Aftonbladet – 3 maj 1871, sida 2

rott i Paris i en fabrik; ehuru tillhörande!m eu polska emigrationen, gifver han sig utsk ör tysk och gäller hos kommunen såsom re-re resentant för den tyska nationen. de För regeringens a är, såsom bekant, lri Aac Mahon öfverbetälhafvare; men det på-fr ås att Thiere, likasom på sin tid Gambetta,B all taga direkt del i krigsledningen. Hanjet ör ordet vid de militära rådplägningarne ilS Versailles och inspicisrade den 25 April be-l ägringsarbetena. Han lär alltid ha haft enly ög tanke om sin strategiska skarpblick.h Den 27 dennes höll han i nationalförsaralinsen ett tal, hvari ban redogjorde för situa-a .ionen. Han fäste uppmärksamheten på, attlg regeringen under de sorgliga förhållandena ile landet hade varit nödsakad att först skapale t t g I E t en arme och follständigt organisera den. Lan det hade pu denna armå, sade han, och den var fullt medveten af sin pligt, så att regeringen kunde lita både på officerarne och soldaterna. Vid valet af officerarne hade hon icke hållit sig till ett särskildt parti, utan vändt sig till alla lojala män. Han hade icke tvekat att ställa den (app marskalk Mac Ma; hon, gzom man kunde kalla riddaren utan lg fraktaa och tadeln, i spetsen för hären. Mot I detta berömda och hedrade namn måste tilll, och med ondskans pilar studsa tillbaka. Han ; skulle begå en ogrannlagenhat om han röjde t marskslkens planer, men det kunde han säga, att landet kunde tillitsfullt ernotse utgängen af de påbörjade operationerasa, hvilka vorojls frukten af det allvarligsste öfvervägande.i Det vore dock alltför dristigt af bonom att. angifva en bestämd tidpunkt, då resultatet ; af dessa stora operationer skulle ligga i öp-l; pen dag. Sorgligt vore, att de medel, som ;) regeringen nödsakades att anlita, voro af den l,; beskaffenhet, att hjertat söndersletes deraf. l Ingen dag ginge förbi utan att någon kol, och sade till honom: Handla fredeamt, var, försonlig Om det blott berodde af honom, l. om det vore fråga om något som ensamt rörde honom personligen, hvilka offer skuilel då icke ministrarne göra! Ingen hemiig tanke, l. som vore riktad mot de besiående institutionerna, funnes till, alldeles ingen fråga vore om någon sammansvärjning mot den nuvarande regeringsforcmen. Ministeren hade ingen annan uppgift än att reorganisera. Någon annau 88 37örjoiog funnes icke än den, som insurgazteraa framkläckt och hvars blodiga frukter spridt sorg och förtviflan öfver Frankrixze. de nadlade vapnen, skulle regeri i het, undantagandes mot de egentligen brotisliga, hvilkas antal iyckgen visa mild icke vore stort. Dot vore att baken när msn sade, att det funnes soldater i upprorets led; sannt vore a insorgerter iklädt sig hädew de fuonit i förrådsmainorna. Thiers elotads med att försäkra mlingen dercm, att ban vore djupt bedröfvad öiver att behöfva utfärda de order rändiga för upprorets under; men då det vore hans pligt att göra Get, skulle han också göra der hur mycket det än smärtade honom, och han emotsäge förtröstansfollt utgången. Genoral Fabrice har på Bismarcks befallning mycket energiskt uppträdt till skydd för den af kommunen arresterade erkobiskopen af Paris samt till och med hotat med en intervention, i fall decne blefve mördad. Detta steg förfelade icke att göra verkan, och Cluseret har förklarat för befälbafvareo för de tyska trupperna, att han skall föresiå kommunen att frigifva icke allenast erkekiskopen, utan äfven de öfriga häktade presterna, aft han hoppades, art detta I ekulle bifallas. Erkebiskopen Darboys lif her verkligen sväfvat i fara. Inom kommuren har en liflig debatt förefailit om hans. Jafrättning, och ehuru det parti, som törstar Jefter denne liberale, välgörande och allmänt lakiade prelats lif, kom i minoriteten, fanns det utan Bismarcks ivblandning ingen galIranti, att icke röstförhållandet kunde förändra sig, i fall någon kritisk situation in3 träffade, hvilken stegrade raserliet. Flera af komruunens tidningar pöyrka häftigt erke-I biskopens afrättning. en af dem skrifver It. ex. medborgaren Gustave Marotteau: ,Hun-Idarne skola icke längre nöja sig med att morra åt biskoparna, utan skola bita dem; vi skola viss, att messkjortan icke är någon sköld för våra kulor. Icke en enda röst skall höja sig, om vi låta skjuta erkebisko Darboy. Det är nödvändigt att Thiers oc klockaren Fayre (en anspelning på dennes religiositet) få erfara, med hvilka de ha att göra. Vi ha tsgit Darboy till såsom gissJan, och om man icke utlemnar åt oss den fånge, som vi begära, skall han dö. Komraunen har lofvat det, och om hon skulle tveka, skall folket åtaga sig att infria löftet åt henne. -I , Frimorarnes uppträdande på Hötel de Ville, hvarom telegrafen i korthet talat, har framkallat stor belåtechet inom kommunen. En deputation af frimurare mottogs nemligen mycket högtidligt af medlemmarne af stads. styrelsev, och deputationen förklarade att hon, gedan alla medel ti l försoning med regeringen i Verzailles vore uttömda, skulle plantera Il sitt banver på Paris! vailar, och om blott en ol enda kula träffade detta skulle frimurarne I som i Mån marschera mot den gemensamma I fienden. Bland talarne yttrade sig. både ömt och rörande brodern Tirifoque, som menade, ilatt från den deg kommunen uppstod insäg TR ff em e FF LL EM ss PT 1 . . frimoreriet att kommunen ekulie bli sjelfva r grundvalen för sociala rpfomer, Det är, — -l sade han — den största revolution som verlden någonsiv bevitnat. Om i början deraf i e ej uppträdde som handlingens män, det derför att de först ville y vy att Verseilles icke ville veta af i någon försoning. Här kunde man också i I sjeliva verket förutsätta attbrottslingar skulle f kuopa gå in på en försoning med sina do, imare? — Ropen: Lefve kommunen!, Lafve frimutreriet! Lefve universsl-repubdliken! I halsade talaren. En medlem af kommunen, iundhaecaron I Veilhe tackade depotationen