Aftonbladet – 24 april 1871, sida 2

Doiia Escolastica och hennes svägerska aflägsnade sig förenftigtvis och satte sig med ett ljus i trappan att vänta på sin Pepe. Da de båda unga männen blifvit allena, berättade Leopolao töljande: Då mitt regemente förenat sig med konungens trupper, beslöt jag och två andra officerare, som också voro liberala, att fly. Vi kommo lyckligt till Gibraltar, der engeismännen mottogo oss som bhjeltar; derifrån reste vi, förklädda i eländiga trasor och med falska pass, ombord på en sköta, destinerad till Cadiz; men en kanonbåt jagade och fasttog oss, och vi fördes fångna bit. Men då detta skedde under natten, lyckades det mig att gömma mig melian vecken på ett segel, som låg boprulladt på däcket. De öfriga hade biifvit förda i land, men jag hade qvarstannat i mitt gömställe hela dagen; då det bief mörkt kröp jag fram och gaf mig tillkänna för två sjönvän som blifvit lemnade var ombord; — Dessa landsatte mig i hemlighet, och jag gick öfver fisktorget, dåjag hörde att man fån tollhaset repade mig an. Ehuruväl detta tydligen skeddeför att förvisa sig att jsg ej medförde något kontraband, trodde jag det vara klokast att ej låtsa höra och fortsatte min väg. Jag märkte strax att man ämnade förfölja mig, och fick också fart i benen. Men jag visste ej hvärt jig skulle taga vägen och då jag fick se ett förster i det här tornet öppet och upplyst, och då jag, som du 8edan skoltiden nog kommer ihäg, är en temligen skicklig gymnsastiger, lyckades det mig att klättra uppför den söndriga muren och hoppa in genom fönstret. Inkommen stod jag ansigte mot ansigte med siottsfrun eller hvem det var, och henne föreföll jag, uuder mitt visir — skärmen på min kaschett, troligen såsom någon rasande Roland eller Barbarossa — och dermed är historien egentligen slui. Och hvad skola vi na taga oss till? utbrast Valverde förskräckt. Draga sodan och lugna oss, svarade Leopoldo med sitt orubbliga lugn. Är du så bes