Aftonbladet – 4 maj 1871, sida 3

indelta armå, är således visserligen en oduglig er sättning, ty så kallar jag den aktiva armå, Som jag då den skall uppfylla sin uppgift, att försvara lan det och mota fienden, i stället släpper in den ut landet, under prisande såsom en lycka att lande är så vidsträckt, att fienden kan komma långt ir utan att utvägar saknas för armån till xundvikan de — för nödig öfning. Men emellertid, såson sagdt, dock en ersättning för den afskaffade stam men. . Helt annorlunda blifver förhållandet och upp: giften för utskottet. Utskottet gillar icke för sin del hr Mankells åsigt om ersättning för vår in delta stam. I dess betänkande anföres på sid. 45 en uppgift på stammens och beväringens öfningstid i särskilda europeiska länder. I Schweiz upp: gifves öfningstiden till 110 å 120 dagar, och utskottet uttalar sedermera ett skarpt klander ifall man ville nöja :ig, i stället för stam, med en be väring, som blott hade denna öfningstid af 100 a 120 dagar, det vill säga en sådan, som precis mot: svarar hr Mankells 114; hvartill ytterligare kommer att utskottet ändå inskränkt denna öfningstid till 82 dagar, i enlighet med K. M:ts förslag om en beväring under förutsättning af en tillräcklig stam. Jag frågar då ännu en gång: Hvar är denna af utskottet såsom nödvändig erkända stam? En sådan återfinnes i utskottets betänkande, nemligen den successivt afgående indelta armån, således en bortdöende stam. Enligt hr Mankells uträkning skulle den dö bort på 25 år; men utskottet antager, att den i ständigt förminskad skala skall fortlefva i 15 år. Redan denna omständighet gör emellertid att vi med densamma ej kunna vara belåtna. Redan efter fem år skulle endast tvåtredjedelar vara qvar, efter 10 år skulle blott entredjedel qvarstå, och under det 13:e och 14:e året hade vi så godt som ingenting — tills vi etter 15:e året vore fullständigt utan. Denna bortdöende stam är således icke stort att bygga på, vore den än aldrig så bra, just derföre att den är bortdöende. Återstår således att se Joss om efter en annan stam, och om denna andra stam har utskottet afgifvit förslag på sidan 46 K. M:t skall anskaffa den och det på sådant sätt, att den blir bättre än den dåliga indelta armån. Under diskussionen bar ur militärisk synpunkt mot indelta armån, nemligen såsom hufvudfel, blifvit angifvet att den icke är nog intelligent, och detsamma säges i betänkandet. Den nya skall vara mer intelligent. Man nytjar ofta främmande ord såsom ett slags skiljemynt, utan att göra sig reda för betydelsen deraf. Jag har derefter tänkt efter huru jag på svenska skulle kunna öfversätta det, hvars brist skall uttrycka indelta soldatens egentliga fel. Jag har dervid kommit till förståndig och rådig eller, för att begagna ett vulgärt uttryck, snabbtänkt; det vore således det som saknades för den indelta soldaten. Kan man då med rätt säga att han är motsatsen: oförståndig och rådvill, trögtänkt? Det vore åtminstone en slät artighet mot alla rustoch rotehållare, som skaffa så underhaltiga soldater. Men påbördar man indelta soldaten dessa dåliga egenskaper, så ör man på samma gång största delen af svenska olket till lika oförståndigt, rådvillt, trögtänkt, ty indelta soldaten är tagen ur detta folk, ur den i vidsträckt bemärkelse så kallade arbetande klassen. Och hvad värre är, jag ser ej huru denna nya soldat, utskottet har tänkt sig, skulle blifva qvitt samma dåliga egenskaper: han skulle nemligen också nödvändigtvis till allra största delen tagas ur samma arbetande klass. Hvarför? Af det enkla skäl, att ingen anvan af Sveriges folkklasser skulle räcka till att bilda en stamtrupp af 24,000 man. Min tro är emellertid, att om också icke indelta soldaten är något ideal, han likväl eger ganska godt förstånd och rådighet äfven; att, vidare, om ytterligare utveckling af dessa goda egenskaper behöfdes, denna skall vinnas genom mera omvårdnad vid vår ungdoms uppfostran; och om denna ungdom sålunda blifvit mera vintelligent, intelligensen ej förflyktigas derför att man blir indelt soldat, utan, der den verkligen finnes, sitter