Aftonbladet – 28 april 1871, sida 2

onas oantagligt; ty äfven i detta förslag vi rkas bufvudstadens oberoende, hvilket icke de indre än kommunens tendenser skulle med-lre ra Frankrikes upplösnivg, och ligans pro-bl ram skiljer. sig faktiekt från kommunersw gentligen blott genom en mindre socialistisk al nstrykning. Frankrike och Paris skulle derar öre ingenting vinna på, om möjligen den nujve egerande kommunen skulle genom händel-st ernas gång bli nödsakad att lemna sin plats st t ligan. Det lär väl säledes i sista band d li svärdets värf att åstadkomma, . om ickelsc örsoning, åtminstone lugn. ti Nationalförsamliogen i Versailles har hit-ja! is visat en förundransvärd likgiltighet förld eg stora finansfrågor, som för närvarande äro tr f så stor vigt för Frankrike, ehuru man jti unde vänta, att de skulle taga en stor dellni f hennes tid och verksamhet i anspråk. m Times korrespondent på platsen anställer ip tledniog deraf följande betraktelser: In-r en bekymrar sig om att taga reda på, hvad ite örplägningen af den stora arm, som nu ärti ammandragen vid Versailles, ekall kosta, s! Her hvarifrån man skall få penningarne. Man n nåste af denna sorglöshet sluta till, att detiS renska folket var långt rikare före krigets v itbrott, än man allmänt antagit. Det riogalkh ;ekymmer, som pationalförsarnlingen lägger ilr lagen i fråga om, hurn finansministern PouyerIn Jaertier skall tillfredsställa Preussen, är ettlv sevis härpå. Till hvilken ränta finansmini-n b fr e tern skall upptaga lån, eller hvarest han kall upptsga dem, tyckes vare nationalförsamlingen likgiltigt; åtminstone höres ingen råga göras derom. Förgeamliogen öfverlem-g ar allt åt Thiers och hans kolleger i rege-ls ringen, hvilka icke heller rygga tillbaka före sin uppgift. Förtroendet till chefen för der If verkställande makten tyckes vara 2å stort, )f att ban icke en gång behöfver visa sig påjr ministerbänken. Thiers infinner sig verkli-d gen mycket sällan i nationalförsamlingen,k hvilken också är den tråkigaste församling, som man kan tänka sig Barrikadkommissionen i Paris har antagit! ett nytt tem i det att de färd:gs barri1 kaderna liksom skansar förses med löpgraf1 var. Användandet af denna metod harl: framkallat stor förskräckelse i Paris, emedan : gesrören blifvit blottade genom gräfningarne p och ligga bara, medan stora massor af krot t och andra sprängämnen uppläggas bredvid 1 eler omedelbart på dem. Aan bar äfven f infört barrikader, bestående af madrasser, f L l i f 4 (I ö i l I C m hållas uppe medelst träramar, och hvilka sägas lemna fullkomlig säkerhet mot gevärekalor, Eocaf dessa flyttbara barrikader fianes på VendOme-pa.lsöD: vc ; Antalet af fångha nättopma ister, som under förra veckan fördes till YeFäto, . CA ill 2000, De flesta bland dem försäkra, att du ike Ha sfossat elt enda skött; och att de. lika mycket som regöribösttäpperha hate upproret. Den 20 dennes fördes till Ver-! sailies en den 18 dennes vid Asnid:es evöfrad kanon, hvilken insurgenterna hads sayckat med röda Aaggor och eternellkransar. asom vi hylgen 8maämnt, har i Strasbourg ett möte bållits af framstående personer i Elsass, der man genom en adress uttalat sina önskningar avgående Elsass ställniog till tyska riket. Hufvudpunkterna i denna adress äro: en protest mot allt slags delning af Elsass område; den möjligast futlständiga sjelistyrelse med feprösöntationsrätt i tyska parlamentet och förbundsrådet; municipal sjelfstyrelse och bibehållande eå mycket gom möjligt af den gamla indelningen; bibehållandet af den förut i Elsass bestående civillsgen, rättegångsordningen och-domstolsOrganisationen; omorganisation af den allmänna unpde:visningev; skadestånd för krigets olyckor och för reqvisitionersa mm. m; speciella ätgärder för skyddandet af Elsass industrielia och kommersiella intressen; rättighet för elsassarne att under en tid af fem eller sex år välja nationalitet; valfrihet mellan franskal och tyska spräket under tillräckligt lång tid administrativs öch doristolsbandliogar samt vid konstitoerade kärers sammanträden; fri-1 het, så lärge som möjligt, från krigstjenst enligt tysk 1sg. Det torde vara föga utsigt till stt något afseende göres 1å större delen af dessa önskningar. Isynnerhet lär kejserliga regeringen svårligen vilja göra några ef-) tergifter i fråga om krigstjensten. Det tyska förbundsrådets författningsutskott bar framlagt följande försleg till orånande af Elsas? och Lotbringens ställning till riket, hveraf framgår att det är meningen att låta dessa provinser blifva omedelbart riksland, hvilket befolkningen äfven — då hon måste välja mellan två onda ting — föredrager för en annexion till Preussen, Förslaget är af följande lydelse: S 1. De af Frankrike genom artikeln 1 i fredspreliminärerna af den 26 Februari 1871 afträdda områdena Elsass och Lothringen skola, oafsedt det i denna artikel förbehållva definitiva bestämmandet af deras gränser, för alltid förenas med tyska riket. 2 Det tyska rikets författning träder i Elsass och Lothringen i verksamhet från åen 1 Januari 1874. Genom kejsarens ånordving och med förbundsrådets bifall kunna enskilda delar af förfottnivgen redan förut införas. De härtill behöfliga ändringarne och kompletteringarne i riksförfattniogen skola, på författningsenlig väg fastställas. 3. Anda tilldess riksförfattniogen träder i verksamhet skall för Ei-. sass och Lothringen lagstiftningsrätten i hela! dess omfång utgå från kejsaren med för: bundsrådets samtycke. Efter författningens : iorörande tillkommer, ända tilldess genom i l rikslag annorlunda blifvit regleradt, Jagstiftningsrätten riket, äfven i sådana angelägenheter, som i förbundsstaterna icke tillhöra rikslagstiftniogen. ; Den spanska representantkamrmaren har pål Figueras förslag antagit 1854 års arbetsord-! ning, som icke af kammarens medlemmar fordrar afläggandet af någon ed. Oilozaga harit valts tills president med 168 röster mot 110. 1: Oppositionens röstsedlar voro oskrifna. Till! RETIRERA ATI SALE TESTAT Har flyktingen anförtrott er nägra pap-j per?. frågade öfversten. Inga alls. Undersök den herros, befallde fransmannen. Befalilningen utfördes på det noggrannaste, och Leopoldos bref fanns i skoimästarens ficka. Ser ni det? sade öfversten. Det der