Aftonbladet – 25 april 1871, sida 2

efter sin vana, började bedja för konunger afbröt han dem med ett utrop af otålighet Hvad behöfver ni bry er om konungen Han är en syndare, han som jag, och en lik: stor stackare som de, som bedja för honom. Fruntimren dolde ansigtet i händerna ocl utropade med fasa: Por Dios!s För Guds ekuil, tala inte så int2 en gåog på skämt, sefior! Gifver Gud det honom tillbörer och kejsaren det kejsaren tillbörer: detta säger evangelium. Det är Gud sjelf som satt konungen på tronen och vi skola uppehålla honom der — förstår ni, gosse? Och han uppväger många gånger hundrade småkungar, som Öppna alls ortar — för att det onda skall fritt få omma infs : Så fort jag blir tjugnfem år, sade Leooldo förargad, oskeall jag söka blifva medlem af cortes, bara för att kunna föreslå att man sätter munkorg på er och på alla andra fördömda rojalister. Det tror jag nog ni görs, sade don Joså, ty hvar och en talar efter som han har förständ tilll Men bli vi förbjudna att tala med munnen, skola vi tala desto bättre med gerningarne — förstår ni, gosse?. När skall jag komma bort från detta fördömda slott! utropade Leopoldo i det han gick sin väg. Det är då högqvarteret för bela verlders dumheter och galenskaperle FJERDE KAPITLET. Mänskenspromenaden. En afton säötto alla slottets invånare ute i vapengärden för att njuta af aftonsvalkan. Solen hade gifvit sin sista kyss åt det högsta .ornet, gom reste sina tinnar högt öfver de undra, som om de med hvarje århundrade Kjätit högto upp. Mänen, söta börjäRe sin