qvar hog denne likaväl som hos den värfvade. Vi må återvända till efterforskande af den nya stammen. Konungen skall, såsom sagdt, anskaffa den. Men på hvad sätt och genom hvilka medel? En grundplåt har utskottet anvisat honom. Den utgöres af vakansafgifter af 2322 båtsmansnummer och vidare af successivt ledigblifvande rustoch rotehåll i mån utaf afgång. Om man nu med utskottet beräknar 100 rdr för rote i vakansafgift ogh antager att, enligt hr Mankells uppgift, 4 4 af indelta soldaterna och båtsmännen årligen afgå, får således K. M:t till en början !,,:del af vakane. afgiften 3 100 rdr för 2322 båtsmansnummer 9,288 och af affektivt roteradt infanteri, 21,432 rotar och dito dito kavalleri 3409 rotar, tillsammans 24,841 ......... N Således tillsammans 108, som således utgöra de medel, för hvilka K. M:t skall börja med att anskaffa den nya stammen: 24,000 man infanteri och värfvadt kavalleri till samma styrka som epligt 9 och 10 punkterna af atskottets betänkande. Dock, det är sannt, utikottets förslag anvisar i 9 punkten ännu en tillsång i penningar i den mån — — — riksdagen anvisar medel,. Antager man pu — med hr Mankell och utskottet, eburuväl båda uppenbarligen beräknat kostnaden för den värfvads soldaten och kavalleristen alldeles för lågt — antager man emellertid att hvarje infanterist kostar blott 100 rdr pr år och hvarje kavallerist 340 rdr, så behöfs årligen för 24,000 man infanteri. 2,400,000 rdr. och effektivt kavalleri till samma 1,156.000 rår, styrka som nu, eller 3400. Summa 3.550,000 rdr. 3,556,000 rdr behöfver såledea K. Mit efter den ägsta beräkning för att åstadkomma den stam, 1itskattet föreslår, och 108.652 rdr, eller i rundt al 109,000 rdr får han att använda för ändamålet let första året. Denna. tillgång ökas sedermera rieserligen för hvart år af de 15 första med vasansafgifterna af !,,-del utaf samtliga rustoc! otehåll, tilldess efter 15 år ingenting alls för änlamålet utgår, — mer än hvad riksdagen kan komma att bevilja! Det första fel jag vid denna nya stam, ehuru blott förbigående, vill anmärka, är det redan af andra alare påpekade, att den icke är bofsst. Den har lifvit kallad en stam af lösdrifvare. Jag vill, med fseende på hvad af andra talare i detta hänseene blifvit anmärkt, görna medgifva, att de goda genakaper i sedligt och medborgerligt hänseende, nan hos vår indelte och bofaste soldat berömmer, ngalunda nödvändigt skola saknas, eller efterträas af motsatta dåliga hos den, gom icke har aj get hem anvisadt; men såsom lika ovedersäghgt orde dock å andra sidan få medgirvas att anvig-X ing på ett eget hem och familjelif är en styrka, hjelp, I eeligt och medborgerligt hänseende, itsätsån en frestolse och en fara i motsatt rikting. Det är bättre och tryggare att understödja ch skaffa garantier för sedlig och meddorgerlig nda, än att inleda i frestelsen till motsatsen, Ett andra fel, som jag ock, i förbigås-,de, vill nmärka 10; der nyä stamtrupp, är att dess AT ommer för se7t — Utskottet anmärer sjel i sårom Posta skäl, hvarför indelningserker ae genast skall aflösas, utan 15 år förut S örflyta, att under tiden icke krigsstyrkan måla örsvagas,, ty heter det, först under nämnde tid an beväringen vinna tillräcklig styrka. Detta enare yttrande är hemtadt ur hr Mankells mo-h ion, och han bar rätt att säga så, då han icke ill hafva annat infanteri än beväring. Men utkottet, som säger att krigsstyrkan skall bestå aflS9 tam och beväring, har icke rätt att säga att be-!q säringens öfvande skall ersätta stammen. Skallli: len gamla stommen, för säkerhetens skull, endast Iy måningom aflösas, då skall, för att ändamålet må innas, den nya stammen fa bildas. Men der1 ill fiones icke ett runstycke, icke ens den omtalta tillräckliga grundplåtev, förrän i den mån och!M fter det den gamla soldaten afgår, då först bör-!f as den grundplåt, nemligen vakansafgifterna attjg nflyta, som utskottet vill ställa till K. M:ts disd osition för att bilda den ofta omtalade stammen. Men min förnämsta anmärkning gäller dock fi lerna nya stam. Hvar är amd ACT 0 5 DD fr AND je (JAN Få ka DA AA KR FR FR b