Aftonbladet – 20 april 1871, sida 2

Den 15 dennes egde en allvarsam strid rum anför Paris, och regeringen tyckes tillägga gången stor betydelse, ty det berättas från ersailles under den 16, att hafvudstaden fvit uppfordrad att giiva sig inom tjugura timmar. I Versailles hette det att Domowski blifvit sårad. I ett telegram från ris af den 16 berättas som ett rykte, att Dombrowskis högqvarter har hvit flagg blifvit ssad. Kommunens organer neka emellertid, t deras parti lidit något nederlag och påå, att Dombrowski ännu den 16 höll Neuilly satt. Huroa det än må förhålla sig med ;ssa olika underrättelser, så mycket är åtiostone säkert, att regeringen sett sig i ånd att nästan fullständigt afskära Paris ån all förbindelse med den öfriga verlden, vilket säkerligen är af långt större betyelse än en vunnen drabbning. Den engelsa ambassaden har redan för flere dagar edan utfärdat en kungörelse, i hvilken hon ed hänvisning till den varning lord Lyons n vecka före belägringens början gaf sina wcdsmän, uppfordrar alla engelsmän i Paris tt så skyndsamt som möjligt begifva sig erifrån, då de annars kunna riskera att blitva spärrade i staden. La Franee förmodar att enna kungörelse blifvit offentliggjord i anedning af ett meddelande från regeringen i Jersailles och har häraf dragit den slutsats tt Paris snart skall blifva inneslutet. Ett elegram har, som bekant, också redan medelat, att Paris började lida brist på tillförel. Enligt ett telegram till Daily Telegraph erättas att slagtarne redan den 17 skulle se ig nödsakade att stänga sina bodar, emedan le hade ingenting att sälja, och att Paris nligt de kommunala anktoriteternas egen ippgift endast hade lifsmedel för tre veckor. Priset på lifsmedel är alltjemt i stigande. Kommunen har beslatit att pelaren på Vendömetorget skall nedrifvas. Dekretet ierom lyder sålunda: Som den kejserliga pelaren på Vendömetorget är ett barbariskt nonument, en symbol för rå makt och falsk ira, en bekräftelse på militarismen, ett törnekande af den nationella rätten, ett tortfa rande hån mot de besegrade af segrarne, ett ständigt attentat mot en af den franska republikens tre stora grundsatser, broderskapet; alltså besluter kommunen: Enda artikel Vendömepelaren skall nedrifvas.. Detia är dock, euligt hvad som berättas från Paris, Isttare sagdt än gjordt; för pelarens nedrifning måste förberedelser göras, som erfordra någon tid, och man hoppss, att våndalismens välde skall vara förbi innao de hunnit fulibords. Det har icka bekräftat sig, att kyrkan Notre Dame blifvit utplundrad af kommunen; man bar åtnöjt sig med att lägga beslag på alltsammans under kommunens sigill. Nästan alla studenterna i Paris äro mot kommunen. Äfven Georges Sand, som eljest är temligen radikal, har i en offentliggjord skrifvelse uttalat sig mycket kraftigt emot densamma. Det lyckades natten till den 15 denaes de på en ö i Seinen kriogrända regevingstrupperna att i småhopar undkomma. De legitimistiska och orleanistiska deputerade i Versailles hålla hvarje afton sammanträden. De ha bildat två grupper; den legitimistiska, som äfven besökes at de orleanister, hvilka rösta för begge liniernas sammansmältning, har till ordförsnde AudriffretParquier; den andrag, den rent orleanistiska ordförande är akademikern Ssint Marc Girardin, förut redsktör af Journal des Debats Båda afdeloingarne lära ha öfverenskommi om ena gemensam plan, hvilken säges gå u på att störta ivrikesministers Picard och se dermera Jules Favre och Thiers. Anfallet mot Picard ha regelbondet forigått unde !oppet af de senaste tvenne veckorna. Förbittripgen ökas dessutom genom valet af då nya ma och souspretekterna i ställe för de af regerivgen den 4 September ut nämnda, och major.teten gör inrikesminister! lifvet så surt som möj!igt. Från Vorssilles berättag till Independanc beige, att ett bankirhus i London ställt 50( millioner :.il franska regeringens förfogand mot 5 procents ränta, tilldess det påtänkt: lånet blifvit uppreqvireradt. För detta lån lof: var bankirhuset teckna ofvannämnda semma ÖR AS CA Am MM RA 4 m mm Den depuiation från syndikalkamrarne, son blifvit afsänd till Versailles, har nu afgifvi en redogörelse för sin reses, hvari bland an nat yttras: Sedan vi fredagen den 7 Apri kl. 5 e. m., efter nio timmars resa ankom: mit till Versailles, satte vi oss genast i för bindeise med några deputerade. Vi töreställd desse herrar, att man ej får förvexla rörelser i Paris med Montmartre-episoden, som en dast var anledningen dertill och utgångspurnkten derför, och att denna rörelse är djupt gå ende och har sin rot i den allmänna menin gen i Paris. Stora rikens göndersplitirinj är en olycksbringande följd af en alltför läng drifven centralisering; kommunagitationen Paris och flere andra franska städer är e något annat än yttringar af den bemliga opp lösning, hvars krafter verkade i sm (4 vede kejsardömets triumferande enbet. Då dess: krafter enligt sin natur, ej kunna undertryckas, måste hvarje förnuftig politik under stödja dem, för att kunna göra sig till herr öfver dem och ej upphetsa dem genom mot: stånd; när kommunens? eller provinsen sjelfständighetssträfvanden så blifva ledda skola de ej vara ti!l fara för landet, uta tvärtom en underpant och ett bevis på detta: pånyttfödelse, emedan de skola vitna om lifskraftens återvaknande i det af centralisationen uttärda stora samhället. Hvad speciel rörelsen i Paris angår, så skulie den rätt: politiska lösningen, enligt vår mening, var: an att man lannada Damsa faåll handlings