Aftonbladet – 22 april 1871, sida 3

anade hon då, att hon inom kort skalle motta; sin enda dotter vid sitt eget dödsläger. Knappt hemkommen såg hon konungen sjukn Oskiljaktig från hans läger, outtröttlig i sina or 8 ;sorger, såsom alltid, unnade hon sig hvarken d r ihvila eller den vederqvickelse, hvaraf hon var , behof. Sorgen, oron, farhågorna förenade sig mt dea kroppsliga ansträngningen att undergräf h I hennes helsä. Snart sjönk hon sjelf på sitt sjukläger. Hasti , I spridde sig underrättelsen, att fara var för ha den. Varma böner uppsändes för hennes lif. Mi det var annorlunda beslutet. Morgonen den 30 Mars fann hennes närmaste, fö 3 fsänkta i sorg, samlade omkring hennes dödsbäd ; Krafternas hastiva sjunkande förebådade ett sna ; I slut: då oförmodadt lifvets låga ännu en gång up) flammade med full glans, innan den slocknad Längtande ropade drottningen på sin älskade gemt II hans sköte utgöt hon sina varma tacksägelser, si lefnads kärlek, bekännelsen af sin tro. I döder låsyn brusto alla band och hennes innersta lif frau Iträdde i full klarhet, kastande ljus öfver det för fiutna. Hennes väsende blef liksom förklaradt oc hennes stämma uttalade med förvånande styrka af skedets ord: Gud har varit min tröst och mitt stöd tron på Christus har aldrig svikit mig. Mitt fäder nesland har jag högt älskat, men endast döden kal slita de band, som fästat mig vid Sverige och Norge Tacka hela nationen! Jag har här framlefvat tjug lyckliga år. Nordeas folk skola blifva eniga oci starka, starka till lycka för Europa! Det högtidliga afskedet gjorde ett outplånlig intryck på de närvarande. Ännu i sina sista ögon blick försökte den döende drottningen att tala til sin älskade gemål, och med hans namn på sins läppar öfvergick bon till ett bättre lif. Icke den konungsliga glansen, icketden yttre stor heten är det, som vid detta dödsbud spridt i alle kretsar, med öfverraskningens smärta, den mest oför stälda sorg. Det finnes, under all den yttre afgräns ring, all den mångfald af olika lefaadsvilkor, sam hällslifvet företer, något gemensamt, som går genom dem alla: des rent menskliga. Det finnes qvinligs egenskaper, som lika pryda drottningen och der ringaste arbetares maka. I dessa egenskaper låg drottning Lovisas styrka och fonlighoten af det välde öfver bjertan, som hon hade förvärfvat. Enkelhet, fiärdfribet, sanning voro grunddragen i hennes väsende: dessa voro ock de makter, genom hvilka hon vann segrar, ofta utan att veta det. Ödmjukhetens perla pryder äfven en drottning. Hon tänkte ringa om sig sjelf; men hon kände den kraft och den lycka, som ligger i försakelsen. Derföre voro omsorgerna för andra, i smått gom i stort, hennes glädje. Riledomen af hennes inre låg icke i dagen. .sla var sann och varm, men den gaf Hennos nu. ÅA; : ig i sig icke stl I nga ord; den uttryckte sig i hennes verksamhet. i djupet af henEu allvarlig gudsfruktan boaav . made bennes själ. Den ledde hennes steg och Ma nes förtröstan. Guds ord var den lefvande käna, ur hvilken hon hetttade tröst i sorgen, styrka i pröfaiogen och bekymret Vid sin slägt var hon fåstad med den Yarmasrte tillgifvenhet. Huru djupt hon kände, att hennes redan förut af bedröfselse nedböjde fader skulle röras .af den nya sorgen, vitnade hennes sista ord En förtrolig vänskap förenade henne med sin syster. Men framför allt egnade hon sin konungsige make en kärlek utan gräns, en kärlek, som genomträngde hela hennes lif. De företräden, hennes höga ställning gaf henne, ippfattade hon snarare Sofi en börda än som en ördel. Men ena bevisad tjenst, ett tecken af sann illgifvenhet glömde hon icke. Af naturen gla. invände hon gerna skämtets lek. Förnöjd 10 itet, skuile hon i ringare vilkor icke hafva sett n olycka. Landtlifvets stillhet tilltalade henne. terna dröjde hon, så länge som möjligt, på det ackra, af henne och hennes höge gemål alit mer örskönade Ulriksdal. Drottning Lovisa egde en grundlig bildving. Den inderhölis och närdeg genom en väl vald läsning. Tistorien, isynaerhet den svenska, var för henne tt älsklingsåmne. Hon var bland dem, för hvilka lea muntliga meddelelsen medför en visa svårigs: jet, men som skriftligen uttrycka sig både vackert ch med lätthet. Den vidlyftiga brefvexling, hon örde, bar derom vitne. För de gköna kouster, som pryda lifvet, var hon cke främmande, Hon tecknade väl och hade ena cke ringa musikalisk förmåga Heunes omdöme var klart och träffande, hennes inne utmärkt godt. Få hosmödrar hafva egt i ögre grad den praktiskt ordnande blicken, den oggranna pröfoiugens konst. Den friska flägt, som arbetsamheten sprider öfer litvet, var benne at vana och böjelse väl beaut. Redan den tidiga morgonån fånn heane vid tt skrifbord. Ordningssiönet gaf kraft och spänighet åt hennes företag. Men allt, som kunde ställa henne fram, dolde on gerna Gaf hon, fick gåfvan icke offentliggö3. Lyckades henne ett företag, hörde hon det ke gerna berömmas. Hennes glädje var att sjelf äda tillbaka. Men hon lefde för bereda andras lycka, och derre skall, sedan hon sjelf försvunnit från jorden, nes minne länge lefra och hennes namn vara and dem, som nämnas med vördnad och välsigge. — ma ta ma re S se ocvmm rn RLM 2 TEN