Aftonbladet – 16 maj 1871, sida 2

Hvem är derute? Det är jag, mor Cathon. Mon Dieu! Det är Pierrel Dörren öppnades skyndsamt och utan ett ord vidare steg Pierre in. Hunden hoppade omkring honom i ett utbrott af vild glädje och mor Cathon betraktade honom med oro och ångest. l Han är såred! utbrast hon, då Pierre steg fran. i skenet från elden. Den unga qvinnan sprang upp med ett rop af förskräckelse och slog siva armar omkring konom, utan att märka barnet som han bar. Är ailt förbi? frågade presten ifrigt. Och hvar är herr markisen?, ioföll mor Cathon på samma gång. Markisen är på andra sidan af la Rochette som har skurit igenom vägen. Markisinnan är med honom. Se här deras barn! — ned ned dig, Loup!— tag barnet, Sasanne — le lära väl få stanna till morgonen, der le äro.n Hans åhörare stodo aildeles orörliga af häpnad. Nu måste väl alltiog vara sitt slut nära! : Ni måste skicka dem något att äta, mor Cathono,, forttor Pierre, utan att gifva dem id att hemta sig. Jag skall straxt gå tillvaka dit, Uten ett ord, skyndade den gamla qvinen ut, för att lägga tillsammans det bästa won hade, Presten närmade sig barnet, som Susanne betraktade med vördnadsfulla och läpps: blickar: Stackars barn! sade han. Och dn gaf lig öfver strömmen med detta späda barn? ir det möjligt?, Pierre mekade, Kyrkoherden såg äncn uppmärksammare å barnet. Han utbrast: Det är ju döende! Tag det, Susanne, —