Aftonbladet – 22 april 1871, sida 3

BAN PE VUIU URECEEUe en (Ur Wisbyposten.) ch För någon tid sedan förekommo i Daglii pu Allehanda några uppgifter om tyskarne d ra I Gotland. Vi ansågo oss då icke böra up tt, itaga denna fråga, huru maktpåliggande d 0län må synas för ön; men-vi hafva nu en I or Janledning att å detta ärende fästa ailmär lla I hetens uppmärksawhet. K. M:t har anse Pinödigt att inhemta gotländska öbefolkninge: tanke, avgående den i chefen för landtföj svarsdepartementets förslag till försvarsväser dets ordnande på ön ifrågasatta ökade tjensi dI göring, och har landshöfdingeembetet för ir yr, hemtande af kommunernas yttranden utlys ch j sammanträden med från öns olika församlin s-3er utsedda ombud till medlet af denna må ör nad, Frågan är af väsentlig vigt och om Je I fattas ock med mycken värma. Redan 5 i. Jett folkmöte i staden hållet, dervid, efter e en Iliflig diskussion, flertalet af de närvarand , skola anslutit sig till antagandet af det k m j förslaget, och ett nytt dylikt möte ärjemvä tt jannonseradt att försiggå endra dag påsk bo w092 här i seudret., Det är detta möte elle a, j egentligen tilltagsenheten hos upphafssannel dertill-som allmänt väckt en viss förundrai st I och jemväl är anledningen till dessa reflexio. ejner. Klinte kommun har nemligen, med e n jsälispord brist på känsla af tekt och patrio. å I tisk hållning, valt till sitt ombud en tysk , )hvilker, ehurn svensk medborgare, likväl, ä elen stor beundrare af Tyskland och dess stolt-hety, och det är detta ombud som samman: fl kaliat Södra häradets öfriga sockendeputelrade för att med dem i vår försvarsfråga öfrv. ägga och rädslå, Ör ul detta ju hållande icke precis kar låta öm sö på ljusa dagen och bärwi skåda tyske Sfvanden och framtidsfunderingar, bör desk Av den minsta företeelse i dylikt sylto gifva om 2nledoivg att hålla oss vakna. Klinte kommuns lyan. SYensk eger icke med 0ss gemensamma Syrapstr, f visserligen talade han för ej längesedsn om sina dyra förbindelser till hans nya fädernesland, ans kära moder Svea, men talet slog icke an. Vi förstedo hooom bättre då han, medelst en storartsd fest firade utgången af slaget vid Sedan, då han satte sig i speteen för en insamling uteslutande för tyska sårade och då han vid ett samqväva föreslog en skål för Tyskland och dess intressen; festen försiggick, men insarslingen gaf icke stor vinst och skålen blef icke tömd. Den nye svenlekens starkt utpräglade förkärlek för Tyskiland är lika känd som hans dristighet, hvilkeu genom det ombudsnanneaskap ban åtagit sig icke eynes eftergifva hans kommittenters itanklösa flathet. ij, Om vi äro rätt onderröttade, så hafva vi jå ön bosatta, qvinnor och barn inberäknade, 7 åa 80 tyskar; sf dessa äro 16 å 18 berättigade att besitta fast egendom och innehafva tillsammans omkring 15 mental. Detta är icke mycket då ön har en befolkning af 54,000 invånare och eger ivarot 1100 mantal, Mera besynnerligt förefaller att bland hit öfverflyttade tyskar endast en såsom svensk undersåte eger medborgarerätt i riket och att alla Öfrige, fria från sina förbindelser till det stora tyska riket och dess kejsare, icke äro sägon makts undersåter. De äro i politiskt hänseende de mest oberoende personer i verlden; bland dessa har en varit officer och en! underotficer i preussisk tjenst. Tyskarnes stora antal, som Stockholmstidniogarne omförmäla, förskräcker oss icke; l: men vi hafva föreställt oss, att ofvan sntydda förhållanden väl kande ge anledning att tänka på huruvida icke tiden nu kunde vara inne att !ereda en förändrad 1sgstittniog i fråga om främmande makters andersäters och synnerligen i politiskt hänseende fria personers besittning af fast egendom inom ön likasom dessa personers rättighet att såBom svenska medborgare upptagas. Wisserligen äro vi till principen icke anhängare af några undantagslagar och skulle helst se om i lagstiftniogen för riket i allmänhet nägon förändring i aptydda hänseendet vidtoges; men, om sådant måhända icke må anses ämpligt, synes Gotlands läge midt i Östersjön säsom en Sveriges utpost, ev Skaparens egen anordning, emot hvilken ingen protest gifves, här framkallat updentegstörhållanden af särskild art, K. M:t har under senar åren uten tvekan lemnat främmande makters undersåter rätt att i riket besitta fast egendom och synes den åsigten vara hos regeringeo Jådande att hinder för inflytinpingar så mycket mindre böra läggas om personen derjemte blir svensk undersåte. Efter vår mening hbetyder likväl detta namnombhyte af nationslitet hardt när intet. I sjelfva verket förhåller det sig så, att huru mycket kosmopolit menniskan än är, kärleken till fosterlandet i i mer och mindre mån sitter qvar: man harj, insupit den med modersmjölken, man, delar! t den gemensamma nationalkänslon, man glär js O hb LJ des och lider med de sinz. Denna erfarenhet hafva äfven här bosatta tyskar gifvit oss; le deltaga alla Hfligt för Tyskland, kanske mera varmt än klok omtanka borde bjuda och detta är företrädesvis förhållandet roed N len bland dem, som cusam är svensk underp våte. Vi hafva sett hura i Frankrike denlv intagna nya nationaliteten icke hindrat denjn sådan drägt inneboende fienden att lå a bei ;agna sig till fördel för. sitt gamla fädernas-!; and emot det nya samt huru Frankrike måst j riga ifrån sig sedan flera är derstädes bosatta ch naturaliserade samt till och med medlr ranska qvionor. gifta tyskar. Visar sig sår !d unda under törvecklingar riken emellan beänkligt att undersäter, tillhörande den makt, , mot hvilken ett krig föres, ä:o i riket bo-la atta, borde sådana personer som icke tillhöra a ägot rike och hvilka kunna ombyta natiojs jalitet efter behag, ännu mindre medgifvas E n dylik rätt. Szulie det derför måhändaly cke vara klokt och välbetänkt, ej att förägra, vi säga icke tysksr (vi begagna dem ist är eadast som exempel, emedan da ha gif-la it oss denna lärdom), utan alia hämmande d ationers undersäter rätvgheten att inAytta ch. bosätta sig. här, men att åtminstone upplat i det at rättighet åt dem attla ndom) och förrärfra evenskjpi nedborgarerätt intilidess att en viss längresg! id) ett större antal år, t. ex. 10å 15, un-59 ler hviika de här vistats, förflutit och undar iden emot dem sådana omständigheter ej föpg ekommit att dessa kunnat gitva K. M:t an-är eduing afelå framställningar i dylikt bänse-iså nde? Borde icke höga vedarbörande i tid 5 ara betävkta på något förslag i sådant syfte?! 4 m Tilikommer det icke i första rummet länstyrelsen eller landstinget eiler riksdses