Aftonbladet – 25 april 1871, sida 2

Rn NV SN SS RA 4, PETA RN ef dock snart släckt, På en ormnibus i Rond Point i Ternes dödades tre man af bombsplittror; en slagtare dödades i sin butik, en förbigående sårades dödligt, och en tredje person förlorade ena benet. Den 16 dennes kl. 9 f. m. öppnade Trocsdero-batteriet sip eld mot Mont Valerien, som genast svarade och öfveröste Passy, Auteuil och Triumfbågen med ett kulrega. Bomberna hunno nästan fram till Iodustripalatset på Champs Eiystes. I Neuilly ha på Dombrowskis befallning flera bönder blifvit skjutna, hvilka fråa husen hade aflossat gevärsskott mot insurgenterna, Detta har Dombrowski sjelf erkänt i en depesch. I Versailles berättades det den 21 dennes, att några af fästena på östra sidan, bland dem Charentonfästet, med det första skulle begättas af regeringstrupperna. Efter att mer än en hel månad ha styrt och ställt i Parig, har kommunen ändtligen fannit för godt att för Frankrike och verlden framlägga sitt program, hvilket naturligtvis lofvar gold och gröna skogar och bland annat ett nytt tidskifte för politik och vetenskap. Emeliertid tyckes kommunen sjelf icke sätta stor lit till detta tidskiftes långvarighet, i hon vänder sig med en uppmaning, bra lik ett nödrop, till hela Frankriko att bjelpa henne att afväpna Versailles. Kommunens officiella tidning gifver offentlighet åt detta märkliga dokument, hvilket vi här meddela: Det är kommunens pligt att på ett klart och tydligt sätt redogöra för den parisiska befolimingens önskningar och karakteren af den rörelse, som försiggick den 18 Mara, och hvilken icke be gripes, men väl blifvit förtalad af de i Versailles residerande politici. Åter en gång har Paris ar-. betat och lidit för hela Frankrike, hvars andliga och moraliska, ekonomiska och administrativa på: nyttfödelse, hvars ära och blomstring det förberedt genom strider och sina uppoffringar. Hvad det fordrar, är republikens erkännande och konsolidering, kommunens absoluta sjelfstyrelse i hela Frankrike, så att hvar och en förvissas om sina rättigheters integritet och hvarje fransk medborgare om begagnandet af sin duglighet och skicklighet såsom menniska, medborgare och arbetare. Kommunen skall blott inskränkas genom den alla andra kommunala samhällen likaledes tillkommande tika sjelfstyrelse, hvars association skall betrygga Frankrikes enhet. De kommunen tillkommande rättigheterna äro: Fastställande af kommunalbudgeten, inkomsterna och utgifterna; öfveruppsigt öfver den inre polisen och den allmänna undervisningen; förvaltning af kommunalförmögenheten; tillsättande af alla magistratsoch kommunal-tjenstemän genom val eller allmän utskrifning, samt den oförytterliga. rättigheten att hålla uppsigt öfver och afskeda dem; absolut betryggande af individens frihet, samvetsfriheten och arbetets frihet; alla medborgares delaktighet i kommunens verksamhet genom fritt tillkännagifvande af deras tankar; frihet att försvara sina intressen och betryggande af dessa rättigheter, derigenom att endast kommunen skall vara berättigad att öfvervaka församlingsrättens och pressfrihetens fria och rätta utöfvande. Vi fordra vidare organisation af stadens försvar och af nationalgardet, hvilket väljer sina befälhafvare och ensamt har att vaka öfver ordningens upprätthållande i staden. Paris begär ingenting vidare för siva lokala intressens garanti, välförståendes med vilkor att centralstyrelsen, som skall bestå af de konfedererade kommunernas representant r, betryggar nyssnämnda grundsatsers förverkligande och utöfning. Paris förbehåller sig dock, till förmån för sin sjeltstyrelserätt och görande bruk af sin handlingsfrihet, att för staden enligt sitt godtfinnande