Aftonbladet – 10 maj 1871, sida 2

jag här af skäl som längre ned skall avgif vas) — så styr kosen dit Frisk svarade art det rog skulle gå för sig. Se saken är den, yttrade H. till mig, att bärom året då jag kom in i den skärgården lade jag till vid — ön och der bodde då er familj gom högligen intresserade mig. Det lyster mig erfera om den är qvar, och i så fall tror jag att den skall intressera dig äfvens, — hvarföre ville ej H. närmare förklara, men hänvisade mig på framtiden. På aftosen kommo vi in i den antydds skärgården. egentligen en stor grupp af små holmar och grund, samtlige, om jag så fål säga, omgärdande en något större ö, hvilker med holmarne, som begagnas till bete, utgör ett halft mantal och cges af två åboar. — Dear borta i sydost ligger —bodan, — sade Frisk — noch dit vili ju revisern? Ja, svarade der.ne, men då solen snart går ner, och jag ej vill störa det beskedliga folket så snart, så låt oss gå in i någon vik öster om — boda, der vi ligga i eäkerhet ötver natteo.. Detta var icke väl gjordt, förrän Frisk pävisade två skötbåtar, som på något afstånd ilade förbi utåt och mellan de talrika gruaden. Det är —bodaboarne, com ska lägga ut sica strömmingsskötar.s Sedan vi uppfriskat oss med ett bad, intagit aftonmåltiden och under samspråk rä däcket njutit ef det lugn som omgaf oss, gingo vi till hvila. Morgonen derpå väcktes vi vid sjutiden af Petter, som omtslade att det var kaf lagnt. och att Frisk sspt att det i deg skulle bli rysligt vermt. Af det ena seglet hade de på däcket gjort ett suntält och dukat frukosten, Vi gingo snart derefter i land. Det första, som der öfverraskade mig, var löfskogens väl vårdade skick i de trånga dalsträckningarne. Den var icke högväxt, icke häller tät, men