Aftonbladet – 25 april 1871, sida 3

Tv -) . Fill råga på de olyckor, hvarmed Frankrike hemsökts, tyckas de nu äfven sjeltva vilja lägga den största olycka, som kan träffa ett folkz, neroligen inbördes krig. Hvarje postdag tyckes bekräfta detta. Den upplösning a! alla samhällsband, som vi der bafva för ögonen, har, såsom nästan alltid är förhållandet, äfven utöfvat inflytande på trupperna. JAll ordning, ell disciplin tyckes der vara tilllintetgjord. Vi kunna ej gifva bättre skilIdriog deraf än genom återgifvande af den skrifvelse befälhafvande generslen i Paris I Vinoy den 16 sist. Mars månad utfärdat till samtlige de under hans befäl lydande generaler och öfrige officerare. Den är af följande lydelse: Öfvoarbefälhafvaren för armån i Paris känpner sig af sin pligt uppmanad att till de un.Ider hans befäl ställda trupper göra allvar Iliga föreställningar med anledning af de öf I verträdeiser emot militäriska reglementen, Isom dagligen göras, Oftast begås dessa fel i närvaro ef officerare, hvilka, genom att lemna dem ostraffade, på ett oförlåtligt sätt blottställa disciplinen. Det inträffar ofta, att soldater underlåta att helsa på sina förmän och de flesta officerare göra icke någon anmärkning vid denna Junderiåtenhet. Många bland dem bry sig dessutem icke om att besvara en dylik hels(ning och uppmuatra således dessa förseelser eruot disciplinen, som de borde undertrycka. Truppatdelningar till och reed under vapen marschera i den största oordning såsom vore de utan befäl öfrerlemnade åt sig sjelfva. Man har sett ett icfanteriregemente röra sig på en väglängd af flera kilometer; det är en sorglig företeelse, och de officerare som se genom fingren dermed, kunna icke ursäktas. Hvarje truppafdelning, burn stor dess styrka än må vara, bör vid utryckning till tjenetgöring eller handräckning, marschera i sluten ordning under befäl af officerare eller underofficerare, hvar och en af dessa intagande den plats, som för honom enligt reglementet är bestämd. Öfverstiger truppen till antslet 25 man bör den vara ställd under en officers befäl och försedd med vederbörligt uoderbetäl. Skildtvakterna göra icke honnör, lemna å sido de för dem gällande föreskrifter och aflösas på samma vårdslösa sätt som man i öfrigt tillåter sig i allt hvad som rör tjensten. Man har rapporterat till öfverbefälhafvaren att en officer i spetsen för en trusp,som hade i uppdrag att skydda stadshuset, låtit detta inkräktss af en upprorisk. hop utan att vidtaga några åtgärder för att förbindra det och helt lognt äskädat dettas uppträda. Med soldatens yttre Kållniog och skick är man lika vårdslös; den kan också icke vara sämre, Man tillåter soldater promenera omkring på gatorna i uniformer och uniforuspersedlar, som äro stridande mot gifna fö eskrifter. Man ser ännu soldater begagna de färskion, som de buro i trancheerna. Ötfverbofälhafvaren ör nu fast besluten att göra slut på detta ytterst bedröfliga tillstånd och hvilkas följder äro så beklagliga för disciplinen. Hvar och en bör kuvna inse, att denna slapphet berötvsr armeånalldess styrka och det nödiga sambandet mellan dess delar, likasom allt det anseende, hvaraf armån har så stort behof. Alla rättänkande militärer böra beklaga ett sådant tillstånd. Det måste görasslut härpå l och för sådant afscende räknar Ööfverbefölhafvaren på deras kraftiga medverkan. ; Att ett dylikt förhållande äfven varit rådande under kriget visar det cirkulär, sem Gambetta i egenskap af krigsminister den 25 sietlidna Januari sflät till armens samtlige generaler, hvaroti ban yttrar: Tvärtemot såväl äldre som nyare föreskrifter ser man officerare tags pattqvarter:! i städerna, under det ett soldaten ligger i! läger. Om dagen hafva de så ringa beröring med hvarandra, att man skulle kuöna tro dem utgöra skilda samhällsklasser. Det får ej vara eå Officeren måste vara soldatens vän och förmyndare. För attgöra goldaten villig att böja sig för den makt, som är lagd i bafälets händer, måste detta befäl städse hafva vård och omtanke för soldaten, bjelpa honom att bära mödorna och sjelf härotinnan föregå med exempel. Jag beder eder, general, att med oblidkelig stränghet bestraffa de officerare, som glömina denna heliga pligt. Härmed öfverensstämm:r äfven en till Indpendance Belge från Bern den. 25 sistlidre Pebruari afeänd skrifvelse, beträffande den af general Bourbski kommenderade armån, hvilken skrifvelse är af följande innebäll: ! i j j ; j j : 4 1 Å i f ( j j I f t g Å ( ( sg L 1 ; Alla rapporter från gränsen stämma derom 1 N l 1 6 ( I Ir s å e f 2 kb 2 5 k a öfverens, att förhållandet inom franska ermån emellan officerare och soldater är det sämsta man kan tänka sig. Officerarne, likgiltige för sina uvderlydandes öden, låta soldaterna digna under brister och mödor, utan att det ripgaste söka underlätta dem, hvaremot de sjelfve slå sig ped på värdshusen för att äta, dricka och spela kort, liksom cm de ej hade några piigter mot soldaten, Denne iter är uppstudsig och oförskämd. På båda sidor anklagar man hvarandra för feghet och förräderi. — Alia disciplineng band äro helt och hället upplösta. Inom mobilgardet är förbåliandet tilra sämst. Till denna sorgliga tafla vilja vi endast tillägga några ord af den generalorder, med-1 lelst hvilken befälhafvaren för den sechweiiska gränsbevakningskåren, general Herzog, !), nör hvilken general Bourbakis arze ned-jaq ade vapen, homförlofvar en del af dennals oevakningskår. Han yttrar deri: I bafvenjd remför eder ett fasansfulit skådespel. IS afven sett det ytterst sorgliga tillstånd, i vilket en armå fallit, då alla disciplivens!g vant blifvit lossnade. Måtte denna sorgliga! g afla djupt inprägla sig i edert misne ochjh 108 eder stadga den öfvertygelsen att utan jt lisciplin och subordioation det ej gifves nåson duglig arme och att denna brist ej ens kan ersättas af modet och hängifvenheten. g Beklaghgtvis finner man frö till detta onda !t: som franska armen sedan flera är tillbaka. Under 1859 års fälttåg i Italien visade sigt) vögst märkliga tecken på bristande disciplin !T ch ordning inom denna arme. TI det be-ls anta arbetet om arimen omtalar generalri Procho, att under detta fälttåg det icke varft vägot ovanligt, att franska officerare, till och P ned generaler, kunde gå förbi svldatet utan! PD utt emottaga dem militära helsniogen och if fract Htan att fardra dom naktadt Jaona I em