RIKSDAGEN. Andra kammaren. Indelningsverket. Den 18 April, kl. 10 f. m. Hr Carlen. (Forts. fr. tisdagsbl.) Här har talag många stränga ord, här har hotats med upplopp i Skåne och andra provinser, om värnepligtslagen skulle antagas utan aflösning af indelningsverket. Lyckligtvis begagnar man ofta stora ord, utan att hafva någon allvarlig mening dermed, och jag hoppas att detta äfven nu varit fallet. Möjligen har man äfven nu förbisett hvad den föreslagna utsträckningen i värnepligten vill säga och sålunda betydligt öfverdrifvit tungan deraf. EHer finnes det väl någon, söm verkligen anser det vara en så oerhörd uppoffring, att under ett helt lif, som kan räcka i 82 år, offra 82 dagar för att göra sig beredd till fäderneslandets försvar? Detta är hela den förfärliga börda, som nu är fråga om. Man hotar med att folket skall emigrera, om det blir nödsskadt att i tre år under fyra veckor årligen öfva sig i vapnens bruk, och — detta är det löjliga i zcaken, hur sorglig den i öfrigt må vara — man säger att menniskorna, af fröktad för 82 dagars öfniog, skola emigrera till Tyskland, der de i stället få ligga i garnison i tre är! Jag får tillstå att jag, om så hände, för öfrigt anser att detta skulle vara BR lygkligt. Ht deå representant, som bofal emigration 1 : in Ile då ske? 3 na ord Kräfta hvad skulle ske? Jo, hans utvandra PVäriogaögliogar konjma tjll Tyskland, . der i nr T oa görnisonstjonst och lära nig den r Oh ge : .vrängaste a dart är öfvörtvntl att de dermed få d uya fäderneslandet, och så återkomma de såsom fullständiga stridsmän och vi behöfde sedan icke oroa oss öfver brist på befäl. Jag har varit lycklig nog att kunna gifva utskottet beröm för de ord, hvarmed det inledt sitt förske. Jag är äfven Iyeklig nog att nu till slut gifva utskottet mitt fulla erkännande för dess eget bedömande af den förfärliga tunga, som skulle, ligga Å denna till 82 dagars öfning utsträckta värnepligt. tskottet yttrar sig på följande sätt, och jag ber edör, mina herrar, lågga märke till dessa väl åren ord; Då utskottet klart och lifliigt känner de stora fördelar, som en utsträckt, allmän värnepligt kan bereda nationen, ej blott i ekonomiskt och militäriskt bänseende utan äfven i socialt, derigenom att vapenöfvingarne då blifva allmänna, så att alla klasser, ui afseende på samhällsställning, bildniögsgrad eller förmögeuhetsvilkör I dem