Aftonbladet – 24 april 1871, sida 2

on. Jag har sett många ansigten af det laget bland tyska studenter, Dragen voro tan någon prägel af egendomlighet öck dvat? smas icke nögot intryck. Han hade två djutanter, gossar af 16 eller 17 år, iklädde töra uniformer, beräknade att dölja deres päda gestalier. En fjerde person arslöt svien. Det var en välväxt, svartmuskig -man 4 botsnde utseende med röd Garibaldiskjörta ch röd mössa. Han såg ut som om det rerit hans uppgift att beskydda de tre små nännen, söm redo framför honom. Huru liet imponerande Dombrewskis utseende än ir, tror jag dock; att hon ädsgaläsger stört versonligt mod. Man ser bönowa alitid främst striden. Han uppmuntrar sitt folk och här edan vuunit deras förtroende och beundran, rots sitt främmande ursprang och språk.a. De luckor, som uppstå i nationalförsamingen genom dödsfall eiler fullmakternes återemnande, skola snart åter fyllas. Detlär remligen vara regeriogens afeigt att inkalla vaikollegierna genast efter det municipalvaen försiggått, och dessa senare skola företas den 30 dennes Ett lagförslag väntas ola inlomnas, hvilket förklarar för tjufsämmare dem, som köpa genom plundriog eller konfiskation erhållna saker. Förslaget är föranledt af kommunens förmenta afsigt att på suktion försälja kyrkoskatterna i Paris och de af kommunen i arcklagelsetillstånd förklarade regeriogsmedlenmarnes lösa egenåom. Gerom ett ennat lagförsleg har man för afsigt att bemyndiga regeringen att påbjuda belägringstiliständ i alla andra departement än dem, der nationsiörsamlingen har sitt säte, men likväl med förbebåll af nationalförsamlingens sanktion af påbodet. Louis Blanc har i ett bref till Opinion nationale förnekat, att han och hans politiska trosförvandter skullo ha tör afsigt att till två år utsträcka Thiers ehefskap för regeringen. . : Enligt ett telegram från Verssilles skall Canrobert ha blifvit väl mottagen af Thiers, men icke erhål:it något befäl. Staden Berlins kommunalrepresentati on gaf den 17 dennes för riksparlamentets medlemmår en lysande fest i den nya rådhussalen. En sängd eotnsiastiska tel höllos, hvilkas bufvadtems var den tyska enheten och det åternppståndra kejsardömet. Utom riksdagens medlemmar voro äfven ministrarne, medlemmerne af förbugdsrådet och många af staers bögre emhetsmän tillstädes. KN 100: trädde kejsar Wiihelm, kejsariunan Augusta raed sina hofdamer, kronprinsen samt prins rne Friedrich Carl, Carl, Adalbert och Alexsander i salen. Doe Kelsades med störmahde jabel. Damerna uppehöllo sig endast ep timme i festlokalen. Kejseren och privsarpe deltögo deremotr i enketten, som räckte ända till kl. 2 på morgonen. Berlins mepgistrat hade äfven inbjudit de gjolske dejuwrade comkrivg 20 till antslt) till denna fest; men ste svarade mcd en skrivelse, i hviKen heter: Vi folsckar, som imot vår vilja ech trots våra protester endast på grucd st de fektiska fö hållardena äro medlem rel riksdagen, kunna icke efterkomia eder ärade inbjudniog. Vi mäste dessutom af akining för tyskarne bålia oss borta från denna fest, vi icke vilj: fremkella någon disbarmoni senom inblandningen af ett främmande element. Men äfeen sktningen tör oss sjeltva och för det tolk som valt oss bjuder oss sit icke deltaga i festen. Ty ehuru vi förstå att uppskatta de senaste händelsernas storartade karakter, och ehura. vi med uppriktig glädje belea de tyska stammoarnes förening till ext ustiodel enhet, fsåras dock vär känsla öjöopt vid tanken på, att detta samma Tyskland i förbåliunde till-den :rämmande polska natiotmliteren icke vill erkänna de rättigheter och grundsatser, som det för sin egen del tzgor i anspråk. . Landtdagen i det med Preussen eödast genom en personsluniod förenade hertigdömet Lauenburg är Bamösnkallad till den 28 i depna månad för att öfverlävga om fullständig annexion till detta rike. Dewuta är icke första gången deöna frågan varit före, men det lils landet her bittills icke visat: någon synnerlig lust att blifva preussiskt. Det sista årets händelser ha emelle tid föranledt en omkastning i stämningen, och annexionen tyckes denna gårg icke komma att möta någon opposition. A De små försök sill ena socialt republikansk propaganda, som gjorts i London, ha icke röat någon fra g; jordmånen hat tydligen icke varit tjeniig för ett sådant utsäde. Några möten och föredrag ha hållits, men endast lyckats locka till sig ett högst ringa antal personer. Senast var för några dagar sedan en demonstration i Hyde Park tillställd för att uttala sympati för kommunen i Paris. Times berättar om detta möte, som varit ämnadt att bli storartadt, men krympte ihop till mycket små dimensioner, följande: ä En stor fölkhop hade samlat sig i Hyde Park för att -bevitna: denna skriande parodi på derparisiska socialisterna. Processionen hade utgått från Finsbury square och räknade på att på vägen få upptaga ett antal irländare. Fanorna buro inskrifterna: Polen!s — Lefve kommunen! — Universel och social republik Två eller tre bade Förenta Staternas stjernor på röd botten. Cheferna voro prydda med röda band. De flesta deltagarne hade i munnen temligen fnuskiga ipor. Två eller tre voro omgjordade me et röda schärpet å la 1793, och deras bestyr var att sälja exemplar af adressen för en penny stycket. Man såg i leden nästan endast pojkar och illa klädda unga karlar. Två talaretribuner voro uppförda. På den ena ver en skomakare vid namn James Murray ordförande, på den andra en viss hr Weston. Efter de förstå ord, som adressera