Aftonbladet – 22 april 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Göteborgsposten yttrar i en artikel om försvarsfrågans behandling på riksdagen bland annat följande: Evligt Riksdagsordsingens 63 skall vid karrernes olika beslat utskottet söka att de olika meningarne, såvida möjligt är, sammanjemka. Men detta lär ej vsra möjligt här, hvsrest å epa sidan rent afslag skett. De pu företagoa voteriogarne äro väl således på samma gåvg slut i asken. I en punkt synes dock vid ett flyktigt ögonkast en dylik sammarjemkning kunna ske, och det är ifråga om värnepligtslagen. Deona blet utan voteriog gillad af Förste kammaren och i Andre kemmaren tyckes, för att döma al de telegrafiska underrättelser som föreligga när detta nedskrifves, samma lag hafva vari innefattad i den del af utskottsbetänkandet, söm i gårdagsnattens sena timma derstädes antogs. Men den gemenosamhet, 303 skulls tillåta sam nanjowukning, ligger blott få ytan och finnes ej till i verkligheten; ty Första kammaren har obetingadt antagit den nämnda förordningen, medan Andra kammaren vid sitt bifall fästat det blygsamma rilkoret om den ofvannämnde presenten på 90 millioner rdr (b-loppet alltjemt beräknpadt efter den store krigsfinansteren hr Sv. Nilssons uträkning) åt den roterade jordens ouvaravde ionehafvare. För detta pris, men också endast för detta, vill Andra kammarens majoritet tillåta att landets värnpligtiga sönor erhålla nn kigsbildning, som sätter dem i stånd till att med hopp om framgång försvara sig sjoliva och sitt land 20t en inkräktaoda fiendes örvervåld! Till de sorglustigs episoderna vid de bedröfliga törhandlingeros i Andra kammaren måste vi räkos de atfall, som af åtskilligs iedamöter gjordas emot presson för dass hållaing i armöfrågan. Att den utan tvifvel varnhjortade, men också väl mycket fantasiriko hr Key i detta sfssende skuile taga en vidlig ansats, det törundrar ej synnerligen; ty förlöpvingens abaormitet har redan länZe utgjort det normala hos hr Emil Key. Men nät den icke blott till årev, utan änno iner till åskådningssätt och i bela sitt offevtliga uppträdande ungdomliga representanten för Wäne, Flundre och Bjarks bärader, frih Joho Ericsov, söker att vid denna klagosåug stämna upp i ära bögre toaer, då har man svårt stt hålla sg allvarlig, Pressen har erbetat till splittring i stäliet för tili enhet, klagade hr Bb. Ja, om verldsutveck mål är att förverkliga da tankar som upriona i Wäåxe och Flucdrerepresentantens bjerna, då kan hr John Ericsoo hafva rät; ty för hans armöförslsg hafva vi ej sett några sympatier as inom pressen. Man man år icka sjol! ev stor man dertör att man är son eller brorson till en sådan: dat händer tvärtom ofta att när naturen gjort mycket för intelligensen i en slägtled, den biifver dasto mera styfmodarlig mot en efterföljande. Man får således icke axiomatisktantaga att enphetsaträtvardenas csnptralpuakt nödvändigt måst ligga i hr J, Ericsons för slag, och när man ej datta gör, utan såsom sådan antsper, hvilket både ur innoebällets och ursprungets synpunkt är mera naturligt. regeringens proposition till föcsvarsverkets ordsauds, så visar det sig att pressen aldrig, utom vid reprssentationsförändringen, uspträdt med sådan enhet som nn iförsvarsfrågan. Beskyllaiogen för splittringsförsök tyckes sålunda med. betydligt stärre skäl drabba hr Ericson sjelf, ifall någon skulle anse det