Aftonbladet – 4 maj 1871, sida 3

jligt i trycksvärta satt den på papperet, men den är och förblir icke destomindre i verkligheten en sönderflytande skugga så länge icke K. M:t eger medel att organisera den. Om utskottet på samma gång som det om stammen hemställt, att riksdagen måste, utöfver nu till fjerde hufvudtiteln utgående anslag, för framtiden anvisa och garantera K. M:t ett förslagsanslag af 3556 000 rdr årligen med afdrag under de första 15 åren af ins flytande vakansafgifter för rustoch rotehäll, i ändamål att från papperet till verkligheten öfverflytta den stam, som utskottet föreslagit att K. (M:t skall anmodas att anskaffa: då, anser jag, hade utskottet gjort hvad det bort göra. Må man ordna försvaret på grunden af blott beväring, eller med särskild stam och beväring, hvilket som jär det bästa; jag skall ej sätta mig emot någotdera, blott vi få ett verkligt försvar. Men i förra fallet fordrar jag, att om vi skola taga ett nytt, vi taga ett sådant, hvars duglighet är pröfvadt verkligheten, ej blott medelst uträkningar eller försäkringar på papperet. Detta åter är blott det preussiska systemet: det har visat sig duga, ej något annat. Blir oss åter detta system för dyrt, må vi då bygga på den grund, hvars verkliga duglighet vi sjelfva pröfvat: den indelta armån såsom stam. Nu åter reducerar sig det förslag till armåorganisation, utskottet framlagt, i militäriskt afseende till att det tillråder riksdagen att antaga den del af K. M:ts proposition, som handlar om värnepligt, d. v. s. antaga lämplig armorganisation i den del, som vi nu icke hafva bra, att, såsom vilkor, bortkasta indelningsverket, d. v. 8. bortkasta den andra nödvändiga del af landtförsvaret vi redan ega, utan att kunna på annät än till en obestämd framtid bänskjuta frågan om ersättning för det vi bortkasta. — Är riksdagen beredd att, med bifall till utskottets förslag i denna del anslå och för framtiden garantera en årlig utgift, utöfver en till försvaret utgående sådan af 3,500,000 rdr? Den andra sidan af frågan berör de ekonomiska och rättsliga anordningarne. Utskottet lemnar i detta afseende dels en historisk redogörelse cm krigsmaktens bildande i Sverige, i afsigt att dexmed ådagalägga, att värnepligtens eller beväringsinstitutionens påläggande äfven på rustoch rotehällen skulle mot dessa innebära en orättvisa. Drag ur armåorganisationene historia i Sverige anföras, från Gustaf I:s tid till och med indelningsverkets stadfästande af Carl XI och utskottet kommer genom sina betraktelser i detta hänseende till den slutsats att det s. k. rotehållet, såsom en fortsättning eller ersättning för utskrifniogarne i sjelfva verket utgör en tillämpning af den gamla skyldigheten till allmän värnepligt. Detta är pu visserligen riktigt såvida, som all armorganisation har sin grund i, är utbildad ur den all männa skyldigheten för hvar och en att bidraga till fosterlandets försvar, hvilken skyldighet har sitt första uttryck i den allmänna värnepligten. Deremot är det fullkomligen falskt att deltagande i och upprättande af den aktiva, eller såsom vi kalla det, den indelta armen skulle utgöra, sammanfalla med, den allmänna värnepligten. De dzag ur svenska armåorganisationen, utskottet anför, äro i sjelfva verket drag ur historien om huruledes från och med Gustaf I den stående aktiva armen blifvit utbildad genom åtagande af svenska ; oiket, intilldess! denna utbildning fullbordades af Carl XI genom indelningsverket, det är genom att såsom reslonus fästas vid den ofrälsta jorden. Före Gustaf I fanns en stående armå dels af kavalleri, som underhölls genom den adliga rusttjensten, dels af värfvadt infanteri. Med. Gustaf I började, som sagdt, den stående armån, först infantorlet, sedan delvis ock kavalleriet, att bildas genom åtagande af landet, nemligen af den del aflandets invånare, kom icke genom rusttjenst eller af andra skäl derfrån blefve befriade. Detta onus utgick från början efter hufvudtal, hvad utskottet kallar mantal — d. v. 8. efter folkrikheten inom hvarje ort, och det är på denna beräkningsgrund för skyldigkheens utgörande: att tillsläppa folk till den stående armån efter hufvudtal — det är härpå utskottet ägger så mycken vigt i sin första bevisning Hvad vetyder då bärvid detta bufvudeller mantal? Det vetyder normen och den närmaste beråkningsgrunlen för utgörande af det åliggande, som här är i råga, åliggandet att medgifva vutskrifning, för vildande och underbållande af den stående armen. Att åter denna akyldighet icke kan sammanfalla ned den personliga skyldigheten att värna fosterandet, är redan deraf klart, att då man ju från vörjan egde denna utskrifningsskyldighet, så att n soldat skulle presteras för fem eller sex mär, I. v. 8. hvar femte eller sjette låta utskrifva sig, å vore detta blott fullgörande af 7, eller !), af len allmänna skyldigheten att försvara fosterlanlet, den allmänna personliga värnepligten. Det är idare deraf klart, att utskrifningen betyder att åta kronan uttaga folk för uppsättande och vidhakthållande af regementen. Den allmänna värneligten den tiden bestod deremot uti hvar mans kyldighet att gå från bus och hem för att värna osterlandet, men denna folkhär bestod icke af reementen, utan regementena voro hvad vi nu kalla delta armån, eller just ifrågavarande ram eller ader. Detta är den laga, historiska betydelsen f sutskrifning.; att vara skyldig och medgifva uts gande af en viss procent af den manliga befolk. ingen för uppsättande och vidmaktbållande af ;gementen, hvilker definition uttryckligep står bt läga 11082 Urs regeringsform, förutom på många Adra allen. Men till yttermera visso stadgar samma regeringsform i 31 mom. — om jag mines rätt — skyldighet för officerare att, jemte tjenens utöfvande vid regementet, tillika, när lanets behof sådant kräfver, organisera ortförsvar ;rutom regementef. Detta ortförsvar åter lår väl ara den gamle landstormen, eller den personga skyldigheten, hvilken således uttryckligen sät8 bredvid den genom utskrifning uppsatta aemen ch regementena. (Forts.)