Aftonbladet – 22 april 1871, sida 3

fmödan värdt att uppträda som anklagar emot honom. Hvilka äro emellertid de följder det n tagna beslutet skall hafva för vårt foater land? Skali ministören afträda? Skall Andr kammaren upplösas? Vi troattintetdera blif I ver fallet. Det gifves dock ännu en följd, hvilken lig Iger inom det tänkbaras område: den att kri get öfverraskar oss medan vi äro värnlöse Det blir en rioga tröst då för dem, som du kat under i meningsstriden, satt de inför hi: storiens gudiona kunna visa hän till sina be segrare på det politiska stridsfältet och säga Se der stå gerningsmännen! Må vi emellertid hoppas att ej så skall ske! Herrans ande har alltid hvilat öfver Nordanlanden, må den göra det äfven framgent: hans skydd har kanske aldrig behöfts bättre än nu. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning deremot jablar högt öfver utgängen och säger att genom försvarsfrågans fall båda nationen och regeringen blifvit räddade undan en stor fara, Ieynnerhet är försvarslöshetens fortfarande tillsvidare synnerligen lyckligt i det hänseende, att det lugnar och mildrar våra vänner tyskarne; ty — det nu falina förslagets öde skall så mycket mera gifva bevis på nationens fredliga tänkesätt, som man i tyska pressen betraktat agitationen för en förstärkning af våra stridskrafter såsom ionebärande afsigter att verkställa vissa äfventyrliga planer, hvarom ett uppsnappadt bref lärer innehållit antydning,. Wäktaren yttrar i försvarsfrågan: Sällan har väl någon fråga blifvit så grundligt som denna skärskädad från alla sidor, genom regeringens utredning, broschyrer och tidningsuppsatser, icke ens representationsfrågan, hvilken i allmänhet låg för högt för att kunna blifva förstådd af flertalet. De opinionsyttringar, som år 1865 afgäfvos, måste derför tydligen tillmätas en mindre betydelse, hvaremot man väl bör komma ihåg, att da talrika möten öfverallt i landet, som i dessa dagar hållits, haft till föremål ett ämne, hvars hufvudgrunder för hvarje tänkande menriska lätt nog kunna blifva klara, varför också. det varit önskligt om representanterna egnat tillbörlig uppmärksamhet it sins kommittenters så allmänt uttalade mening. Måbända är det också med tanken j: sa SnÅ som på det ansvar ioför samtid Aräl ten hvilket skulle drabba dem, oh efterveria, ning uti den vigtigaste vilks förorsakat riv... Haglig försvarsruudefi för hvarja ändamm.. ånga at rganisation i värt land, som Köw ... ksdagens ledamöter synes bragt till sd den tanken att tilsvidere skjuta ifrån 2 hela frågan om indelningsverkets varai. ler icke vara. — — I Hvad nu slotliga utgången må blifva. såu då vi veta att inom riksdagen äfven fia-! 3 fosterlandssinne och rättrådighet — ärr st vår Önskan, varmare än vi kunona detjh tala, att detta fosterlandseinne och deznaje ttrådighet må komma att diktera det siatM sa rikadagsbeslutet i den vigtiga trågan;s t icke skäl må gifvas för äterupplifvande ij! innet af det epigram, som vår fosterländi .e Tegnår en gåog för omkring 40 år sedan, )n d ett snarliknande fast måhända mindre än el 1 högvigtigt tillfälle, afgaf, så lydande: fö 0: På branten af den stora frågan: få Skall Svea vara, eller ej? — si Ja! svarar vettet och förmågan; Men — riksens ständer svara: Nej! a stsiorut tin tnstins 8