Aftonbladet – 4 maj 1871, sida 3

ordalag om denna personifikation af den indelte soldaten och ansåg honom särdeles olämplig att leda hans och annat intelligent folks söper. Hvem var då denne Sven Dufva, som skulle vara en typ af vår indelte soldat? Någon af herrarne känner det kanske ej. Jag tillåter mig att upplysa derom. Skalden beskrifver honom såsom son af en gammal krigare, som sjelf plöjde sin torfva och var omgifveu af nio barn, bland hvilka Sven var yngst. Den ärade talaren, som efter hvad jag trodde. hitintills icke baft synnerligt stor förkärlek för intelligensen, hur mycken intelligens han än sjelf I besitter, blef med ens en intelligensens förkämpe och hånade vår Sven Dufva derföre, att han icke lvar någon särdeles intelligent man. Sanningen deraf måste erkännas, ty skalden skildrar honom på följande sätt: Sven Dufva växte upp likväl, blef axelbred och stark, Slet ondt på åkern som en träl och bröt upp skog och mark, Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. Jal han gjorde allt på tok — det kan ej fördör jas — men det kom sig deraf, att han af naturen var en smula dum, och det felet är väl ej typiskt för den indelte soldaten, förmodar jag. Det torde tilllåtas mig att få erinra om att dumhufvuden finnas inom alla klasser, icke minst bland de boksynte. Dumheten hos Sven Dufva, den dumheten att göra allt på tok ledde dock ej till så tokigt resultat, som herrarne skola få höra. Hans andra goda egenskaper, just de som tillhöra den indelte soldaten i allmänhet, och hvilka skalden så målande skildrat, öfvervägde vida det lilla naturfelet. Vår Sven blef soldat, sattes i ledet; och en gång, då hela finska armåns räddning berodde på att hindra en rysk trupp att öfvergå en bro, blef Sven Dufva, jemte ett tjog andra indelta soldater, beordrad att antingen rifva bron eller släss till sista man. Den lilla truppen ryckte fram och från den motsatta stranden stormade den ryska kossackhorden ned på bron. Redan vid första salfvan stupade åtta af Sven Dufvas kamrater; Då var ej godt att dröja mer, man svigtade en var. Ännu en åska! och man såg blott fem kamrater qvar. Då lydde alla, när det ljöd, gevär i hand, reträtt! Sven Dufva blott tog miste han och fälde bajonett. Med fälld bajonett stod han ensam qvar, den gamle indelte soldaten — dock nej! gammal var han säkert ej, sannolikt under 40 år, just så gammal, som våra indelta soldater få vara. Den ene kossacken åfter den andre storsade fram, den ene efter den andre stupade för hans bajonett. Ändtligen kom generalen sjelf, general Sandels, och såg den ojemna kampen. Bra, bra, han ropte, bra, håll ut min käcka gosse du Släpp ingen djefvul öfver bron, båll ut en stund pnu! Det kan man kalla en soldat, så skall en Finne slåss. Fort gossar, skynden till hans bjelp! Den der har räddat oss. Den der har räddat oss! — så sade om den in, delte soldaten general Sandels. Han var en ge neral af slagfälten, han; och då må förlåtas mig om den generalens ord inför mig betyda något mera än generalernas af riksdagens Andra kammare. Den indelte soldaten räddade oss då. — Låten honom, mina herrar, ännu en gång rädda oss, om det behöfves, i förening med våra söner, hvilka, huru intelligenta de än må vara, ej behöfva blysas för hans föresyn! Hr Kolmodin. Det enda försvarssystem, som iemnade full trygghet, vore det, som grundade sig på fullständig värnepligt. Man hade påstått, att snecktekontrakten skulle befria rustoch rotehållarne från skyldigheten att personligen deltaga i fäderneslandets försvar. Detta: ville talaren på det högsta bestrida, ty från den skyldigheten befriade endast ett kontrakt — det, som afslutas med iöden. Tal. betraktade såväl K. M:ts som utskottetz och reservanternas förslag endast såsom öfvergångsförslag. Hvad särskildt K. M:ts beträffade led det af ett stort fel såtillvida att det tagit ndelnvingsverket till