, annat än för att taga emot det, Efter några froktlösa försök, lyckades markisen få tag i tåget. Nå, vidare?, frågade han. Ni skall få svårt att gå upp igen, utan hjelp. Jag måste komma upp på klippan. Det var illa att ni lät tåget balka ned, nådig herre.n Hur vill du komma upp hit? Här är dessutom knappast rum för två. Pierre tes en stund. Här finns intet annat valv, sade han slutligen, såvida vi ej skulle kunna gå uppför branten igen; detta vore visst det bästa.n Jag skall försöka. Var försigtig, nådig herre. Håll blicken stadigt fäst på trästubben; titta inte nedåt! Hvad skall jag sedan göra? Fäst rännsnären omkring stubben. Sedan går jag lätt upp. Markis de Croisvillo knöt tåget kring sitt lif, för att icke ännu en gång förlora det och försökte derpå, såvidt hans af köldep tölnadea Iödpr tillädo det, att klättra uppför