Aftonbladet – 1 maj 1871, sida 2

SEUUEIS UV, BI vCv BIULIIRUL BRUNG TIGA epne, förorsakade frånvaron ef alla lagliga lokumerter både obehag och förluster; något om här ninnes blott för att visa, hura inrasslad e1 sådan enkel sak kan bii endast ;enaom en gift hustrus obefozenhet till egandeätt öfv;r något, ehvad det vara må. Detta hustruns fullkomliga beroende af nannen, hvilket äfven hos henne försvagar len känsla af ansvarighet, som är den star.aste af alla menskliga drifkrafter till det soda, verkar förlamande och bindande på ner än ett sätt. Meningarne kunna vara lelade om lämpligheten och gagneligheten af innans deltagande i skyddsoch arbetseningar m. m. dylikt; men obestridligt jorde det dock vara, att qvinnan mer än nannen är egnad att verka i barmhertigheens tjenst. Då försynen skapade henne till maka och moder lade hon ock i hennes natur möjligheten at den hängifvenhet, försakelse och sjelfuppoffring, utan hvilka hon aldrig skulle kunna fylla detta dyrbara kall. Men just detta slags begåfning, som qvinnan ger och bör ega i så mycket rikare mått än mannen, gör henne skicklig att i den fattiges koja utdela icke blott allmosor, utan äfven, när så påfordras, ett godt råd och en kärleksfull hjelp. Men äfven här känner sig den gifta qvinnan sången gäng hämmad i sin verksamhet. På mannens välvija och förtroende beror det ju belt och hållet huru mycket eller hura litet hon får egna åt denna verksamhet af sin tid, sina kratter och sin — nej — kaos kassa, Skulle kon anse sig gecon en större utgift på en gång, kunna uträtta något väsentligt godt, så mäste hans och icke hennes omdöme vara det afgörande, vore han ock för saken fullkomligt främmande. Söker bon hjelp för någon fattig ien offentlig kassa, så är hennes mellankomst der icke itig. Äfven här torde exempel bäst tala. Ea fru sökte hos allmänna fattigvården bjelp för en fatig. Förhållandet var ovanligt och af den beskaffenhet, att fattigvårdsstyrelsen ej ville skapa något prejudikat, hvarföre ansökningen afslogs; men omständigheterna voro så ömmande, att styrelsen icom sig insamlade en liten penningsumma, motsvarande ungefär det begärda understödet. Ifrågavsrande fru hade gjort sig mycket besvär, insamlat alla betyg, gjort flera besök, sjelf i egat namn skrifvit och inlemnat ansökan, o. sa v. Men när den insamlade summan skulle lyftas, måste mannen och icke hon gifva qvitto å densamma. Hon existerade icke inför lagen, och hennes qvitto var derföre fullkowligt ogiltigt. Ånnu ett annat fall må här omnämnas. En fru, som under någon tid uoderstödt tvenne gamla sjukliga embetsmannadöttrar, pauvres honteusez, hade genom egen och andras tillhjelp förskaffat dem medel, att för ot par sommarmånvader hyra ett litet rum på en egendom på landet. Då de begge gamla emottogo den lilla hyressamman, anhöllo de att deras hjelgariona ville öka ein godhet genom att i eget nama hyra rummet. De fruktade nemligen, att afandsmän konie inbilla aadra välgörare att, då de kooda hyra sommarnöje, de ej mera vore i bahof af hjelp; och den egendom, der de skulle få bo, stod under arfseller konkursatrednin å att kontrakt erfordrades för hvarje I Den ofvannämnda froas.nama u traktet skulle, menade de, bäst visa var hon, som hade be denna fördel. Men — denna deras ar ej villfaras. En gift hustrus varma under stt kontrakt är fullkomligt ogiltigt och olagigt så länge lagen låter det försvinna i man1608. Hittills hsfva vi endast talat om följderna at det nuvarande tillståndet inom de bättre klasserna. Men frågans egentliga tyngdpunkt igger deck hos arbetsklassen. er framträds dessa följder på ett sätt, som kan väcka fasa hos dem, hvilka deraf taga närnare kännedom. Endast ett par exempel må här finna plats. En stackars qvinna var gift med en man sä dålig, att han icke allenast aldrig hade kunnat behålla någon plats, utan jemväl varit fängslad för stöld. Hastron njelphus, arbetade snart så och dag, försörjde derigenom Zz mannen och trenne bara och skalla ik paktadt detta siäpsamma lif, ha ov verlycklig, om ej mannen 2llt sagit henne hennes små bespar pit upp de till hyran aflagda p Tillrådd att söka skilsmessa, fanr detta möta så många hinder och svårigheber, att hon sfstod derifrån. Under 10 år släpade och trälade hon på detta sätt, då nannen efter nis veckors sjakdom slutligen afled. Vid öppnandot af ett skåp, söm manaen under lifstiden alltid hållit noga stängdt, ann hustrun ena liten ningsumma der gömd. tillika med ett be ienne om att dessa per par månaders fattighjelp en 6-årig flicka. Välvilliga meaniskor hade nemligen, då barnet föddes, förhjelpt hustrun till ett understöd för detsamma af 2 dr i månaden. Ett par år förat hade mansen en dag kommit hem och sagt att det wu var slut med hjelpen för flickan, ty fatigvården hade nekat honom vidare understöd. Men en grannqvinna visste nu berätta ör hustrun, att mannen uuder hela tiden derfter och äada tills han sjuknade, i hemliget på barnets betyg 1 nnan, dålig vinna uttaga penningarne, hvilsa han selan dels delat med deasa qvinna, dels å annat sätt förskingrat, och detta oaktadt an hade sett huru dena bedragnaj hustrun, nder både sin egen och hans sjukdom, blott ned yttersta svårighet hade kunnat uppevålla dem alla Ännu blott ett fall 2f samma upprö ande eskaffenhet. En qvisnpa af arbetsklassen, god, bederlig och arbetsam, gifte sig med en man, gom won högt älskade. Han såg bra ut och var a skicklig arbetare, men bade fallenhet för tt supa. Denna last tog småningom så öfrerhand, att den fulltomligt förstörde honom ch gjorde honom till mera djur än mennika Han göp upp allt hvad de egde, tog lt hvad hon förtjente och misshandlade enne slutligen så att hon nödgades lemna wonom. Daglig och bra som hon var, fick on en god befattning vid eu egendom på ndet, dit hon äfven fick medtaga sina 2:ne afn. Hon lefde der under ett par år ett! ; lif och hade genom sitt arhete förskaf; tt lånh wanna ha Man mmvmnnAAAn