Aftonbladet – 28 april 1871, sida 2

Har flyktingen anförtrott er några papper?. frågade öfversten. Inga alls. Undersök den herros, befallde fransmannen. Befalilningen utfördes på det noggrannasts och Leopoldos bref fanns i skolmästaren ficka. Ser ni det? sade öfversten. Det det brefvet är till er och måste vara skrifvet af flyktingen. Det är sannt, svarade don Jog6. Således bedrog ni mig. Jag bedraga er! utropade don Josg, förolämpad. Nej, sefior, jag bedrager alörig. Detta bref är mitt, akrifvet till. mig, och til hör alldeles icke den person ni söker, ej helier är detta papper deponeradt hos mig. Ni förstår mig ju, sefior? Öfversten öppnade brefvet, men knappt hade han läst vågra rader deri, förrän han, oaktadt sin allvarliga karakter såsom domare, började skratta af fall hals, så att detta högtidliga uppträde med ens förlorade bela sin karakter. Detta. bref visade så tydligt att den Jozå var utanför hela saken, framställde så målande hela situationen, att öfversten blott bad. skolmästaren om ursäkt, gjorde en lätt afskedshelsnizg och drog sig tillbaka. Knappast var han borta, förrän don Joså med ena handen grep sin hustrus arm och ed den andra sin systers och drog skyndsarct båda fruntinren med sig till salen. Har ni förstått det?. frågade han med sl! den glada hänförelse, hvaraf hans lugns natur ver mäktig. Båda sågo förundrade på honom och svarade med en mun: Nej, visst inte. Hvad är det? SILVA det ärTb kvurddo dn JösO lifligh