Aftonbladet – 1 maj 1871, sida 2

ett oblidt öde hittills undanskjuten, ärer nu stå på dagordningen inom lagutkottet, som utan tvifvel skall egna denamma den sorgfälliga pröfning, som kräfres af ämnets vigt ochaf det stora intresse rägan börjat framkalla inom landet, samt raga försorg derom, att utlåtande i ämnet å tidigt inkommer till kämrarne, att de inna deråt egna någon annan handläggning, in den bastverksbehandiing, som plägar vara anlig under riksdagens sista dygn. Intresset för saken är nu ganska lifligt, cke blott i Sverige, utan äfven i Finland, vars sociala törhållanden i så väsentlig mån vila på svensk ground, och som är angeläet att i fråga om den borgerliga rättens itveckling, såvidt möjligt är, hålla jemna steg ned det gamla moderlandet. Inom finska ;ressen har en liflig diskussion i ämnet upptätt, i det Helsingfors Dagblad och Abo Unlerrättelser med stor värma förorda en reorm, i öfverensstämmelse med den som åsyfgenom hrr Hazelii och Hiertas motioner rid svenska riksdagen, då deremot en förattare i veckotidningen Wikingen bekämpar stt sådant reformsträfvande, Under rubriken Fakta ur lifvet innehåller Helsingfors Dagplad en ledande ertitel, ur hvilken vi anse pss böra meddela följande: Giftermålsbalken i vår svenska lag synes hafva till egentligt syftemäl att på samma og förklara hustrun fullkomligt oförmögen stt sjel! svara för sig och sitt och likväl på allt sätt söka skydda mannen emot hennes anspråk. Men icke nog härmed, att hon omöjligen kan åtkomma det ringaste af hans!: egendom, det medgifves henne icke ens någon röst vid disponerandet af hecnes egen i boet redförda förmögenhet, då deremot, ä andra sidan, ej en bokstaf finnes, med stöd af hvilken hon kunde försöka skydda densamma mot dåig förvaltning eller lättsinnig förskingring. Hon kan visserligen söka boskilnad, om mannen bevisligen missbrukar sitt målsmanskap. Men då han aldrig är skyldig att gifva henne del af affärernas ställning, och det såsom repel kan antagas, att en slösaktig men aldrig skall godvilligt göra det, huru skall hon då få veta när tiden är inne att söka rädda något förrän alltiog är för sent? Da vackra orden likställighet och gemensamhet,, på hvilken äktenskapet säges varal grundadt, återfinnas ingenstädes i lagboken. Hvad hafva då makarne egentligen gemensamt? Egendomsn? Mannen bar ensam rätt deröfver. Barnen? Han har afgörande rätt i elit hvad dem rörer, Hemmet? Han förflyttar och förskivgrar det efter behag. Då den ene eger rättighet öfver allt och den andra öfver intet, hvar är då gemensamheten? I giftermålsbalkens 11 kap. 6 framträder denna olikhet skarpare, ja, nästan grymmare än någonsin. Hustru törbjudes der att köpa eller sälja vare sig gods eller lösören atan mannens samtycke eller fallmakt. Om han öfvergifver henre och lemnar henne i verklig nöd, så att hon tarfvar föda för sig och dem och kan sig ej annorlunda föda, då, men ock först då, må hon till nödtorft säljas; dock icke utan fränders råd och samtycke i fall fast egendom behöfver tillgripas. Så lyder hennes rätt, utaa afseende på huruvida hona medfört intet, något eller allt i mannens bo, som poegentiigt kallas det gemensamma boet. Mannen deremot kan, å sin sids, utan inskränkning och efter godtycke förfoga öfver allting, både löst och fast som till boet hbörer, äfven om hustru! och barn derigenom bringas i nöd och elände, Fakta och exempel tala oftast bättre än alla ord. Här må derför några sådana anföras, som visa följderna af den nuvsrande agstiftniagen. En helt ung flicka, innehafvarinna af ett högst betydligt mödernearf, förlofvade sig med en man, hvilkens lefnadskostnader bevisligen vida öfverstego hans tillgångar. Före bröllopet begärde flickans fader af: den blifsl 2ande mågen en uppgift på havs skulder,! hvilken deone ock gaf, i det han nämnde en viss sumraa. Fadren, troende honom på bans ord, lät som vanligt flickans förmögenhet utan förord ötvergå i hans händer. Dagen efter bröllopet utbetalade den mwygifte mannen till sina kreditorer fem gånger den till fa uppgifna summan, hvilken medtog ungefär hälften af hustruns förmögenhet. Detta handlingssätt, ehnra temligen allmänt dt, stämplade dock icke mannen såsom räglig elier vanhederlig. Han var juisin gliga rätt och begsgnade sg blott deraf. Ea och annan ryckte väl på axlarne; men utmärkelser och värdigheter tillföllo honom icke desto mindre ganska kort derefter. Ea annan ung flicka medförde till den fullkomligt mndellöse manven en förmögenbet af mer än en hajf million i disponibla medel Efter några år var alltsammans förstördt och försvunnet såsom agnar för vinden. Familjen, bestående af man, hustru och tvenne barn, erhöll då af hustruns moder ea summa penniogar i årligt inachåll. Äfven dessa tillegnade sig mannen, i det han förklarade sig möjligen kuuna lefva i landsorten otsn att behöfva försaka hvarken cigarrer, biljardar eller kaffehuset. Hvad hustrun och baraoenj: angioge, fingo de nöja sig med hvad hanan-:! såga för dem oundgängligen nödvändigt; han ekalie nog hålla hastrun kort och lära henne l! att bushålla med hvad hon fick. Reflektionerna göra sig sjeliva. Ännu i största korthot några andra, dylika fall: En ung tjenstems ve rm (A OM a ÖA PA OD AA TN EA ER rr AR JT RR 0 KT Q VD ÖS EJ IR än sin lön gifte sig med en mycket rik flicka och fick af sina svärföräldrar ett betydligt arligt underhåll, hvilket han dock snart nog,l till allmän skandål, undandrog sin vårdslösade lt bustra för att offra på ettanuatfrantiumer. : Ena hustru, som dels medfört, deis efter giftermålet ärft en högst betydlig förmögen-l: het och som var gift med en man, hvilken, li sjelf rik, äfven sedermera genom arf fått sin egendom kad, måsto lixväl af sin fader:; otbedja sig några hundra rår till företagande af en utaf läkare föreskrifven badresa. En annan hustru, som till sin man med-j4 fört 30,000 rdr, insjuknade, men nekades afli mannen nödig läkarevård och medicin, tilll: l 1 1 t s f j 4 ; ; utan andra tillgångar!t l dess hon slatligen måste intaga sängen. Hennes slägtingar fuuno sig då föranlåtna att taga henne till sig på det hon måtte erhålla nödig vård. Men, enär hon emot mannens vilja lemnat hans hus, nekade han alldeles att bidraga till hennes underhåll. När hon tvenne år derefter afled, befanns, att ett intesta SIG nte tillförsäkrat mannen beer