Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 2

a hette Raphael, hyst en opassande tillvenhet. Tidningen beckrifver utförligt kälen och de tre burar, i hvilka punvorna vaiosgärrade, samt de påträffade tortyrredsperna. Fn rättslig uodersökning har blif, avbefalld, så att ran väl snart torde erla visshet öm, hvad äom är sanht eller snot i Mot dOrdres berättelse, Hvilken turligtvis framkallat Stör tbbstånäbläa 4 Aris. John Leroinne bar i ett nytt bref till Inspendance belge afstutat sina betraktelser ver de sorgliga förbållandena i Paris. Vi eddela bär äfven detta bref, hvilket är af jjande isnebåll: Jag sade, att begreppet om patriotismen utocknat i massornas medvetande, och att för hvad an pligar kala folket de politiska frågorna !cmit rum för de sociala, känslars angelägenheter r intressets. Veten I, hvar kärleken till fåderpslandet nu tegt sin tillflykt? Det är hos de re las orna, hos de jemförelsevis tipplystå asserna, isynnerhet medelklassen. Vi Ha myb: et väl sett det. Hvar har man funnit dön iibits ängifvenheten, beslutsamheten, benägenheten att a mot fienden, att göra utfall, att slåss, den reta ifver att tjenstgöra. Hos detta stora melvolager af famhället, gom utgöres af affärsmän, andlande, industriidkare och idkare af de fria onsteraa. Uuder det att den fala hop, som under ejsardömet besoldades till att ropa: Till Bern., åtnöjde sig att äfven nu låta statskassan besla sin lättja, var det den prosaiske borgaren i avis som gaf kraft åt motståndet och utvecklade ålerneslandets fara. Denna talrika del af Paris befolkning hade gjort ig väl förtjent af faderneslandet, och, om kömvucens fana förblifvit i dess händer, vet flere som skulie ha följt henne. Ken dlytks is ha samhällets nomader kommit. De kd anställt kommunens idt och satt i dess ställe, åg vet icke hvilka saturnalier. Då harstadssamvällets id6 förmörkats af blod och smuts, och vi a befunnit oss inför en social revolution. Förstån I pu hvad det tydligaste resultatet af letta brottsliga uppror har blifvit? Det har tillotetgjort känslan ef patriotism hos de högre klaserna af nationen, likasom den redan var tillintetjord hos då lägre. Hvar äro nu de lyckliga tir, då ms endast had förbannelser och hat för lingen, för den yttre fienden? Nu här män ondest sådana känslor för den inre fienden. Jag tror, vt man icke gör sig nog reda för den djupa för att cke säga vidunderliga förvandling, som föregått i sicnena sedan sex veckor. -; Vi ge et följd af Händelser, fom fordöm skulle ha fordrat årbundraden, störta fed öch höpacsik öfver 033 som icke anade någonting ondt. Efter alla krigets olyckor, efter våra reguliera armcers nederlag och kapitulation, vår krigsmakts tillintetgörande eller upplösning, e.ter Paris belägring, efter bungersnöder, efter kapitulationen, efter det tvupgna sfträdandet af två af våra största provin2er och åtagandet af en krigsgärd, fådan historien ännu aldrig sett — hvem skulle ha trott, att vi skulle komma att se ännu svårare dagar, att vi skulle komma att undergå en ännu djupare förnedring! Ack, nej! måttet var ännu icke rågadt, och vi ha åter tagit ett nytt steg på vägen till undergång och vanära, Jag minneg det, Hvad som utgjorde de upplysta andarnes, de filosofiska andarnes sorg, vär den tanken ätt kriget hos de båda nationerna ttså1de ärfiliga och outplånliga frön till hat ovh hämpd: att den civilisation, på hvilken så många mensklighetens vänner under flere århundraden, arbetet skulle gå tillbaka, att på båda sidorna under flere generationer barnen skulle komma att uppväxa under predilkniogar om håmnd, hvilka äfven skulle iblodiga strider finna sin tolkning. Man tyckte sig redan se små Hamilkarer och Hannibaler uppväxa för att hämnas sina fåder. Hvar fioven I nu denna kärsla af patriotisk hämnd? Hon har qväfts genom oväntade kataetrofer. Likasom en våldsam bränning undertrycker inflammatoriska sjukdomar, så har äfven det iska och svidande såret af den utländska invas nen bränts med det borgerliga krigete glödheta ern. Hvem tänker nu på preussarne? Ha vi tlå att fävka på, att de ännu trampa fädernesiandets heliga jord, att de militäriekt ockupera hälften af vårt område, att de kampera i våra städer och på våra fält, att de bo ech äta i våra hus, att de värma sig vid våra kaminer, ligga i våra sängar och äro hemma hos oss såsom hos sig sjelfva? Häri ligger den stora, förfärliga förändring, ja; ahtydt. Invasionen, eröfringen, den reglerade oc officiella plundringen, med ett ord, preussarne äro glömda; allt detta har blifvit visadt bort till bale grunden och gifvit plats åt fienden inom landet, den inhkemske barbaren. Följden af det tedbers gerliga kriget skall bli att förqväfva fosterlandsiden till och med i de bjertan, der den funnit sin sista tillflykt. Finis patrice. Jag bar sett det, jag ser det. Första gången jag lemnade Paris efter vår sex månaders belagting och fävgelse, måste jag genomresa af fienden besatta städer och byar, och jag kunde förvissa mig om och förmärka, hvilken fasa den utländske beherrskarens ständiga närvaro ingifver. När jag flere veckor derefter återkom till provinserna, såK jag der och ser ännu den mest upprörande förändring i sinnena. Man vågar knappt bekänna det, men det är ett faktum, att de parisiska saturnaiierna till den grad ba uppskrämt provinserna, att åe börjat betrakta de främmande soldatercas närs varo såsom en garanti för säkerhet. Det finns el längre något fädernesland ; Frankrike har förlist i skeppsbrottet. Det är placeradt mellan de främliogar, som ockupera dess område, och de främlingar, som ha sitt tillhåll i Hötel de Ville, mellan de af preussarne3 fästningskanoner på högra stranden och fästenas på veastrå stranden kanoner, hviika serveras af polackar, irländare, slaver och Europas hela äfventyrarefölje. Hvilket fall, hvilken botgöring ! Den religiösa striden i Baiern utsginner sig på ett allt betänkligare sätt och kan komms att medföra de allvarssammasta följder. Nens felis Pcesse yttrar derom: Denna gordiska kavt kan snart ej lösas på annat sätt än genom en fullständig emancipation från Rom. De baierska biskoparce bidraga i ej ringa mån genom sitt offensiva uppträdande att framkalla en sådan lösslitniog. Så exkomvonicerar erkebiskopen af Bimberg nära nog hvar och en. Under kyrkans baun falla: 1 a!la de, som vägsa besiutea på det allmänna vetikanska kyrkomötet tro och fydnad; 2 alla de, hvilka godkänna professor dr v. Döl: lingers skrift Kätteri och uppresviog och t-ga hans försvar eller understödja honom 3. ingen, af hvad stånd han än är, som förvägrar kyrkomötets beslut erkännande, hör eambet och tro, kan, så länge han fortar i denna vägran, erhålla absolution; 4. är denna vägran notorisk, så kan ej heller någon, som dör i kyrkans banr, erhålla kristlig begrafvisg. Från Konstantinopel skrifves, att Nevrej jaschas resa till Egypten hatt den bäst: