Aftonbladet – 5 maj 1871, sida 2

Detta var för mycket för hofmannen. Som en pil kilade han ut. Beethoven deremot förblef orubbligen sittande i sin snäcka. Ehuru detta äfventyr blef föga kändt, så bidrog det i vissa kretsar ofelbart till att Beethoven så sällan som möjligt ihågkoms med bjudningar, hvilket ingen såg hellre än han sjelf. Icke dessmindre gjorde en främmande furste, som händelsevis uppehöll sig i Wien, följande sommar galit sitt möjliga för att förmå Beetboven till att genom sin pärvaro förherrliga en soire. Beethoven tycktes ej vara obenägen till att efterkomma den vänliga iobjudniogen, ty på bestämd afton for han från Heiligenstadt, der han tillbragte sommaren, med ena passagerarevagn till staden. På der Freiung stego passagerarne ur och med dem Beethoven; men då det ännu var nog tidigt, så gick han in på caft ihotellet xzam römischen Kaisers. Vid en kopp kaffe fördjupade han sig så i läsningen af en tidning, att han först sent märkte att tiden betydligen framskridit. Hastigt reste han sig och skyndade bort utan att betala sitt kaffe. Olyckan ville att en ny kypare just samma d:g hade tillträdt sin tjenst i lokalen. Beethoven, som ofta dröjde här, då han väntade på vagnen till Heiligenstadt, var okänd för den nye uppassaren, och deraf bände att denne risstänkte den i hans ögon föga lofvande personen för att vara en af dessa gäster som hafva för sed att försvinna utan att betala, Hör på, ni! ni har inte betalt ert kaffels Beethoven, som icke hörde, fortsatte sin skyndsamma vandriog ut på gatan. Uppassaren åter eftersatte flyktingen och lyckades gripa honom i rockskörtet. Förvånad såg mästaren nig om. Hvad står på? frågade han förargad. Betala! skrek uppassaren. Vänta din krabat, jag ska lära dig att rymma undan!. Beethoven, som icke förstod honom, ville lösslita sig från den, såsom han trodde, förryckte karlen, men denne fattade den motsträfvige i kragen, och nu uppstod en strid med så mycket väsen, att värden och gästerna skyndade till och i rättan tid uppdagade missförståndet. Detta intermezzo hade emellertid så upprört Beethoven, att han genast återvände bem till Heiligenstadt, Den furstliga soiren fick sålunda försiggå utan Beethoven. Men stor var kaffehusvärdens och gästernas förtrytelse öfver uppassarens braotalitet mot den berömde FR. De straffprediknivgar, som höllog om