Aftonbladet – 27 april 1871, sida 3

L Men denna operasalong erinrar också om en ecen från den första revolutionens dagar. Revoltens vågor svallade ända upp mot slottsportarne. — Folket hotade utanför palatsets murar. Natiogslförsamlingen öfverlade få steg derifrån. Då gaf den kungliga lifvakten en bankett för officerarne af regementet Flandern, och banketten försiggick just i denna operasalong. Då, liksom nu, voro logeraderna fylda af intresserade åhörare och åskådare, af herrar och damer. Vinet flöt iströmmar, kan man säga, på scenen, och följden blef att deltagarne i banketten visserligen drucko den kungliga familjens skäl, men vägrade att dricka nationens. Den royalistiska entusiasmen smittade dem som befunro sig på logeraderna, och många klättrade derifrån ned på parkett och på scenen. Det var då konungen och drottningen visade sig, och yrseln steg ännu högre. Nationalkokarden trampadez3 under fötterna... Men det är icke min afsigt att gitva en kurs i franska historien. Jag erinrade mig endast den der scenen så Li lifligt, när jag satt och väntade på att få se -Inationalförsamlingers af är 1871 president ,I träda in och öppna sessionen. I Klockan var redan en qvart öfver den tid, då sesneen skulla hefra börjat, hvilket alltid jär utsatt till kl. 2 på degen, samma timme isom i den kejserliga lagstiftande kårens tid joch som kanske är en tradition från deputerade kammarens dagar eller ännu längre tillbaka. En och annan af nationalförsamlingens medlemmar hade infuonit sig, men ännu voro parkettens bänkar mycket glest besatta. De tyckas icke vara särdeles beqvärna, dessa bänkar, mel sina smala sittylstser i en oafbruten rad, utan någon fåtöljafdelning, och med ett rakt ryggstöd, såsom parkettplatserna på Stockholms kuagliga teater i gamla dager. Men alit är endast för tillfället. Det sorgliga tillståndet i Paris kan icke alltid fortfara. Nationslförsamlingen skall en gång tzga Palais Bourbon i besittning. Emellertid har man inrättat teatern så godt som möjligt för det närvarande ändamålet. Prosceniom har man begagnat till presidentens och sekreterarnes byrå och till plats för talaretribunen. Presidentstolen beficner sig framför ridån och ofvanför talaretribunen, i midten af sekreterarnes platser, något högre än dessa, men icke på Gen kolossala höjd, som presidenten innehade ilagstiftande kären. Snabbskrifvarne hafva sin plats i en avantscen. Under get vi vänta på stancens öppnande fyllas logeraderna af allt flera. spoktatörer. Ett stort antal fruntimmer bar infusnit sig och intagit de främsta platserna vid logernas balustrad, Det är en elegant, men allvarlig samling, kan ;nsen säga, och man gör genast den anmärkningen, att hvarenda dem är svartklädd, Jag vet icke ännu burn jag skall förklara detta, ty jsg har icke gjort mig underrättad om orsaken, om det är en modeaffär eller om qvinnorna sörja fåderneslandets olyckor i allmänhet och många sina i kriget atupade anförvandter isynnerhet. En tillfällighet är det icke, ty öfverallt på gatorna ser man svartklädda damer. I den repubiikanska nationalförsamlivgens kunyliga teatersaiong göra dessa svarta toiletter ett ganska allvarligt intryck. Der är presidenten. Republikanen Grövy, en man få nägra och femtio år, uppstiget med långsamma steg till sin höga plats och låter se sitt skalligs hufvud öfver församlingen, af hvilken allt lera medlemmar infions sig. Af med hattarne, mina herrar, ropa vaktmästarne in i logeroa; herr presidenten är i fåtöljens, och spektatörerna, som på vanligt franskt maner förblifva betäckta under mellanakterna, blotta sins hufvad, när representationen skall börja, Representationen tyckes dock icke ännu vara färdig ati öppnas. Klocksn half tre ringer presidenten i den stora klockan, som befinner sig frå bordet framför honom, stor som en vanlig svensk vällingsklocka.. Men derefter sysslar presidenten åter med sina papper och samtalar med sekreterarne samt en och annan af församlingens ledamöter, com infunnit sig på upphöjningen. Klockan tre qvart till tre höres klockan åter. På edra platser, mina herrar! skriker vaktmästarne, alla i svarta kläder och hvita halsdukar, ett par dessutom med värja vid sidan. Klockan ljuder för tredje gången. Nu börjas det. Nej, ännu har kammaren icke kommit sig iordning, Representanterna hafva till större delen infonnit sig, men. de bilda fria grupper och samtala högljadt. När man betänker att franska nationalförsamlingen utgöres af ett avtal, som öfverstiger dubbla oumerären af de begge svenska kamrarnet ledamöter tillsammans, och att alla dessa omkring sjubundra (rinst femtio äro frånvarande) personer vid stancens början tala på en gåvg, så kan man finna att det nog behöfves en stor och starkt klingande klocka för att äska ljud. Presidentsklockan riovger också fjerde gången och äfven femte gången och vaktmästarne ropa: Tyst, mina herrar, tyst, mina herrar! Men det är endast småningom, som tystoaden infinner sig och först sodan hvar och en af de deputerade intagit sin plats. Presidenten läser något, men som man från logeraderna omöjligt kan höra. Under tiden har man godt tillfälle att taga en öfverblick af församlingen. Det är dock icke många ansigten jag här känner igen. En välvillig granne, till hvilken jag vändt mig med beogäran om att han skulle utpeka några personer med kända namn, förklarar att icke han heller, ehuru parisare, känner särdeles många herrar deputerade, Svårt är det också att urskilja anletsdragen der nere i skymningen på parketten. Först sadan söancen fortgått en god stund, återsåg jag några från den lagstiftande kårens dagar bekanta fygionomier. Men församliovgen är verkligen en helt apcan än då. Hvart har den kompakta kejserliga majoriteten tagit vägen? Bland alla dessa sjuhundra representanter fiones icke sju bonapartister. Hvilket parti tillhöra de då? Här finnes onekligen några legitimister, ännu flera orleanister, ej få gsmla republikaner, men det stora flartalet utgöres af dem som utan att hylla någon fana, hvilken bär ett namn till inskrift, önska friheten återställd och stadfästad i Frankrike, äro konstitutiortelt sinnade, utan att vara orleanister, och som anse att republiken otvifvelaktigt är den lämpligaste statsformen numera, den i hviiken de olika partierna böra uppgå och hvilken man nu bör försvara, såvidt man är en verklig JT AN PAN APRPPUPMRETRE pe Bu rv Ö RR AL AA DB Ars mA RUVAR PR DÖ jr OL AL Pra RR I rg få GR RR