Aftonbladet – 3 maj 1871, sida 3

(Insändt.) I försvarsfrågan. Ehuru denna fråga för ögonblicket hvilar är den likväl ej glömd. Ännu fortfara striderna om riksdagens sät! att behandla den. Och mången som dernti blott ser en oersättlig förlust af tid är villrådig om hvad nu bör göras. Men så illa står det lyckligtvis ej till, om man något närmare betraktar saken. Alla underrättelser från landsorten visa at fordringarne blifva billigare, samt att åsig serna närma sig till de rätta, Det vilkor som inom rikedagen uppställdes för antsgandet af värnepligtslagen var föranledt, mer af oviljan mot lagens grundsats än af egennyttan. Såväl inom som utom rikedagen börjar man, trots alla stridigheter, likväl att iose att vi alla äro svenskar samt att om vi fortfarande vilja vara det vi måste söka bringa frågan på det klara. Och någon avledning att som man säger kasta yxan i 2X0p förefiones således ej. Försvarsfrågan kan icke allenast utan nåa större svårigheter lösas, utan äfven den skenbara tidsförlusten förvandlas till en verklig tidsvinst: Såvida blott riksdagen vill göra något för att närma frågan till sin lösning, samt dervid handlar i svensk anda och går logiskt tiliväga. Den behöfver endast i första rummet förklara att svenska folket, hädanefter såsom hittills vill i närheten af egna hem ellmänt prsonligen deltaga i landets och lagarnea örsvar, samt på sätt 1812 års lag medgifver, förstärka armån, att det vill hädanefter såsom hittills se sitt försvar grundadt på en stående här; samt derefter, öfvergifvande alla ärömar om cadreoch milissystemer, hos K. M:t anhålla, det han vid nästa riksdag täcktes låta förelägga kamrarne förslag: 1. Till ett på den allmänna värnvepligten grundadt lokalt försvar ioom ett såväl mindre som större afstånd från folkets hem. 2. Till en på den 1812 äterupplifvade inskränkta pligten grundad lämplig krigsreserv åt armen ämnad att fylla skilnaden eicellan fredsoch krigsföten, samt 3. Till ett sådant ordnande af de inre förhållandena inom vår arme att den, med hofvudsakligt bibehållande af sin nuvarande förläggning, samt af dermed öfverensstämmande underbåilssätt eller hvad man vanligen menar med indelningsverket — med sannolikhet kan vicna sitt ändamål: att dana, underhålla och utveckla högsta möjliga moraliska och fysiska kraft. Då, med då förarbeten som nu äro undangjorda, vi med största lätthet skulle kunna komma utur den ofu!ländade ställning i hvilken vårt försvar befinner sig. Svenska folket skulle genom denna lösning af frågan ej komma att i och för försvaret vidkännas några utvidgade pligter, ty om visserligen den allmänna värnepligten i närheten at folkets hem sedan 1808 ej varit tagen i anspråk, så är den likväl, likasom den 1812 upplifvade inskränkta värnepligten, fullkomligt erkänd af folkmedvetandet. Alla frågor om ersättning för ökade pligter, alla vilkor, för deras fullgörande skulle genom denna behandling af frågan af sig sjelf upphöra. De på armån uppställda fordringari äro af den natur att de äl ella kuvvä fåt