sätta de administrativa reformer i verket, som påyrkas af befolkningen, införa sådana inrättningar, som äro egnade att höja undervisningen, produktionsförmågan, handelnsoch krediten samt allmängöra (universaliser) makten och egendomen enligt ögonblickets kraf, de delaktiges önskan och den vunna erfarenheten. Våra fiender bedraga sig eller bedraga landet, då de beskylla Paris att söka truga sin vilja eller sin supremati på den öfriga delen af landet och. göra anspråk på diktaturen, hvilket vore ett attentat mot de öfriga kommunernas sjelfständighet och suveränitet; de bedraga sig, då de beskylla Paris att vilja omintetgöra Frankrikes genom revolutionen skakade enbet. Sådan denna enhet ända intill denna stund har varit öss påtrugad af kejsardömet och den parlamentariska monarkien, är hon ingenting annat än en despotisk, okunnig, godtycklig och besvärlig centralisering. Den politiska enhet, som Paris fordrar, är en frivillig förening af alla särskilda delar, en frivillig samverkan af de individuella krafterna för det gemensamma målet, det allmänna välståndet, allas frihet och säkerhet. Den frän befolkningen i Paris utgångna kommunalrevolutionen at den 18 Mars börjar en ny tidräkning för politiken och vetenskaen. Hon är slutet på den gamla tiden med sitt lereci, sin militarism, byråkrati, utsugning af landet, agiotage, monopoler och privilegier, hvilka proletariatet har att tacka för sin träldom och en del af sin olycka. Det mellan Paris och Versailles började kriget är ett bland dem, som ej kunna slutas med illusoriska förlikningar; men utgången kan ej vara tvifvelaktig. Den genom nationalgardets okufliga energi vunna segern skall bli ea seger för iden och rätten. Vi vädja till Frankrike, som skall veta, att Paris, stående i vapen, visar prof på lika mycket ugn som tapperhet, att det med energi och en-usiasm. upprätthåller ordningen, uppoffrar sig med ika mycken öfvertygelse som bjeltemod samt af ängifvenhet för kommunernas fribet och ära bar gripit till vapen. Frankrike tillkommer det att zenom ett högtidligt tillkännagifrande af sin oemotitåndliga vilja afväpna Versailles. Må det förklara ig vara solidariskt med våra bemödanden, må det rara vår bundsförvandt i den strid, som endast san sluta med kommunens triumf eller Pariss unlergång. Men vi, Paris invånare, vi ha till vår ändning att sluta den moderna revolutionen, hvilcen är den längst gående och fruktbaraste af alla evolutioner, som historien antecknat. Det är vår ippgift att atrida och segra. ommunen har gifvit ett nytt prof på sin itbasunade frihetskärlek och särskildt sitt mhaldande af pressfriheten genom att inlraga fyra misshagliga större tidningar: Soir, Jloche, Opinion nationale och Bien public. Jenna åtgärd klandras djorit af Temps och Avenir national, hvilka när som helst kanns rabbas af samma öde. Äfven Commune och ! Vation, ehuru mindre utsatta för denna fara, landra detta dåd mot pressens frihet. Inragningsdekretet lyder sålunda: l Kommunen har, alldenstund det är omöjligt att det belägrade Paris tåla tidningar, som öppet ota det medborgerliga kriget, gifva fienden miliära underrättelser och utsprida förtal mot repuMSE ARS TNE DRG BNP TSE I SARS fter sin vana, började bedja för konungen,!! fbröt han dem med ett utrop af otålighet: : Hvad behöfver ni bry er om konungen? : lan är en syndare, han som jag, och en lika : tor stackare som de, som bedja för honom. 1 Fruntimren dolde ansigtet i händerna och4 tropade med fasa: Por Dios!s För Guds skull, tala inte så, ite en gång på skämt, sefior! Gifver Gudil: et honom tillbörer och kejsaren det kejsa-r en tillhörer: detta säger evangelium. t vmwtlat är (lind ninlf on, entt bonminmem nm