Aftonbladet – 16 maj 1871, sida 2

STOCKHOLM des 16 Maj. D E i Kamrarne hafva i dag på förmiddagen aft sammanträden. Bland ärenden, som derunder förekommo till afgörande, var det enlast frågan om förhöjd afgifisreslitttion bid -1 örsel af brändin som föranledde ågon me-s ningsskiljaktighet, Denna rörde dock ickel. jelfva törhöjningen, om hvars lämplighet alla ? voro ense, sedan, til följd af riksdagens bet, bränvinstillverkoingsafgiften kommer att! rhöjas, utan tvistade mav endast on der tidpuakt då drawbacäsförhöjoingen skulle in-j; å l träda. Det sammansatta statsoch bevillniogsutskottet hade i detta hänseende föreslagit, att den till 80 öre förhöjda restitutionen skulle utgå från den dag, då ny författning angående bränviastillverkningen blifver gällande; men häremot invändes, att beviljundet af en förhöjd drawback, innan skatteförhöjningen börjat tilänpas, endast skulle vara ett premium af 10 öre på katinan, som staten skulle betala till ianehafvarne af stora bränvinslager. Då det antogs att omkring 2,000,000 kannor voro tillgängliga för export, skulle sålunda detta premium för staten ha medfört en urgift af 200,000 rdr. De, som ansågo det icke vara skäl för staten att med en sådan uppoffring gynna några inoebafvare af bränvinsleger, yrkade ou, att den förhöjda restitntionen skulle utgå först från den 1 Oktober, eller samtidigt med inträdandet af förhöjningen i bränavinstillverkningsafgiften. Bränvvinsspekulantsintressets förfäktare invände häremot, att om förhöjningen i restitutionen inträdde först med den 1 Okt., så vore den gyn:samma ti puckten för saritexport till Frankrike förb att bränvinsexporten vore af den vigt för landet att den väl borde af statea uppmuatras, och att här i sjelfva verket endast vore fråga om ett förskott på några månvader, emedan, om till följd af förhöjd restitution bränvin komme att under loppet af sommnaren exporteras, blefve tillverkningen i höst emot förhöjd afgift så mycket större och staten fisge då igen sina peoningsr 0 8. V. Ifrigast kämpade i denna riktniog hr Forssbäck, som will och mad faun afgifisrestita tionens möjligast skyndsamma inträdanda vara i solligheteas introsses, och sökts tilt sitt bistånd uppbesvärja den gawla ani nositeten på vissa häll emot frih. Gripenstedt såsom den friare tu!lsgstiftningens föraämste befrämjare i vårt land. Då frih, Gripenstedt hade förklarat sig anse bränvinsexporten fördelaktig för landet, men med vilkor att den uppstode på naturlig väg och ej påea konstlad genom exportpremier, törmenade nemlisen hr Forssbäck, attgenom detta utlåtandeSverigesstörate frihandlare hade blivit protektionisto. Civilmiaistern hr Bergströn visade emellertid att frågan i sjelfva verket icke h:de så stor praktisk betydelss som man syates förmoda, enär det icke vore att förvänta att denna gång, likasom 1867, den nya bränvinsförordningen skulle mycket hastigt utfärdas. Denna gång förelåge nemligen en slideles ny lagstiftning i ämret, hvilken erfordrade flere förarbeten innan författningen kunde utfärdar, hvilket sannolikt icke komme att ske förr än i Augos:i eller September. Hr Bergström, som meddelade dessa förklaringar i Andra kammarer, yrkade likväl för sin del, likasom hr statsrädet Weern i Första kammaren, antagsandet af ett beslut, som bestämde att afgiftstörhöjaingen skulle inträda först med den 1 Oxstober. Detta blef också båda kamrarnes beslut. Kamrarne ha vidare och utan all diskussion bifallit bevillnipgsutskottets förslag wili baräkniog af tall-, post-, stämpalpappers och bräovivsbränningsmedlen, hvilka sålunds I konma att i riksstäten upptagas vill: Tallmedel . rår 15.000,000, I Postmedel.. 2235 000 .j Stämpelpspperswedel 1.330 000. Bränviasbränniogsmed -10.800,000, Summa rdr 29,380 000 I denna beräkning äro tullmedlen upptagna till 250,000 rdr och bränvinsmedlen ti! 1,000,000 rdr mer än K. M:t hade i stats. varkspropositionen beräknat, således dessa sxtra ordinarie inkoroeter till sanmanlagd: 11.250 000 rdr mer än hvartill deiden kong! propositionen voro kalkylerade.