Aftonbladet – 3 maj 1871, sida 3

: ,inom Frankrike som indelningsverket har blan I (oss. Hade hört att ett svenskt regemente, s0i I vore värfvadt, ställdes mycket högt. Tal. had Juppsatt en obetydligare modifikation af reservar ternas förslag, hvilken angick båtsmansrothålle Joch som af tal. upplästes. . i Hr Nordenfalk erinrade om den ringa utsigte för att andra kammaren skulle antaga reservanter nag förslag. Då tal. å andra sidan vore öfverty gad om att indelningsverket skulle stå fast, yrkad han återremiss. Grefve Lagerberg erinrade mot reservanterna förslag, att om rekryteringen skulle öfvertagas a kronan, så kunde det hända, att rekryter finge be talas orimligt dyrt och kanske ibland icke en stode att få. Önskade att såväl trupp som befä måtte få en direkt öfning. Hade intet emot at rösta med hr v. Ehrenhiem. Grefve v. Platen, som icke var främmande fö rustoch rothållarnes skyldigheter, erkände ocksi deras rättigheter, men bland dessa var en, son han icke ville på något sätt låta afköpa sig oci det var den att deltaga i fäderneslandets försvar Tal, ville gå in på hr v. Ehrenheims förslag. Hr Heykensköld tillkännagaf att han ämnade rösta med hr von Ehrenheim. Frib. Stjernblad tillkännagaf att han, som röstade för reservanternas förslag, liksom grefve Ha milton afstod ifrån yrkandet om att vakansafgif terna skulle bestämmas afkomiter. Reservanter nas förslag lemnade tillfället öppet för K. M:t att taga den i hr v. Ebrenheims förslag frambållna frågan om lindring för rustoch rotehållare i öfvervägande. Hr v. Ehrenhoim ville icke att man skulle konna säga att första kammaren icke fäste afseende vid rustoch rothållarnes billiga anspråk och anböll om bifall till sitt förslag. Hr Bergstedt erinrade om att beslutet om värnepligtslagen vore en politisk, icke en militärisk handling. Här vore nu intet annat fråga om än att gifva K. M:ts regering ett stöd eller att uttala sina önskningar i afseende på armåorganisationen. Tal. ansåg att ett under diskussionen väckt förslag om uttalande i afseende på rustoch rothällares besvär icke vore nödigt, emedan detta uttalande redan låge i grefve Björnstjernas skrifvelseförslag. Om denna representation vore gammal och fast, skulle tal. vilja ansluta sig till nämnde förslag; men nu hade man äfven ett annat — de fem reservanternas. En föregående talare hade liknat detta vid en kinesisk bro. Det vore visserligen också en lätt bro, emellan tvenne stränder väsentligt olika, men dock nära belägna hvarandra. Man kunde på den gå öfver till den andra stranden utan att just märka, att man kommit öfver. Enligt grefve Björn stjernas förslag åter skulle man gå alltjemt framåt på samma sida tills man slutligen på någon ståtlig bro, som ,man beslöt anlägga och hvilken kanske blefve mycket dyrbar, ginge öfver till andra stranden. Tall vore tveksam, om vi borde stanna ensamt på rättens ståndpunkt, såsom vi skulle göra, i fall vi vore ett stort och gammalt folk, och erinrade om att vi måste genom försök vinna den ståndpunkt, hvarpå vår medborgerliga bildning hvilar. Röstade derför för reservanternas förslag. Hr Brun förklarade sig sluta sig till h.: v. Ehrenheims förslag med anledning af dennes tillägg afseende på rustoch rotehållare. Likaledes frih. Adelsvärd. Hr Nordenfelt fruktade att reservanternas förslag skulle leda alltför fort framåt. Yrkade derör bifall till grefve Hamiltons förslag med det illägg, att det må bero på K. M:ts pröfning, huruvrida rustoch rotehållare som sådant önska, kunna å gnlägga vakansafgift i stället för att uppsätta soldat. Grefvarne Beckfriis och Schwerin förklarade ig instämma i grefve Hamiltons förslag. Frib. v. Otter förenade sig i hr v. Ebrenheims örslag. Grefve Björnstjerna anmärkte emot grefve Haniltons förslag, att regeringen, i fall icke komiter illsattes, skulle sakna erforderligt stöd vid betämmande af vakansafgiften, och att rustoch otehållare skulle kunna blifva i stånd att ned;ressa denna afgift. På sådant sätt skulle man unna tro sig bereda en god väg till öfvergång rån indelningsverket, men öfvergången blefve möjlig, emedan de medel derför som man skulle unnat erbålla genom vakansafgiften, då icke ängre finnes. Hvad förhållandet med de värfade soldaterna angick borde man icke taga sina emförelser från Skåne — äfven om denna proing vore Sveriges krona — enär andra förhållanen vore gällande i andra delar af landet. Tal. ade i den af honom föreslagna skrifvelsen samnanfattat alla iutressen, hvarjemte densamma skulle nedföra det goda, att den antydde det utöfver anagandet af värnepligtslagen äfven åtskilliga andra örändringar behöfvas. Hr vy. Geijer förenade sig med grefve Hamilton. Grefve Hamilton erinrade att i fall komitber kulle bli nödvändiga, så vore intet som hindrade .. M:t att tillsätta dylika. Hr Wallenberg hyste fortfarande betänkligheer mot reservanternas förslag och den deri föreommande bestämmelsen om vakansafgiften. Grefve Axel Mörner erinrade om att åtgärder fven borde vidtagas i afseende på båtsmansro: Arne. Grefve Trolle förklarade sig komma att rösta ed grefve Björnstjerna. Sedan diskussionen förklarats afslutad antogs, som vi redan nämnt, hr v. Ehrenheimg förslag ied 73 röster mot 38. För hehandlingen af öfriga delar af förslaget Ar roa förut fullständigt i denna tidning redojortg.