Aftonbladet – 1 maj 1871, sida 2

garne. Hon ville nu försöka att få skiljas vid honom; men dertiill svarade han nej. Han ville icke förlora rättigheten att taga ifrån henne all: hvad hon kunde förtjena. Och under det han på det grymmaste misshandlade henne, förstod han likväl att noga taga sig till vsra för alla vitnen, som kunde möjliggöra en skiljsmessa. Under detta förfärliga lif sjönk den arma qvinnan småningom ned i en nöd, en uselhet och en apati som e kunna beskrifvas. Hvart hon flyttade sökte han upp henne, tog hennes kläder, hennes möbler, sålde hennes strykjern -— bon va tvätterska — beröfvade henne allt och appförde sig så vildt, att en at hennes värdar slatligen en gång körde ut både honom och henne och satte de fattiga, usla qvarblifne bohagstingen på gatan. Efter detta fick hor ingenstädes bo, ty ingen ville mera hysa henne, för mannens skuil. Sådana fakta tala. Hvem har ej mångfaldiga gånger träffa ogifta qvinnor som ingått olagliga förbindelser och som, på föreställningar om det brotis liga deri svarat: Jag törs inte gifta mi; med honom! han blir elak emot mig då och tar ifrån mig allt hvad jag förtjenar!s Oc en sådan fruktan är tyvärr alltför väl be fogad, så länge mannen har rättighet att notan vidare, tillegna sig allt hvad hustrur förvärfvar. i Det tjenar till ingenting att bär mångfs diga berättelser och exempel. Vi vilj blott påpeka ett annat fall, der den rika oc! den fattiga hustrun dela samma öde. I på lats som i koja har mannen s mma absolnt rätt öfver barnen; har kan efter behag skick bort dem eller behålla dem hemma utan at fråga efter modrens önskan eller vilja. är blott den ogifta modren, som rättens sägas hafva en moders makt och my: öfver sina barn.