Aftonbladet – 20 april 1871, sida 3

Nägra karakteristiska predikotöredrag. Det utrymme vigtiga riksdagsfrågor tagit i anspråk har hindrat oss att förr än on meddela några anteckningar, som vår referent gjort öfver några på senare tiden här hållna märkliga och betecknande predikoföredrag, Pastor Lindströms predikan iBlasieholmskyrkan d. 19 Mars, Midfastosöndagen,aftonsången, var till innehålloch framställDiogssätt icke mindre märklig än den vi förut omnämnt. Med stöd af texten — början af 3 akten af Kristi Pinos historia — sökte talaren först ådagalägga, att Jesus kunnat undgå sitt lidande, men underkastade sig det, derföre att Gad gifvit honom det. Synodens dom hvilade öfver den fallna menskligheten. Gud vil!e i sin kärlek rädda henne, men till följd af sin rättfärdigbet kunde han det icke, utan att utse någon, på hvilken denna dom i hela sin stränghet skulle gå i fullbordan. Af outsäglig kärlek till menniskoroa förklarade Sonen: jag åtager mig att svara för dem alla, ud har, såsom Pau!us yttrar, kastat allas våra synder på bonom. Då de äro kastade på honom, kunna de icke mera vara hos oss, ty en sak kan icke vara på två ställen. — Således äro vi fria från dem, Sedan den genom Jesnga skedda försoningen har Gud skickat synden till helvetet, så att den mnu Penast tillräknas djefvulen och icke menniskan, Allt beror nu på att vi mottaga den erbjudna nåden. Talaren skildrade dvsjter bekymrade själars nöd, hvilke yisströsta om gå salighet. Denn nöd kommer deraf, att e Ständj vänta och vänta på någonting, som skall ske inom dem, i stället tör att hålla sig till det som Gad gjort utom dem i Getheemane och Golgatha för 1800 är sedan. Det är det sistnämnda vi skola hålla oss till, ty detta är allt — allt — allt. Tal. anförde exemplet af en qvinna som flere år vandrat i lagen, men en gång kom att slå upp i Bibeln dessa ord hos Esaas: jag har afplanat dina öfverträdelser och lina synder kommer jag icke mera i hågn, yarvid. fjällen på en. fölld: från; hennes! Sgon. Det är ett vanligtgföreställningssätt, att