utgångspunkt för försvareta ordnande, detta indelningsverk, som med allt skäl borde försvinna, då den föreslagna nya institutioaen vunnit tillräcklig fasthet. De 5 reservanternu bade i sitt förslag stannat på halfva vägen, då de velat gifva vakansafgifterna karakteren af grundskatt. Deremot innebure frih, Ericsons förslag rissa bestämda grundsatser, bland hvilka indelningsverkets aflyftning genom amortering på bil-5 liga vilkor. Då emellertid hufvudsaken vore att 8 vi så snart som möjligt förskaffa oss ett till-)2 ckligt starkt försvar, måste framförallt de en-2 ilda intressena vika. Eljest kunde det hända, v stt man så länge diskuterade organisationsfrågan, g att tiden ginge en ur händerna. Tal, anhöll om Z återremiss af den föredragna punkten, på det frih. 2 Ericsons förslag måtte underkastas en noggrann granskning. e Hr Sjöberg. (Denne talares anförande skola vi f sedermera återgifva efter protokollet.) Hr Ribbing. I en fråga af den utomordentliga vigt, som den ny föreliggande, har äfven jag önskat att få tillkännagifva min åsigt, och då jag ej ir vän af blotta försäkringar, avhåller jag om liet tålamod från kammarens sida för att anföra skäl för samma min åsigt och dermed tillika, för len händelse denna ej sammanfaller med utskot-.. ets, åtminstone antydningsvis gifva tillkänna, ej lö Ulenast ati jag önskar en rättvis och billig lös-u ling af den föreliggande uppgiften, utan ock il!: wilken riktning en sådan enlig: min tanke är möj-d ig och bör sökas. Äfven detta sista anser jag nemvi igen såsom en skyldighet, då denna kammare ärk amlad för att ernå praktiska resultater med sina Yc fverläggningar och beslut, ej blott för att i all-)d: nänna ordalag utsäga vackra önskningar. Föröfk igt vill jag erinra att då det är första punkten af itskotteta betänkande som är föredragen, detta mitt i ttrande kommer att blifva ett skärskådande aflta vad utskottet föreslagit oss att göra och besluta bl amt ett anförande af skälen för eller emot för af ss att följa detta förslag. Det ligger i sakens nade ur, att med den utsträckning, som nutidens krig eg rhållit, hvarje armåorganisation i gsielfva verketm nåste blifva en sganisation af dels stam eller als in iv stycka, dels reserv, värnepligtige, beväring el-da er hvad man vill kalla det. K. M:ts förslag inneeg attar dessa båda vilkor eller fordringar för armå-to rganisationen och utskottet erkänner och angif-ni er mycket riktigt detsamma och skälen dertill på er idan 21 i betänkandet. 2 Det är vidare gifvet, att vid Prien ingarng an) Di ående detta förslag, iksöm Vid bvarje fråga om oc rmjorganisatior, öfverläggningen och pröfningen al somma att innefatta tvenne saker, nemligen dels örslagets militära ändamålsenlighet, dels de eko-arn omiska och rättsliga avordningarne dervid Och an et är klart, att dessa båda sidor eter fråge ke varandra 2tå i dat förhållande, ätt den a, KE lier ordögndet af en duglig krigsatyrka, äp målar tös än — 2 a ör medlet attfö --vctet skall yttra sig och k: -.uta Öfver den föreslagna armåorgase .avsOnen, är det således både det förras pligt att ti fgifva utlåtande öfver ordnandet af armåön från vi åda dessa sidor, och vår, att taga saken och det sl lervid af utskottet föreslagna i betraktande från j st amma dubbla synpunkter. Dervid må jag börja uwvd ned den militära, den som utgör ändamålet. de Huru skall vår krigsstyrka ordnas för att vara sr mdamålsenlig? Efter moget öfvervägande säger vi Itskottet, sid. 6, har det funnit, att hos oss och ti ned våra förhållanden bör landtförsvaret bestå af lot eväring och från denna särskild stam, således ilef ull öfverensstämmelse med K. M:ts förslag. An-lja ående beväringen säger utskottet, sid. 22, att det in nser den nuvarande beväringsinstitutionen ofull-po tämdig och otillräcklig, hvadan utskottet med lädje helsat K. M:ts proposition utsträckt Rje rr RA RKA ov slå